Måste man gilla bonus för att förhållandet ska funka?

Känner samma sak!

2 första åren gick bra, nu är jag så trött så jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Bonusarna är 5 och 7 år, kräver ALL uppmärksamhet då de är här. 5åringen kissar på sig dagtid, JAG har hand om tvätten här i huset. 7åringen testar mina nerver och gör saker som han vet att jag blir irriterad på. När jag ber honom sluta börjar han vråla och kastar saker runt sig och säger till sambon att jag har varit elak. Hade han varit mitt barn hade jag låst ut honom så han fått tänka över sina synder. Gör man det som bonusmamma så får man höra att man borde ha tänkt på dethär innan man flyttade ihop. Egna barn får man vara förbannat trött på, men är man ens liite irriterad på bonusbarnen är man en hemsk människa!

Ja, helt idiotiskt är det! Jag skäller nog på 7-åringen då han är olydig, men det uppskattas inte av varken mamman eller pappan. En gång bad 7åringen mig att dra åt helvete, jag blev stum och visste inte vad jag skulle säga. Tog ett snack med mamman då, hon blev förstås arg på barnet men ville också veta om jag hade varit för sträng. Tydligen tror hon inte att han kan vara elak utan orsak.

Jag gör det för att man i en familj hjälper varandra. Men om jag tar på mig rollen som extramamma så förväntar jag mig att jag får behandla barnen på det sätt som jag behandlar mitt eget. Alltså dåligt beteende ger tråkiga konsekvenser ; lite skäll, skärmförbud eller annat. Det tråkiga är bara att man ska behandla barnen som om de vore egna, men ändå har man inte samma rätt att uppfostra.