Vill att bonusbarnen delar rum så våra gemensamma får egna rum...

Men man ställer väl lite ändå lite åldersadekvata krav på sina barn. Eller skulle du fortfarande torka röven på din 21-åring om hen inte iddes själv?

En mentalt kapabel 20-åring är vuxen och ansvarar för sig själv. Höj kraven! Hen får lösa sin situation med stöd av föräldrarna.

Mina barn bor här hela tiden, dom har inget val då dom har ett hem. Bonusbarnen har två hem och hos deras mamma har dom egna rum och kan gå ifrån, låsa in sig osv. Ska mina barn straffas för vi bor tillsammans och inte skiljer sig?

Det handlar överhuvudtaget inte om huruvida man är barn till sina föräldrar. Det handlar om att ställa krav på vuxna människor att agera vuxet och ta sitt ansvar över sin egen situation.

Det gör han ju inte eftersom han tycker att hen kan sitta kvar och ta upp platsen i rummet.

Ja det gör jag, för som jag skrev innan så hade problemet inte funnits om hen varit aktiv och arbetat mot att skaffa eget. 

Fast jag tycker inte att man ska offra 16-åringen än. Han är den av det barnet som har störst behov av eget rum då han är äldst av barnen*.

*20-åringen är någons barn men numera ett vuxet barn

De flesta 20 åringar jag känner tror på fullt allvar att de kan söka endast DEN typen av jobb som de vill ha. De tror dessutom att de kan komma med krav på vilka arbetsuppgifter de inte vill utföra, då är det inte så konstigt att de inte får napp.
Att få jobb som timvikarie är inte så svårt. Sköter man det, så är det inte så svårt att gå till ett annat jobb sen.
Jag tycker att väldigt många  som är i 20 års åldern och tom en bit över, är extremt bortskämda och riktiga barnrumpor.

20-åringen får naturligtvis söka en utbildning alternativt ett arbete. Stöd och hjälp från föräldrarna behövs kanske för att ta steget, hitta sig en försörjning, leta sig ett boende och skapa sig ett hem. Ta kontakt med socialtjänst vid behov. Föräldrarna kanske har någon kontakt som kan leda till arbete. Lägger man manken till så brukar det gå. Timvikariat bör gå att få.

Så om man inte får ett eget rum räknas man inte???????????? Givetvis ska 20-åringen maka på sig för d yngre. Det lär 20-åringen förstå om man pratar m hen. 20-åringen har dessutom ett eget rum hos mamma om den vill vara helt ostörd. Strikt Vv vid 20-år är faktiskt lite sjukt. Att man kan komma å gå lite absolut men vv låter sjukt stört! Men vi vet ju inte om 20-åringen har diverse diagnoser eller annat som skulle kunna förklara det konstiga i det men det är inget ts tar upp isf

Hur tror du det känns för 8-åringen och 10-åringen att inte räknas??

De har ju inte ens möjligheten att flytta hemifrån om de skulle bli ledsna över att känna sig mindre viktiga.

Ja sånt är livet. När man blir vuxen får man försöka stå ut med ångesten över att behöva klara sig på egen hand ;)

Menar du att 20-åringen skulle kunna må dåligt över att förlora sitt rum? Ja sånt är livet ibland. Men på vilket sätt skulle det vara föräldrarnas fel? Är man vuxen har man dels skyldighet att själv fixa sitt eget liv och dels en skyldighet att kunna lyfta sitt eget mående när man mår dåligt.

En ung vuxen som inte klarar något av det är faktiskt hämmad i sin utveckling. Vore det inte bättre om föräldrarna hjälper och stöttar honom att bli självständig både ekonomisk, praktiskt och känslomässigt istället för att fortsätta hämma hans utveckling?