Anonym (anna)

Äldre 24 May 20:26

64 svar

Måste jag bjuda pappas ny fru

Å ena sidan förstår jag din synvinkel. Jobbigt. Du ska självklart inte bjuda någon som du inte vill ha där men då får du räkna med att din pappa inte heller kommer. Vill du ha din pappa där kommer hans fru med på köpet, det är bara att acceptera. Så antingen blir det att du bjuder din pappa och hans fru, eller så bjuder du ingen av dem.

Å andra sidan undrar jag hur ni andra skulle känna om det var någon som bara bjöd in er partner och inte er själva. Och villkorade inbjudningen med att ni verkligen inte var välkomna. Två sidor finns ju alltid av samma mynt, och kanske har ni inte heller varit så härliga mot henne. Sällan går ju sånt bara två vägar.

Jag tycker inte att du måste bjuda henne, men som sagt, räkna inte med att din pappa lämnar sin fru hemma i ett sånt läge. Så gör man bara inte.

Anonym (anna)

Äldre 24 May 20:27

#5

8295 skrev 2016-05-24 16:30:34 följande:

Hon hade absolut inte fått komma om det var mitt beslut. Väljer pappan att då 'skita' i dig så får det stå för honom. Fruktansvärt tråkigt att du ska behöva ha det så, men njut av tillställningen med resterande familj och skippa ragatan som bara tar med sig dålig stämning och magont.

Anonym (Asta) skrev 2016-05-24 17:48:22 följande:

Jag skulle absolut inte bjuda henne, men sedan skulle jag hoppas för din skull att din pappa kommer ändå, men tyvärr vet man inte!

Menar ni på allvar att hon bara ska bjuda sin pappa och säga att hans fru inte får komma? Varför i hela friden skulle han komma om hans fru sen typ 30 år inte får komma?

Jag hade aldrig kommit på någonting där det är sagt att min man inte får komma.

Anonym (anna)

Äldre 24 May 20:52

#8

Anonym (Inte en chans) skrev 2016-05-24 20:33:59 följande:

Och nej, i mitt tycke behöver du inte ha en relation med denna energisugande riksragata.

Men då kan hon inte räkna med sin pappa heller, tänker jag. Bara för att hon inte tycker om hans "nya" (sedan 30 år, för övrigt troligen mycket längre än ts mamma och pappa var tillsammans) så tycker inte jag att pappan ska förväntas förlika sig med detta. Varför ska han acceptera att hans fru sedan 30 år fortfarande inte är välkommen in i familjen? Det är för mig helt obegripligt. Det är ett samspel och alla är vuxna och man får göra det bästa av situationen. Ingen har tvingat ts att bjuda pappans fru men då kan ts för sjutton inte förvänta sig att pappan ska acceptera detta och lämna frun hemma. Detta oavsett hur frun har betett sig innan och vad hon nu gjort/inte gjort osv. Klart pappan tar sin frus parti i det fallet, allt annat är ju knäppt.

Anonym (anna)

Äldre 24 May 21:16

#13

Anonym (Biomamma) skrev 2016-05-24 20:56:23 följande:

Låt "styvmamman"bita i sura äpplet och bjud henne inte dit.Vad ska hon göra där?Viktigaste är väl att din mamma och dina närmaste är där.

Anonym (Sofie) skrev 2016-05-24 20:58:56 följande:

hur många kan du bjuda in på disputationen? Kan du säga att det är begränsat antal gäster och att du bara kan bjuda din mamma, pappa och din egen man? Jag har aldrig varit på en disputation, vare sig egen eller som gäst, men om jag inte missminner mig så har jag hört talas om svårighet att välja vilka som får komma då platserna varit begränsade.

Colourfulrainbow skrev 2016-05-24 21:02:06 följande:

Tycker att du har varit artig nog. Jag hade aldrig bjudit den kärringen på några tillställningar alls.

Har hon några invändningar så säg bara åt henne att du inte vill ha henne där. Simple as that.

Vill ts ha en relation med sin pappa är det nog inte det smartaste draget.. Man kan väl inte på allvar mena att man bara ska bjuda sina biologiska föräldrar och utelämna alla andra? Har mamman en ny man, är han välkommen? Som sagt, bjuds inte den "nya" frun så kan jag sätta en slant på att pappan inte heller kommer. What goes around, comes around.

Anonym (anna)

Äldre 24 May 21:19

#14

Lilit skrev 2016-05-24 21:11:59 följande:

För att TS är hans DOTTER sen ännu längre tillbaka kanske?

Motiverar det faktum att han har en dotter att dottern ska få bete sig hur som helst mot hans fru och att detta ska vara okej för att dottern kom först? Varför skulle han leva med en kvinna i 30 år om han inte brydde sig om henne? och varför skulle han välja sin dotter som inte vill ha med hans käresta att göra, framför frugan sedan 30 år? 30 år eller 30 sekunder, hade någon bjudit mig eller min partner än något med villkoret att det dumma bihanget inte får komma, så hade jag glatt hittat på något annat den dagen.. tillsammans med min äkta hälft.

Anonym (anna)

Äldre 24 May 21:45

#20

Anonym (Hanni) skrev 2016-05-24 21:35:58 följande:

Så du skulle alltså, på en dag som verkligen betydde mycket för dig, bjuda in en person som försökt manövrera ut dig ur din förälders liv och som du vet kommer att kritisera dig, kräva uppmärksamhet, vilja styra och ställa samt få en av dina käraste närstående att känna sig obekväm på din högtidsdag?

Alla väljer ju själva, men med det track-rekord som TS anger att pappans fru har så förstår jag helt och fullt hennes tanke om att inte låta energitjuven få mer utrymme.

Vet ej, beror på. Man har väl då och då blivit tvungen att bjuda in folk till saker som man kanske helst hade sluppit bjuda. En del av livet tänker jag.
Hade min förälder, eller vän, eller syster eller bror, haft en partner som jag haft svårt för så hade jag funderat vad som är viktigast för mig: att min närstående kommer med partnern eller att min närstående inte kommer och därmed inte heller partnern. Jag hade säkert kunnat hitta ett annat tillfälle, typ "tjejmiddag" eller middag på tu man hand, där det varit naturligt att endast jag och föräldern/vännen/syskonet kommer, men större tillställningar genererar väl även andra än de absolut närmaste.
Hur som helst, hade jag sagt till min närstående att hen får komma men inte dennes partner (hade aldrig sagt så men låt säga att jag hade gjort det) så hade jag förutsatt att jag fått en utskällning/förlorat vänskapen/startat en konflikt/ed. Vem gör så?

Anonym (anna)

Äldre 25 May 00:37

#27

Anonym (Mia) skrev 2016-05-25 00:31:12 följande:

Klart TS kan förvänta sig det. Man sitter inte ihop med sin partner, det går faktiskt utmärkt även för gifta par att göra saker var och en för sig. I synnerhet om den ena partnern inte kan bete sig

Visst kan det vara så. Av historien att döma finns det saker som tyder på att det inte är att räkna med.

Anonym (anna)

Äldre 26 May 08:35

#45

Helnil91 skrev 2016-05-26 05:28:18 följande:

Hur fan kan liksom en vuxen människa försöka putta ut en 12 årig flicka ur familjen.

Hon måste väl ändå vara så snart att fatta att om man skaffar en ny partner med barn sen tidigare så får man ta barnen på köpet. Barnen är där först inte den nya. Så barn ska aldrig behöva anpassa sig utan det är den nya partnern som ska göra det. Fattar inte hur iq befriade vissa vuxna är.

Å herregud är du allvarlig? Barn ska aldrig behöva anpassa sig efter någon för de var minsann där först!? Styvföräldern ska anpassa sig efter barnet!? Denna bild av styvfamiljen gör mig mörkrädd..

Anonym (anna)

Äldre 26 May 08:37

#46

Anonym (bjud ej!) skrev 2016-05-26 03:26:57 följande:

Du måste inte bjuda någon som bara förstör. Min pappa träffade ett freak efter skilsmässan och hon förstörde min och pappas relation från dag ett. Hon förstörde mitt liv, fick mig att självskada, hon mobbade mig genom hela uppväxten.

När jag blev vuxen och fick barn sa jag till pappa rakt ut att det är hon eller jag och hans barnbarn. Han tyckte att jag var löjlig och trodde att jag skulle ändra mig, men det har jag inte gjort. Hon förstörde min barndom och har fan inget i mitt och mitt barns liv att göra. Bara synd att hon förlorar morfar på det.

Jag stod ut en halv barndom(eller snarare, barndomen slutade i samma sekund som hon kom in i mitt liv) så jag behöver fan inte vara the bigger person!

Tänker att din pappa har ett och annat med det att göra också. Oavsett om han sa ifrån till din styvmor, såg vad som hände och ändå stannade kvar eller lät henne hålla på så mot dig. Det är knappast hon som bär hela det ansvaret. Du borde vara mer arg på din pappa som lät någon behandla hans barn på det sättet. Hur mycket är han värd att ha i ditt liv? De är lika stora kålsupare båda två, tänker jag.

Anonym (anna)

Äldre 26 May 08:51

#48

Helnil91 skrev 2016-05-26 08:46:00 följande:

Så du tycker på riktigt att ett barn ska behöva anpassa sig till en ny partner? Jag pratar om när TS var barn (12 år) alltså inte nu när hon är vuxen.

Så du tycker på riktigt att det är ok av denna kärring att komma in och förstöra TS relation till sin pappa, även vara elak och otrevlig mot henne. Så ska man som barn behöva anpassa sig åt detta? TS skriver ju själv att denna kvinna gör allt för att minska TS relation till sin pappa. Och att hon lägger elaka pikar.

Den som gör mig mörkrädd här är du. Tycker verkligen synd om dig. Helt empatilös.

Jag misstänker att du är en aning färgad av egna erfarenheter.

Som jag skrev till någon annan här uppe: det är knappast bara styvmammans fel. Har pappan inget ansvar att skydda sitt barn mot någon som behandlar barnet dåligt? Pappan förstörde sin relation till sitt barn när han valde en kvinna som betedde sig som hans kvinna gjorde, och sedan inte gjorde något åt saken. Pappan valde kvinnan framför sitt barn, tufft att höra men så är det ju. En sådan pappa är inget att ha, anser jag.

Angående att styvföräldern ska anpassa sig helt efter barnet (och dennes mamma och pappa också eller? deras tidigare regler och rutiner osv?) är fel. Självklart fungerar inte relationer så att endast en ska diktera villkoren. Det är ett samspel. Styvföräldern får acceptera barnet, och barnet får acceptera styvföräldern. Barn ska lära sig att anpassa sig efter andra och inte bara tro att de kan få allt och bestämma allt (tex vem barnets förälder ska vara ihop med eller ej).

Anonym (anna)

Äldre 26 May 09:20

#51

Helnil91 skrev 2016-05-26 09:08:36 följande:

Är man en familj på mamma, styvpappa och barn så ska självklart alla respektera varandra. Men en styvförälder kan inte komma in och tro att den ska göra massa ändringar och så ska barnet bara anpassa sig åt detta. Eller att styvföräldern förstår barnets relation till sin biologiska förälder och att barnet ska anpassa sig åt detta.

Jag håller absolut inte med. Ny familjekonstellation, nya regler. Jag har inte för avsikt att komma in i en familj där min partner (och exet) och hans barn redan har bestämt hur allt ska vara och att jag bara ska forma mig in i ledet (som ett substitut till mamman?). Då bör man som förälder inte träffa en ny någonsin om man har denna bild och förväntning på sin nya partner. Jag lever åtminstone inte mitt liv efter hur någon annan vill att jag ska leva. Vill jag ha något annorlunda så kommer jag att se till att det blir så, och går det inte så lämnar jag situationen. Svårare än så är det inte.

Och vadå förstå barnets relation till den biologiska föräldern? Är det någon som inte låter dem ha en relation eller.

Jag tror det är de orealistiska förväntningarna på styvföräldern på att den ska vara en förälder, som gör att det blir konflikter. Är barnet väldigt litet kanske barnet tror att förälderns partner är en föräldrafigur för barnet också, barnet förälder/föräldrar kanske har en förväntning att nya partners ska behandla barnet som sitt eget/göra prioriteringar till barnets favör osv osv. Utomstående tror kanske att jag, bara för att jag lever med hans barn, är en förälder till barnet, älskar barnet, tar hand om det som mitt eget osv. Men ingen frågar "styvföräldern" hur denne tycker och känner i det hela. Och bra är väl det kanske, då svaren kanske inte alltid är så härliga som man förväntar sig/hoppas.

Lägg mer krut på att föräldern ska vara förälder än att icke-föräldrar ska tvingas in i föräldraroller som de inte vill ha. Det är inte en förutsättning eller ett villor att man,, genom att leva med ett barn som är någon annans, att man är/vill vara en förälder till det.

Anonym (anna)

Äldre 26 May 10:05

#57

Helnil91 skrev 2016-05-26 09:37:24 följande:

Nej jag lever inte heller mitt liv som någon annan vill. Därför skulle jag aldrig bli tillsammans med någon som har barn. Så det gäller både föräldrar och icke föräldrar. Så enkelt är det.

Ja om du läser TS inlägg så står det rätt klart och tydligt att hon har försökt putta bort TS ända sedan hon var liten. Där är det fel på både pappa och styvmamma. Pappan borde stå upp för sitt barn och styvmamman borde agera vuxet och inse att barnen kommer först.

Nej det är väl självklart att man som styvförälder inte måste älska sin bonus. Men man måste respektera.

Skulle jag ha en styvförälder hade inte jag älskat den personen heller, men respekterat den hade jag gjort. Och sen om man som styvförälder har så mycket att klaga på så är det bara att gå. Välj en man/kvinna utan barn istället. Svårare än så är det inte. Många styvförälder verkar ju hata sina bonusbarn och vilja putta bort dem. Ja då borde man vara lite smartare och lämna. Barn ska inte behöva bli bortprioriterade.

Som sagt om man inte vill bli en extra förälder så skaffa inte en partner med barn.

Så att leva med någon med barn innebär att man helt måste ge upp sitt eget liv? Låter konstigt, tycker jag.
Sen kan du inte säga att du inte hade älskat styvföräldern, det vet du ju inte förrän du träffar denne, tänker jag.
Att träffa en person med barn innebär inte att man måste bli förälder till barnet. Det där får man bestämma själv.
Du har uppenbart ingen erfarenhet inom området när du uttalar dig som du gör.

Måste jag bjuda pappas ny fru

INNEHÅLL