Inlägg från: Anonym (vanligt) |Visa alla inlägg
  • Anonym (vanligt)

    Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel

    Anledningen till att du tror att allt är ditt fel är för att HAN brutit ner dig så passt att du på allvar tror att det stämmer. Det gör det inte, du kan inte se det nu, men på sikt när du börjat läka och återfå din självkänsla så kommer du se det. Men för att du öht ska kunna börja läka så krävs det att du kommer ifrån honom, annars kommer han fortsätta bryta ner dig och du kommer aldrig läka.

    Att du måste lämna den sjuka jävlen förstår du nog själv och har säkert hört det många ggr förut, du behöver bara hitta styrkan att göra det och det är det som brukar vara svårt när man är så nedbruten som du är just nu, för att göra det krävs det styrka, och för att få styrka krävs det att man får tid att läka och återfå sin självkänsla, en ond cirkel.

    Som tur är så finns det hjälp att få, vanligtvis från familj och vänner men även från kvinnojouren och samhället. Se till att göra det, och gör det NU.

    Du skriver att du inte har någon att prata med, men stämmer det verkligen eller är det du själv som inte vågar / vill prata med andra om det?

    Du skriver att du inte vill att han ska råka illa ut, men varför i hela välden skulle du vara lojal mot någon som misshandlar dig och bryter ner dig. Tänker han på ditt välmående när han slår dig? Försök förstå TS, din sambo är sjuk, på riktigt, ingen normal man beter sig så. Du har ingen som helst anledning att vara lojal mot någon som bara vill dig illa.

  • Anonym (vanligt)
    Räddochdum skrev 2016-04-21 13:08:04 följande:

    Jag blir så rörd över responsen, tack så oerhört mycket. Det ger så mycket att veta att jag inte är ensam i det här - på sätt och vis.

    Jag vet att jag rimligtvis borde lämna honom men jag tycker att det är så mycket jag är skyldig honom. Han var inte så här när vi träffades, det har eskalerat, och bråken startar alltid pga något jag gjort. Oftast är det pga att jag ljuger. Jag har insett på senaste åren att jag spontanljuger utan att ens märka det själv. Och inte ens när Han påpekar att jag ljuger erkänner jag för att jag inte ens själv insett att jag ljög - jag tror att det är något psykologiskt och något jag måste få hjälp med. Oftast gör jag det för att jag inte orkar lägga någon vikt vid mina svar, därför bladdrar jag bara ut det som dyker upp i skallen, och det är oftast bullshit. Sen är det kört. Sen vet jag inte hur jag ska lösa situationen, hur jag ska ändra dåtiden, och det är här det ballar ut.

    Jag har inte heller stöttat honom ordentligt, låtit min familj trampa över honom (de gör det med välmening men han accepterar det icke) och jag har inte funnits där för honom.

    Det är mycket som gör att jag vill stanna (blandat med rädslan för om han skulle göra något om jag lämnade honom) men lika mycket som gör att jag vill lämna honom. Jag har vant mig vid våldet men det känns som om det är så mycket jag missar pga honom, jag är ju trots allt inte så gammal än, 26 år, men känner att jag lagt allt på is...


    Alltså, ledsen att behöva säga det TS men, det är bara du som kan avgöra om du vill slippa åka på stryk eller ej, vill du stanna kvar i skiten och bli misshandlad så gör det, om du inte vill det så dra, men att sitta och tycka synd om sig själv och skylla på att man älskar idioten som misshandlar en sååååå mycket kommer inte lösa något....

    Kort sagt, om du gillar att bli misshandlad så stanna du...
Svar på tråden Han gör mig illa och jag vet att det är mitt fel