Pappan visar inte intresse
Hej allihop!
Är separerad sedan barnens pappa sedan ett år tillbaka. Anledningen till att vi separerade berodde i stora drag på att han ofta kom med kränkande kommentarer mot mig och menade på att alla våra problem berodde på mig.
Barnen bodde heltid hos mig i över ett halvår (hos sin pappa varannan helg). Det var vad vi kom överens om och det kändes bäst för alla. Barnen började för en tid sedan att må dåligt, de saknade sin pappa mycket i veckorna och han hade inte tid att hälsa på. Så sedan 3 månader bor barnen varannan vecka hos pappa.
Problemet är att pappa aldrig har barnen... VARJE helg sover de hos sin farmor och farfar fredag-söndag. Ibland är pappan där, ibland inte. På vardagarna hinner de inte ses så mycket då pappan jobbar länge och gärna sätter dem med dator och paddor efter jobb tills de i princip däckar i soffan. Han gjorde likadant när vi var tillsammans så det är inget nytt fenomen.
Pappan är inte intresserad av att ha barnen. Han kommer jämt med påståenden om att jag är en dålig förälder och inte borde få ha barnen alls. Han blir jättearg om jag kommer med enklare frågor. Exempelvis frågade jag i våras när han skulle ta semester så att jag kunde ta semester andra delen av sommaren för att barnen skulle få vara lediga så länge som möjligt. Då flög han i taket och tyckte att jag la mig i hans fritid och att han minsann inte tänkte ta ledigt alls.
Han vill inte samarbeta med någonting alls och tycker att det bästa är att vi aldrig pratar med varandra och sköter allt på vars ett håll. Om barnen hamnar i kläm bryr han sig inte om, för då är det ju jag som är den dåliga föräldern som inte kan ta hand om mina egna barn...
Seperationen var jättelugn och harmonisk. Vi kom överens tillsammans på familjerådgivning om att detta var bäst för oss och bodde ihop i 3 månader efteråt (bråkade aldrig).
Sammanfattning; Jag kan inte prata med pappan, han blir så arg och får allting att låta som om det handlar om mig och honom - aldrig barnen. Samarbetssamtal är uteslutet, det vägrar han. Dessutom är han frånvarande med barnen och lämnar alltid bort dem så att dem knappt hinner ses. Barnen vill inget hellre än att vara med sin pappa. Vi har dem varannan vecka och hämtningar och lämningar fungerar. Men han spenderar aldrig tid med dem och barnen blir bara deppigare och deppigare. Jag har försökt att ta upp det på ett sätt så att han inte skulle känna sig anklagad men det skedde ingen förändring.
Barnen är små (2, 4 och 5 år). Den äldsta har försökt uttrycka sig på sitt sätt till pappan men i övrigt är de små och vågar inte riktigt säga ifrån till pappa vad de känner. Mig hatar han och vägrar lyssna på. Vi har gemensam vårdnad. Så snälla hjälp mig. Vad ska jag göra? Vad kan jag göra? Jag vill inte stå bredvid och se på längre.
