Hon älskar sin låtsaspappa mer

Flytta närmare och lär känna henne! Umgås med henne, gör saker, ut o fiska eller res eller bara vara med henne! Ha ett vanligt vardagsliv med henne, prata/chatta med henne.

Gå på någon kurs eller rådgivning eller något, så du får veta vad du gör fel och vad du kan göra bättre.

Flytta till hennes stad är inte aktuellt i nuläget. Har bott där förut. Bor ungefär 1 timma och 30 minuter ifrån henne nu. Hon trivs inte så bra hos oss (med mig och min familj), har hon uttryckt flera gånger, vilket jag tycker känns synd. Blir inte att vi ses så ofta..

Man skördar vad man sår. Inte svårare än så.

Ja, har du inte börjat jobba på relationen förrän hon är tonåring har du ju dig själv att skylla. Kanske går den räddas, kanske inte. Sedan blir ju kompisarna mer värda ju äldre de blir.

Min dotter är 5 år och hon har bott ihop med sin bonuspappa i nästan 3,5 år. Hon kallar honom oftare för pappa än sin egen. Oftast pratar hon om biopappan som namnet, kompletterat med min riktiga pappa. Kanske inte så konstigt då han har 4 dagar i månaden att ge henne barnmat och se på film så mycket hon vill. Hos oss sätts det gränser och vi båda kramar henne god natt varje kväll, så det är ju vi som ser henne växa upp. Han har valt att jobba skift och prioritera bort henne helt i perioder med ny flickvän o s v.

Sluta jämför dig med låtsaspappan. Du är hennes pappa och det är din far-dotterrelation som du måste ta tag i. Att hon har en bra relation med en annan förälder eller vuxen gör faktiskt varken från eller till för den relationen som du har med henne. Relationer är komplicerade och det finns ingen allmän formula för hur man bygger upp en god, sund, nära sådan. Tid och närhet brukar vara viktiga ingredienser, men det är långt ifrån hela historien.

Kan ni hitta ett gemensamt fritidsintresse? Något som ni kanske kan göra tillsammans, regelbundet? Ridning? Fågelskådning? Gå på konserter ihop? Kanske du kan erbjuda dig att skjutsa henne till något av hennes intressen i alla fall så att ni får regelbunden tid bara du och hon.

Vet du vad för sociala medier hon använder sig av? Är det något du skulle kunna använda som kommunikationsväg er emellan? 

Fortsätt försöka få kontakt och fortsätt försöka bygga er relation. Även om det inte får några omedelbara resultat så kommer det att betyda mycket för henne att veta att du inte gav upp.

Du har valt ditt eget agerande så vad hade du förväntat dig? En massa andra chanser? Varför skulle hon ge dig det? Svara dig själv på det och utgå därifrån. Utgå ifrån er relation och börja aldrig att tävla med hennes styvfar. Din dotters kärlek måste du förtjäna, du kan inte ta den från andra.

Det går att förbättra relationen du har, men jämför och tävla inte med styvpappan. Acceptera och låt din dotter älska honom också. Däremot kommer era band förstärkas av att du börjar aktivt försöka förbättra relationen.

Jag skulle dels försöka hitta nåt sätt att vara mer involverad i hennes liv. Ta dig tid till det, investera tid till det. Vad har hon för intressen? kan ni göra saker tillsammans? osv.

Dels skulle jag faktiskt prata med henne om det här som du uttrycker "inte alltid varit så snäll med henne". ta upp det såriga och jobbiga (på ett åldersadekvat sätt). kom inte med urskuldande och ursäkter, utan berätta: "det här har jag gjort fel. Jag vill säga förlåt för det här och försöka förbättra vår relation..." eller nåt dylikt. Och sedan LYSSNA på vad din dotter säger. be henne berätta: "hur har du det när vi ses?2 "Hur har du det i livet annars?", "hur skulle du vilja att det var?", "hur kan jag göra så att vi får en bättre relation?" och lyssna utan att kommentera eller komma med invändningar. Och prata om det flera ggr, inte bara en.

Jag skriver detta utifrån att jag själv haft en jättedålig relation till min pappa under uppväxtåren, där tonåren var värst och jag under ett par år slutade träffa honom helt.

nu som vuxen med egna barn har vår relation förbättrats, vi har pratat om det, men jag önskar så hade skett tidigare. Och vi är inte särskilt nära idag. men däremot är han en jättefin morfar och att vi har pratat gör att jag har låtit honom vara en så stor del av mina barns liv, och därmed har han kunnat bli den fina morfar han är.