Anonym (Tjej) skrev 2016-05-04 11:20:40 följande:
Man kan ju inte rå för vem man faller för. Han sökte ju inte sig till mig för att jag var ung. Vi råkade hamna bredvid varandra ute en kväll och började prata och fattade tycke för varandra nästan direkt. Sen vad spelar det för roll om han har mer livserfarenhet än jag? Vi kan ju lära oss saker av varandra. Jag känner att vi får mycket i utbyte av varandra.
Jag är rädd att det kommer bli så, att mina föräldrar blir besvikna och då vet jag inte vad jag ska göra. Jag vill ju vara med honom och kommer fortsätta träffa honom även om dom inte gillar det men jag skulle ju bli väldigt ledsen också.
Inte särskilt längesedan jag slutade gymnasiet nej, men vad gör det för skada? Att jag inte haft någon livserfarenhet som han haft. Varför är det ett problem?
Jag drar ju mig inte till honom för att han är äldre utan för att han är just han, så det är inte så att jag söker mig till fadersfigurer.
Han har inga barn sedan innan. Jag vill ju verkligen vara med honom med allt vad det innebär, därför vill jag ju även att mina föräldrar ska acceptera honom..
Ibland får man göra saker mot sina föräldrars vilja. Då får du helt enkelt stå på dig. Utan att bli arg och besviken. Utan att säga "Jaha, vill ni inte ha med honom att göra så behöver ni inte träffa mig heller", osv. Det är bara barnsligt. Om du verkligen är seriös i detta, och han med, så låt det ta tid och pracka inte på dina föräldrar att de måste minsann acceptera. Träffa dina föräldrar utan honom i så fall. Tids nog blir de tvungna att förstå att detta är nog på riktigt ändå.
