Måste man gilla bonus för att förhållandet ska funka?

6-åringar är gräsliga! Jag hade lätt bytt bort mina egna barn när de var i den åldern. Det är en hemsk utvecklingsfas där de blir uppkäftiga och testar gränser, samtidigt växer armar och ben ifrån resten av kroppen (och hjärnan) så de har noll motorik och koordination. Om du tänker lämna för att du har svårt att tycka om barnet så tycker jag att du bör vänta något år och se om du tycker bättre om barnet då.

När det gäller pappan så har han ingen rätt att kräva något av dig. Så länge du behandlar barnet med respekt så har du uppfyllt ditt ansvar (och att säga ifrån när barnet gör dumheter är definitivt respektfullt eftersom du hjälper barnet att förstå hur man beter sig i samhället). Jag gillade Sextiotalists sista stycke om att pappan ska göra minst dubbelt så mycket som du, det är hans barn och hans ansvar.

Lagom engagemang är vad du vill/orkar. Att tex laga mat åt barnet om du är den som gör middagen, eller diska barnets tallrik om det är du som diskar tycker jag är självklart, men allt utöver det är valfritt. Du är ju faktiskt en "bonus" i barnets liv och får plocka russinen ur kakan. Tex om du blir sugen på att se en barnfilm på bio så kan du ta med bonus. Eller om ni båda gillar hundar så kan du ta med honom på en hundutställning. Saker som du känner för och där hans 6-åringsbeteende går att uthärda (jag lovar att det blir bättre om något år).

Min man och mitt mellersta barn älskar sci-fi så när det kommer en ny film så hänger de på låset och går på bio tillsammans. Han hjälper till att hämta från aktiviteter ibland, men det gör han för att underlätta för mig när han ser att jag är rejält sliten, inget som jag ber honom om. Yngsta är han ute och cyklar med ibland för att båda gillar att cykla fort (läskigt fort i mina ögon). Han gör helt enkelt det som känns bra för honom. En annan sak jag försöker tänka på är att inte bli tigermamma när han beklagar sig över disk på soffbordet, smulor över hela golvet och urdruckna mjölkpaket i kylen. Istället håller jag med honom om att man blir vansinnig på stöket och sen tjatar jag på barnen så att de plockar undan.

Han tar bara halva ansvaret och kräver att ts ska ta lika mycket. En sån man är inte mycket att hänga i gran!