Jag har försökt med allt möjligt skit, haft PCOS och slagits mot övervikten i halva mitt liv. Var 15 år när jag fick diagnosen och är 31 idag. Har provat i princip alla dieter och alternativ, gått ner lite och gått upp allt + lite till igen.
Det som för mig gjort skillnad i att lyckas gå ner på lång sikt är att stanna var 7:e kilo och ligga kvar där 2-6 månader innan jag tillåter mig att gå ner mer. I princip så använder jag kolhydratrestiktion för att uppnå viktnedgång. Under viktnedgångsfaserna "unnar" jag mig inget, det är nolltolerans på allt socker och alla kolhydrater. Då äter jag mest kyckling, fisk och grönsaker som växer ovan jord samt fetter från växtriket samt undviker mejeriprodukter annat än mjölken i kaffet (lättmjölk).
När jag står still i vikt äter jag även kött, alla mejeriprodukter (utan tillsatt socker), "unnar" mig vitt bröd, pasta eller liknanade enstaka gånger, äter råris, rotfrukter och frukt. Undviker alltid tillsatt socker och alkohol, i övrigt försöker jag äta så ren mat som möjligt. Ju närmre sin naturliga form den är detso bättre.
Känner att de här "pauserna" har stärkt mig väldigt mycket och de gånger jag får återfall och suger efter kolhydrater driver mig til vansinne så går jag iaf inte upp mer än till senaste "pausvikten" vilket är väldigt skönt. Att stå still ibland ger möjlighet för kroppen att återhämta sig lite och för mig att öva på min nya livsstil. Denna gånger är det för livet.
