SpändFörväntan

Fri 27 Mar 2020 15:14

118 svar

skaffa barn runt 40.

Hej! Ännu en här som närmar sig 40 och som är sugen på en till liten :)

Jag är 37 år och har tre barn med min exmake (12, 10 och 5 år). Min nya pojkvän sedan 2 år är 29 år och har inga barn ännu. Han är otroligt barnkär och så himla fin med mina tre illbattingar :D

Vi är väldigt taggade på att börja försöka men samtidigt vill vi hitta ett bättre boende. Vill ha ett hus med nog med rum för alla barnen, så vi hoppas på att hitta ett bra boende nu i sommar.

Hur är det med er andra? Fungerar boendesituationen för er eller finns det fler som måste flytta/bygga ut?

SpändFörväntan

Sat 28 Mar 2020 07:21

#59

Sunshine81 skrev 2020-03-28 02:16:46 följande:

Vi bor i hus men har inga egna rum till dom . Och det behövs verkligen inte heller. De är tillsammans dagens alla timmar ( förutom när vissa är i skolan ) gör allt ihop. Det blir ju hur man vänjer dom från början. Men hade mina fått egna rum nu så hade dom mest stått tomma då de alltid leker ihopa i ett rum . Så rummen hade använts att sova i bara. Onödigt. De två äldsta har egna rum och sen delar de minsta. Funkar hur bra som helst och alla är nöjda .

Nej jag håller med om att det inte direkt är ett krav med egna rum. Men som vi bor nu kommer det helt enkelt inte gå. Jag har en 3:a med mina barn, de två äldsta delar rum, jag har ett rum och minstingen har en större klädkammare som sitt rum. De två äldsta kommer nog vilja ha egna rum relativt snart. Visst skulle jag kunna flytta ut min säng i vardagsrummet och lösa det kortsiktigt, men samtidigt håller minstingen på att växa ut sin klädkammare och ja....vi skulle behöva ett hus eller en lägenhet med i alla fall 4 sovrum, helst 5.

Det finns inga lägenheter här som funkar (finns bara 1:or, 2:or och 3:or i vår by) så det blir till att leta hus! :)

SpändFörväntan

Fri 5 Jun 2020 20:55

#62

Här har vi nu kommit en bit på vägen. Vi har köpt hus (tillträde först i september tyvärr) och nästa vecka ska jag ta ut spiralen :)

Jag känner en skräckblandad förtjusning. Kommer det ens ta sig?

Min kille är jättetaggad, men jag är orolig att han ska bli nedslagen om det inte blir något. Han är övertygad om att jag kommer bli gravid på en gång.

SpändFörväntan

Sat 6 Jun 2020 07:06

#64

Nykär15 skrev 2020-06-05 22:50:46 följande:

Åh vad roligt ! Vi har med kommit en bit och kunde inte hålla oss från att börja försöka...och blev gravid på första försöket <3 helt galet! Är i vecka 7+0 idag och räknar ner till VUL nästa vecka...vågar inte tro nånting förrän dess så är lite avvaktande...skulle ju vara otroligt med tanke på hur svårt det var sist!

Men WOW! Grattis, det måste kännas helt otroligt! <3

SpändFörväntan

Sat 6 Jun 2020 08:30

#66

Nykär15 skrev 2020-06-06 08:21:53 följande:

Ja har inte riktigt fattat det faktiskt! Och oron är såklart stor att det inte är som det ska...första veckorna är jobbiga när man bara kan vänta...sen oro över att nipt inte ser bra ut osv. Men är sååå tacksam o lycklig att jag ens kan bli gravid, 43 och har ju bara en äggledare kvar. Så det är skönt veta att det ändå går bli gravid än.

Ja det förstår jag. Jag känner av en viss oro redan nu innan jag ens tagit ut spiralen, oro för att det för det första inte ska ta sig, därefter oro för att det ska bli missfall, därefter oro för vad KUB eller nipt inte ska se bra ut etc.

Men allt detta är mest oro för min sambos väg ar. Jag har ju mina tre fina barn sedan tidigare. Jag skulle bli väldigt ledsen om vi inte kunde få barn, men mest för hans skull eftersom han inte har några egna sedan tidigare.

Jag håller tummarna för att du ska slippa illamående och annat tråkigt :)

SpändFörväntan

Thu 11 Jun 2020 10:09

#70

Sådär ja, nu är spiralen ute!

Min BM gjorde ett ultraljud och sa att allt ser jättefint ut. Jag har gott om ägganlag kvar och dessutom är det ägglossning på G (den dominanta äggblåsan är på vänster äggstock och den är 13 mm nu. Ägglossning sker när den är omkring 17 mm och den växer med ungefär en mm per dag, så om 4 dagar borde jag ha ägglossning).

Spännande!

SpändFörväntan

Thu 11 Jun 2020 21:49

#75

Nykär15 skrev 2020-06-11 20:41:38 följande:

Vad spännande! Hur gammal är du och din partner? Det är så spännande börja i verkstaden :)

Jag är 38, min sambo är 29 :)

Vi är så förväntansfulla!

Jag har tre barn sedan tidigare med mitt ex, men jag var extremt ensam i de graviditeterna. Han var aldrig intresserad, ville aldrig prata, ville inte veta något. Jag ville ju dela graviditetslyckan med honom, men han var inte mottaglig. Jag minns särskilt en gång i andra graviditeten då jag ville dela med mig om information om vad som hände i vecka 20 varpå han såg plågad ut och sa att han redan hade ?genomlidit? det där en gång och kunde jag inte ringa och prata med min syster istället? Men det var ju HONOM jag skulle ha barn med, det var honom jag ville prata med....

Min nuvarande kille är helt annorlunda, rakt igenom. Han är så inkännande och omtänksam, så intresserad av mig och oss. Han ser så fram emot att vi (förhoppningsvis) ska få dela det här äventyret!

SpändFörväntan

Fri 12 Jun 2020 09:54

#77

Nykär15 skrev 2020-06-12 06:06:07 följande:

Min nuvarande är med mer engagerad <3

Ni är ju unga!! Kommer gå jättebra!! Min sambo är 11 år yngre än mig :)

Så himla spännande för er! Hur länge har ni varit ett par?

SpändFörväntan

Fri 12 Jun 2020 13:15

#79

Nykär15 skrev 2020-06-12 12:21:45 följande:

5 år <3

Det är ett bra tag, så då känner ni varandra bra :)

Vi har snart varit ett par i 2 år nu, men vi vill inte vänta längre gällande barnfrågan.

SpändFörväntan

Fri 12 Jun 2020 21:08

#82

Morran78 skrev 2020-06-12 20:55:23 följande:

Hej!

Hoppar gärna in här! Jag är 40, blir 41 i år. Blev gravid i december några dagar efter jag tagit ut kopparspiralen. Visade sig vara tvillingar men fick tyvärr ma i vecka 7+3. Efter det har mensen och ägglossningen varit oregelbunden och konstig. En cysta hittades på ena äggstocken också.

Innan jag blev gravid levde jag precis som vanligt och blev gravid direkt. Drack kaffe, cola, feströkte, drack vin ibland osv. Nu när vi verkligen försöker så har jag slutat med allt. Äter munkpeppar och folsyra och har slutat helt med kaffe, vin och cola zero. Men nu vill det inte ta sig. Försöker tänka att det kommer lösa sig men det är svårt och tiden går. Nu har jag bim på måndag men gjorde ett testa tidigt idag som var helt negativt.

Jag hoppas så att det tar snart. Min kompis som är 40 är gravid i samma månad som jag skulle varit i och en annan har precis blivit gravid. Det gör ont tyvärr.

Åh, jag förstår att det är jobbigt. Jag har själv fått missfall tidigare och man blir så ledsen och frustrerad :(

Jag hoppas verkligen att det tar sig för er snart.

SpändFörväntan

Sat 13 Jun 2020 08:35

#85

Morran78 skrev 2020-06-12 22:40:29 följande:

Tack!

Innan jag blev gravid var jag inte på nåt sätt desperat. Det var mer blir det så blir det och om det inte går är det ok. Men efter att ha varit gravid i några veckor och mer och mer gått in i det, planerat för framtiden, räknat ut när jag skulle vara i v 18, när jag skulle gå från jobbet osv och sett två små hjärtan picka på vul till att det inte blev nåt, då blev jag på nåt vis desperat. Nu vill jag inget hellre än att jag ska bli gravid igen.

Jamen såklart, du fick ju förväntningar och förhoppningar. Men med lite tur så får ni snart plus igen :)

skaffa barn runt 40.

INNEHÅLL