Anonym (prutt) skrev 2016-04-30 19:04:50 följande:
Du har inget att oroa dig för gällande alkoholen. Låt henne göra en orosanmälan om hon vill. Om det blir en utredning hos socialtjänsten kan du ärligt berätta att du inte har några alkoholproblem och att du inte druckit en droppe på tio år. Man kan med vissa blodprover se om någon dricker. Du kan i värsta fall erbjuda dig att regelbundet gå på såna blodprovskontroller för att påvisa din nykterhet.
Men tror du att det kan vara någonting annat hen reagerat på? Är du välmående kroppsligt och själsligen? Deprimerad? Impulsiv? Problem med att uppfostra barnen? Ja vad som helst som hen kan ha reagerat på?
Ska du verkligen fortsätta gå på de stödsamtalen? Får du ut någonting av dem?
Ja, om de inte tar mitt barn akut, LVU eller vad det heter, så kan jag slappna av och bevisa min oskuld. Men hon verkade riktigt upprörd när hon sa "du förstår väl att du har alkoholproblem!?".
Jag har bara varit på två samtal. Det första var jättebra, två veckor senare (igår) var jag på det andra samtalet och stämningen var helt annorlunda mot första gången.
Nej, hon har inte påpekar något. Jag ser nog ganska alldaglig ut. Naturligt smal, väldigt lycklig med mitt barn, mitt drömjobb, och att livet blivit så bra efter separationen.
Så, nej, jag kan inte komma på vad det skulle vara. Allt hon nämnt är den där alkoholen som inte ens existerar i mitt liv.