• Räddochdum

    Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel

    Jag har levt tillsammans med min sambo i 4 år nu och våldet blir bara värre. I början var det som värst muntliga bråk som kunde hålla på i timmar. Idag ger hans knytnävsslag mig blåmärken och jag är röd i ansiktet efter hans öppna handflata, jag har fortfarande en bula i huvudet efter flaskan han slängde och jag drömmer mardrömmar om de gånger han strypt mig och sparkat på mig. Jag försöker anpassa vardagen efter hans humör. jag lämnar inte längre salt och ketchup framme eftersom han kastar dem på mig under bråken. jag har gömt undan skohorn och baseballträn och jag har gömt undan sådant som är av värde för mig. Jag hade lämnat honom om det inte vore för hoten om att slå ihjäl mig eller någon i min familj.

    Men här kommer twisten: jag har satt mig i situationen själv. Jag varken kan eller orkar gå igenom 4 år av konstant bråk här men det är illa. Det är bråk som växt till sådana enorma proportioner att det är sjukt. Jag har hamnat i en sådan mörk, ond cirkel att jag inte hittar ut och jag är övertygad om att jag en dag kommer mista livet på grund av den. Jag har låtit enorma problem gå olösta och de har vuxit till något jag känner att jag inte längre kan lösa och det gör min sambo rasande. Han hotar mig om jag inte löser problem men jag står handfallen och jag är orolig att hans militära bakgrund till slut kommer hjälpa honom över kanten - han säger ofta att han inte längre har något att förlora och att han kommer ta ut det över mig och att han har vapen för IPSC påväg gör mig inte mindre orolig.

    Jag vågar inte lämna honom (och ofta vill jag inte, då han stundtals behandlar mig väl) men om jag inte lyckas lösa våra problem, som grundar sig i mig, så är mitt liv förstört på ett eller annat sätt. Jag har ingen att prata med om det här, för jag är rädd att jag riskerar både mitt och dennes liv om jag gör det. Jag har tänkt prata med kvinnofridslinjer flera gånger men vill inte att han ska råka illa ut då jag känner skuld för det här - det är ju jag som väckt den här sidan av honom. Jag vet inte vad jag ska göra och känner mig så fruktansvärt ensam, därför skriver jag här - för chansen att NÅGON vet vad som egentligen pågår i mitt liv.


    26 år och det känns som om livet är över.
  • Svar på tråden Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel
  • Räddochdum

    Jag blir så rörd över responsen, tack så oerhört mycket. Det ger så mycket att veta att jag inte är ensam i det här - på sätt och vis.

    Jag vet att jag rimligtvis borde lämna honom men jag tycker att det är så mycket jag är skyldig honom. Han var inte så här när vi träffades, det har eskalerat, och bråken startar alltid pga något jag gjort. Oftast är det pga att jag ljuger. Jag har insett på senaste åren att jag spontanljuger utan att ens märka det själv. Och inte ens när Han påpekar att jag ljuger erkänner jag för att jag inte ens själv insett att jag ljög - jag tror att det är något psykologiskt och något jag måste få hjälp med. Oftast gör jag det för att jag inte orkar lägga någon vikt vid mina svar, därför bladdrar jag bara ut det som dyker upp i skallen, och det är oftast bullshit. Sen är det kört. Sen vet jag inte hur jag ska lösa situationen, hur jag ska ändra dåtiden, och det är här det ballar ut.

    Jag har inte heller stöttat honom ordentligt, låtit min familj trampa över honom (de gör det med välmening men han accepterar det icke) och jag har inte funnits där för honom.

    Det är mycket som gör att jag vill stanna (blandat med rädslan för om han skulle göra något om jag lämnade honom) men lika mycket som gör att jag vill lämna honom. Jag har vant mig vid våldet men det känns som om det är så mycket jag missar pga honom, jag är ju trots allt inte så gammal än, 26 år, men känner att jag lagt allt på is...

  • Anonym (Sjuk kille!)

    Nöj dig inte med honom!!!!

    Du kan få så mycket bättre!!!

  • Anonym (vanligt)
    Räddochdum skrev 2016-04-21 13:08:04 följande:

    Jag blir så rörd över responsen, tack så oerhört mycket. Det ger så mycket att veta att jag inte är ensam i det här - på sätt och vis.

    Jag vet att jag rimligtvis borde lämna honom men jag tycker att det är så mycket jag är skyldig honom. Han var inte så här när vi träffades, det har eskalerat, och bråken startar alltid pga något jag gjort. Oftast är det pga att jag ljuger. Jag har insett på senaste åren att jag spontanljuger utan att ens märka det själv. Och inte ens när Han påpekar att jag ljuger erkänner jag för att jag inte ens själv insett att jag ljög - jag tror att det är något psykologiskt och något jag måste få hjälp med. Oftast gör jag det för att jag inte orkar lägga någon vikt vid mina svar, därför bladdrar jag bara ut det som dyker upp i skallen, och det är oftast bullshit. Sen är det kört. Sen vet jag inte hur jag ska lösa situationen, hur jag ska ändra dåtiden, och det är här det ballar ut.

    Jag har inte heller stöttat honom ordentligt, låtit min familj trampa över honom (de gör det med välmening men han accepterar det icke) och jag har inte funnits där för honom.

    Det är mycket som gör att jag vill stanna (blandat med rädslan för om han skulle göra något om jag lämnade honom) men lika mycket som gör att jag vill lämna honom. Jag har vant mig vid våldet men det känns som om det är så mycket jag missar pga honom, jag är ju trots allt inte så gammal än, 26 år, men känner att jag lagt allt på is...


    Alltså, ledsen att behöva säga det TS men, det är bara du som kan avgöra om du vill slippa åka på stryk eller ej, vill du stanna kvar i skiten och bli misshandlad så gör det, om du inte vill det så dra, men att sitta och tycka synd om sig själv och skylla på att man älskar idioten som misshandlar en sååååå mycket kommer inte lösa något....

    Kort sagt, om du gillar att bli misshandlad så stanna du...
  • Gunilla1957

    Oj. Han har misshandlat och hjärntvättat dig ordentligt. Den skulden du tar på dig för allt som har gått fel mellan er är inte alls din skuld att bära. Du är inte skyldig honom någonting. Du bör bara ta dig bort. Det finns ett annat, bättre liv som väntar på dig. Om han skulle göra någonting bara för att du lämnar honom så är det hans val, hans skuld, hans straff. Men det är säkert bara tomma hot.

    Du säger att han inte var sådan när ni träffades. Men det var han, han presenterade bara en förskönad sida av sig själv så pass länge att du skulle fastna i hans nät. Så det var inte alls du som väckte den sidan av honom. Han kan mycket väl ha traumatiska upplelser bakom sig från det militära.

    Lämna honom. Livet ska inte kännas som det är över vid 26 år. Du är ung.

  • Anonym (Jisses)
    Räddochdum skrev 2016-04-21 13:08:04 följande:

    Jag blir så rörd över responsen, tack så oerhört mycket. Det ger så mycket att veta att jag inte är ensam i det här - på sätt och vis.

    Jag vet att jag rimligtvis borde lämna honom men jag tycker att det är så mycket jag är skyldig honom. Han var inte så här när vi träffades, det har eskalerat, och bråken startar alltid pga något jag gjort. Oftast är det pga att jag ljuger. Jag har insett på senaste åren att jag spontanljuger utan att ens märka det själv. Och inte ens när Han påpekar att jag ljuger erkänner jag för att jag inte ens själv insett att jag ljög - jag tror att det är något psykologiskt och något jag måste få hjälp med. Oftast gör jag det för att jag inte orkar lägga någon vikt vid mina svar, därför bladdrar jag bara ut det som dyker upp i skallen, och det är oftast bullshit. Sen är det kört. Sen vet jag inte hur jag ska lösa situationen, hur jag ska ändra dåtiden, och det är här det ballar ut.

    Jag har inte heller stöttat honom ordentligt, låtit min familj trampa över honom (de gör det med välmening men han accepterar det icke) och jag har inte funnits där för honom.

    Det är mycket som gör att jag vill stanna (blandat med rädslan för om han skulle göra något om jag lämnade honom) men lika mycket som gör att jag vill lämna honom. Jag har vant mig vid våldet men det känns som om det är så mycket jag missar pga honom, jag är ju trots allt inte så gammal än, 26 år, men känner att jag lagt allt på is...


    Men förstår du inte att vad du än säger, oavsett om du ljuger så får man INTE SLÅ någon! Det är INTE ok under några omständigheter. Han har valet att lämna dig alternativt att ni söker parterapi men HAN FÅR INTE slå dig. Ta dig ur detta destruktiva förhållande och ta hand om dig själv och sök hjälp för att må bättre men stanna inte kvar.
  • Anonym (Inte ditt fel)

    Nej det är inte ditt fel att han är arg, våldsam och kränkande mot dig. Och självklart visade han inte sitt rätta jag i början. Ingen kvinna någonsin skulle falla för en sådan genomrutten människa om det första han gjorde var att strypa henne halvt till döds på första dejten. Det är narcissistiska passivt aggressiva psykopater dessa personer är, och dom är smarta i hur dom manipulerar för att få sitt offer fast i nätet.

    Du ska se att det är så att du inte ljuger heller. Utan det är någonting han får dig till att tro att du gör. Hjärntvätt fungerar så. Ta dig ur förhållandet innan han slår ihjäl dig. När du blivit kvitt hans klor kommer du förstå exakt hur manipulerad, kontrollerad och hjärntvättad du var i relationen. Den insikten, när man väl kommit dit gör att man tappar all luft - och man inser vilken tur man har som lyckades ta sig fri innan det var försent.

    Googla normaliseringsprocessen. Läs, ta till dig, rädda dig själv.

  • Thotis90

    Det är aldrig den utsattes fel. ALDRIG! Jag har själv levt med en våldsam man och hade stora problem att lämna honom, men jag lyckades till slut då jag värderade mitt liv högre. För mig fanns det bara två val: låta honom döda mig eller fly. Han hotade med att ta självmord om jag lämnade honom och spränga mina föräldrars hus i luften om de inte trodde på att han kunde förändras, men jag struntade i hans hot och lämnade honom ändå. Idag lever vi båda och huset är ännu i behåll. 


    Livet med endometrios - fuckendo.blogg.se
  • Anonym (borderline?)

    Har du borderline ts? Ofta brukar kvinnor som har det hamna i sådana här situationer. Ibland driver de annars fredliga män till att bli våldsamma. Om du vet att du ljuger så sluta med det. 

  • Anonym (Nej fy)

    Det är inte DITT fel om han är våldsam mot dig----det är något fel på HONOM.Få mera självkänsla--du är inte värd detta!Och ja,såna där män är duktiga på att hjärntvätta stackars tjejer.Lämna skitstöveln-finns ingen framtid med sån störd människa(jag vet)

  • Räddochdum

    Jag är så tacksam för ers svar, så fruktansvärt skönt att öppna mig, trots att ni inte vet vem jag är.

    Och jag tar in era svar men jag känner att jag inte har någon utväg ur min situation längre. Han förstörde mina ägodelar i natt och den här gången sa han att han inte längre känner någon skuld för det han gör mot mig. Att han inte längre bryr sig för att han inte längre har någon lust att leva. Och jag hade lämnat honom, jag hade lämnat honom i ett ögonblick om det inte vore för att det sista han gjorde innan han for på skytteträning var att utmana mig att höra av mig till familj ellet polis eller liknande - "om det står en polisbil här utanför när jag kommer tillbaka ska jag göra det till min livsuppgift att förstöra ditt och din familjs liv innan jag har ihjäl er." Men jag har ju inga bevis för något, och jag skulle aldrig utsätta min familj föt den faran, speciellt när han nu har både pistol och gevär i sin ägo.

    Som sagt, om jag inte hade haft en familj som han kan skada hade jag vänt mig till polis eller kvinnofrid, men nu, även om han skulle få fängelsestraff för det, skulle han ju till slut komma ut och med eller utan vapen hade han haft ihjäl mig och/eller skadat min familj. Det låter som något ur en jävla film...

    Han sa åt mig att jag hade på mig tills han kom hem från träningen att komma fram till en lösning på allt. Jag har inte lyckats under de nästan 5 år vi varit tillsammans. Vi får se vad som händer. Tack igen alla <3

  • Anonym (M)

    Det låter åtminstone som att du har sån tur, ts, att det varken är barn eller djur inblandade. Packa en väska med det viktigaste och dra. Huvudsaken nu är inte att polisanmäla, utan att du kommer därifrån. Har du någon gammal kompis kvar? Någon han inte direkt känner till? Åk dit. Annars till dina föräldrar eller vem som helst. Och så berättar du.

  • hon mot strömmen

    Packa ner det viktigaste som pass plånbok mobile och laddare samt kläder får några dar och stick därifrån diekt.

  • Anonym (***))
    Räddochdum skrev 2017-01-07 14:57:54 följande:

    Jag är så tacksam för ers svar, så fruktansvärt skönt att öppna mig, trots att ni inte vet vem jag är.

    Och jag tar in era svar men jag känner att jag inte har någon utväg ur min situation längre. Han förstörde mina ägodelar i natt och den här gången sa han att han inte längre känner någon skuld för det han gör mot mig. Att han inte längre bryr sig för att han inte längre har någon lust att leva. Och jag hade lämnat honom, jag hade lämnat honom i ett ögonblick om det inte vore för att det sista han gjorde innan han for på skytteträning var att utmana mig att höra av mig till familj ellet polis eller liknande - "om det står en polisbil här utanför när jag kommer tillbaka ska jag göra det till min livsuppgift att förstöra ditt och din familjs liv innan jag har ihjäl er." Men jag har ju inga bevis för något, och jag skulle aldrig utsätta min familj föt den faran, speciellt när han nu har både pistol och gevär i sin ägo.

    Som sagt, om jag inte hade haft en familj som han kan skada hade jag vänt mig till polis eller kvinnofrid, men nu, även om han skulle få fängelsestraff för det, skulle han ju till slut komma ut och med eller utan vapen hade han haft ihjäl mig och/eller skadat min familj. Det låter som något ur en jävla film...

    Han sa åt mig att jag hade på mig tills han kom hem från träningen att komma fram till en lösning på allt. Jag har inte lyckats under de nästan 5 år vi varit tillsammans. Vi får se vad som händer. Tack igen alla <3


    OK, då har du tid på dig. Packa det viktigaste och lämna honom. Åk hem till dina föräldrar/syskon/kompis, och polisanmäl honom. 
  • Anonym (japrecissåärdet)

    Lämna honom först och rädda dig själv. Det är möjligt att du bidragit till en dysfunktionell relation med ljugande eller whatever, men det får du ta tag i när du satt dig i säkerhet.

    Han behöver också komma ur relationen och få perspektiv på vad fan han håller på med. 

    Du kommer också upptäcka att dina problem inte är så stora som du tror när du i den här destruktiva relationen.

  • Anonym (Kontakta polisen!!)
    Räddochdum skrev 2017-01-07 14:57:54 följande:

    Jag är så tacksam för ers svar, så fruktansvärt skönt att öppna mig, trots att ni inte vet vem jag är.

    Och jag tar in era svar men jag känner att jag inte har någon utväg ur min situation längre. Han förstörde mina ägodelar i natt och den här gången sa han att han inte längre känner någon skuld för det han gör mot mig. Att han inte längre bryr sig för att han inte längre har någon lust att leva. Och jag hade lämnat honom, jag hade lämnat honom i ett ögonblick om det inte vore för att det sista han gjorde innan han for på skytteträning var att utmana mig att höra av mig till familj ellet polis eller liknande - "om det står en polisbil här utanför när jag kommer tillbaka ska jag göra det till min livsuppgift att förstöra ditt och din familjs liv innan jag har ihjäl er." Men jag har ju inga bevis för något, och jag skulle aldrig utsätta min familj föt den faran, speciellt när han nu har både pistol och gevär i sin ägo.

    Som sagt, om jag inte hade haft en familj som han kan skada hade jag vänt mig till polis eller kvinnofrid, men nu, även om han skulle få fängelsestraff för det, skulle han ju till slut komma ut och med eller utan vapen hade han haft ihjäl mig och/eller skadat min familj. Det låter som något ur en jävla film...

    Han sa åt mig att jag hade på mig tills han kom hem från träningen att komma fram till en lösning på allt. Jag har inte lyckats under de nästan 5 år vi varit tillsammans. Vi får se vad som händer. Tack igen alla <3


    Han hotar.. men den bistra sanningen är att om du stannar är du död... Om du anmäler och flyr så har du en chans. 


    Han kommer inte kunna komma åt din familj om du meddelar polisen och dem om vad som händer. Om du inget gör är de i större fara än om du gör något!!!!


    Det är ALDRIG ditt fel det som händer. Det är BARA hans fel att han misshandlar dig!!!! Det enda som du kan styra är om du stannar och låter honom göra det han gör, eller om du lämnar och räddar dig själv!! 


    DU MÅSTE LÄMNA HONOM!!!

Svar på tråden Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel