skaffa barn runt 40.

Jag blir så avundsjuk på alla er som vet vad de vill och vågar försöka... Jag har en stark längtan efter ett tredje barn men det är någonting som stoppar... Och det är rädslan för att något ska gå galet. Att barnet inte ska vara friskt på något sätt så att våra andra barn får stå åt sidan, de som är 5 och 7 och vana att få mycket av vår tid. Jag är så otroligt rädd för att ta ett beslut som ska vara negativt för dem. Snälla kan ni andra säga hur ni tänker kring detta? Ni som har barn sedan innan, som dessutom är lite äldre som mina, hur tänker ni kring om det faktiskt skulle bli så? Det finns ju inga garantier för att allt är frid och fröjd. Detta tär på mig att längta men inte våga... :(

Har också tänkt på tester osv men finns ju mycket som inte går att se på några tester alls, ovanliga avvikelser, autism som märks senare med mera... Jag skulle såklart älska barnet oavsett, men livet kan bli svårt för alla, det som skrämmer mig. Ska ni göra utökat NIPT eller "bas"?

Jag är 35 och vill ha ett tredje barn. Men är så otroligt rädd att ngt ska gå fel.... Hur tänker ni som har fler barn sedan innan och planerar ett till, om barnet skulle ha särskilda behov på ngt sätt? Hur fixar man tillvaron med ett sjukt barn om man har fler barn som kräver sitt? Det kommer ta tid från dem... Någon som vet om det bara är "risken" för downs syndrom som ökar med åldern? Får man göra fostervattenprov bara pga oro?

Peppa mig snälla är så avundsjuk på er alla som vet vad ni vill och som vågar ta chansen..... Min hjärna kan inte sluta ta över mitt hjärta, hjärnan varnar för alla risker och faror... :(

Ibland vill jag ibland tvekar jag.. För att riskera allt och gå igenom allt igen med grav och förlossning... Jag blie snart 36, barnen är 5 och snart 8.