Bonusmamma men vill ha eget barn

Jag har varit med om en hemsk relation. Träffade en man med två barn. Såg inget problem i det och jag förklarade att jag inte ville gå in i ett förhållande om han inte ville ha fler. Han sa att han gärna ville ha fler, två kunde han tänka sig. Det var också så att han och exet hade ett hus ihop som hon skulle ta över.

Det jag inte visste var att hans ex var extremt kontrollerande, ringde hem på min hemtelefon och gapade och skrek om att han skulle göra klart huset innan hon tog över det för det hade han lovat. Han hade redan betalat hennes studielån för det ansåg hon att han skulle betala eftersom han lämnade henne och det förstörde hennes liv och studiemotivation. Hon ringde både tidig morgon och sen kväll och jag fick stänga av hemtelefonen.

Han vågade inte sätta ner foten mot henne. Hon var galen över att 6 och 7-åringen inte fick sova i våran säng, att leksakerna skulle vara på deras rum (2 rum och kök) och sa att de aldrig fick duscha med mera. Vet inte vad det är för fel på henne ärligt talat.

Hotade med polisen, sov, ja allt i princip.

Hon berättade för barnen att jag var deras nya svärmor precis som i askungen. Kallar mig själv hellre styvmor än bonusmamma efter det här.

Vi försökte få barn ett år och började gå på fertilitetsutredning. Inget fel på mig men han sa att de tappat bort hans prov osv..... sen ett par månader senare så han att han inte ville ha fler barn. Vilken smärta jag gick igenom och går igenom. Hur kan man ljuga om sånt? Hans ex hade nog blivit ännu galnare om vi hade fått barn.

Jag engagerade mig i hans barn men när jag får sitta barnvakt och han åker och hjälper henne med huset i smyg och låter vårat hem förfalla, ja då tröttnar jag på att engagera mig i hans barn faktiskt.

Han sa att vi är en liten familj, men hur kan man vara det när vi inte har gemensamma barn? Trodde han att jag skulle "nöja" mig med hans barn?

Huset kom han på att han ville ha kvar annars kanske barnen var tvungna att flytta och bla bla.

I parterapi har jag iaf fått mina känslor bekräftade.

Det finns oändligt många fler svek, jag kommer nog aldrig gå in i detta igen med andras barn. Är nu 39 år och jag tycker det är så hemskt att ha slösat tid på en lögnare. Så man kan aldrig vara säker på att de vill ha fler barn även om de säger det i början.

Nä ut åkte han och har lyckligtvis inte sett varken honom eller hans jobbiga ex och jag hoppas verkligen att karma existerar.

Jag hoppas att det finns styvfamiljer som lyckats bättre.

Tycker att TVs bonusfamiljen är mer som en fantasy-serie än verklighetstrogen.

Vågar aldrig mer och det är synd.