Biomamman gick i taket, ge mig hopp.

Det kommer förhoppningsvis bli bättre med tiden, men räkna med en jäkla massa motstånd i början och ett ganska bra tag. Har ni tur så släpper det sen.

Om hon flippar så här så finns det risk för att hon faktiskt försöker ta med sig barnen och flyttar. Pappan behöver vara väldigt observant på vad mamman och barnen säger för att hinna med vid en eventuell flytt. Han behöver också ha öronen öppna på skola/förskola ifall mamman försöker säga upp platserna i er kommun.

Om han hör något behöver han dels kontakta nuvarande kommun/skola och tala om att barnen ska gå kvar och dels kontakta kommunen mamman vill flytta till och tala om att barnen inte ska flytta dit.

Om mamman ändå försöker flytta/adressändra barnen så behöver han kontakta en jurist och stämma mamman på boendet fort som sjutton.

Allt det här låter väldigt drastiskt men om ena föräldern flyttar iväg med barnen såbehöver man vara ruskigt snabb, annars anser Tingsrätten att barnen hunnit rota sig i nya miljön och därför inte ska ryckas upp igen.

Ursäkta men hur är

"Hon går på medicin"

Relevant?

Som en kontrast till er eller?

så hon får ha ny kille men han får inte ha ny tjej? Mogen.

Det jag tänker på är om hon är instabil då du skriver att hon tar medicin. Min nyas ex gör också det. Hon har inte varit arg över att han träffat mig men hon är ständigt oroad över att barnen hellre ska vilja vara mer hos oss än hos henne. Hon har perioder då hon inte klarar av det  riktigt och då får barnen vara mer hos pappan. Den här oron kan ibland bryta ut i ilska/frustration och då är det alltid pappan som på något sätt lyckas bli anklagad för saker han inte alls varit inblandad i. När hon mår sämre, då blir det fler såna här utbrott. 

Låter lite som om det kan vara liknande med den du beskriver i TS?

Ja exakt. Bara en bekräftelse av att ts är MYCKET BÄTTRE än mamman

Vad för medicin?

Haha tycker det är så kul att biomamman alltid framställs som psykstörd :p eller ja kul är det ju inte men det är alltid så. Och den nya tjejen och exet är såååå bra, trygga och hej och hå.

Jag ber om ursäkt, det var inte menat så. Känner mig bara otroligt arg och sårad då mamman slängde ur sig att jag inte är bra för barnen, att jag inte är pålitlig, att jag är psykiskt sjuk och därför inte ska vara i närheten av barn. Inget av det är sant förstås. Det är såklart inte relevant att hon tar medicin egentligen. Jag var bara sårad över allt hon slängde ur sig. 

Hon är en bra mamma vad jag vet och hon älskar sitt barn.

Ignorera henne när hon beter sig illa.

Min mans ex sa åt honom (eller skrev i ett sms) att han skulle gå och skjuta sig själv, när han berättade om oss. Hon ville inte att deras barn skulle vara hemma hos mig. Vi skulle inte umgås när han hade barnet helt enkelt, vi skulle helst inte umgås alls.

Hon är fortfarande, efter 5 år, inte lätt att ha att göra med men hon verkar ha insett att hon inte kan bestämma vad min man ska göra eller inte göra iaf. Nu är det ju såklart svårt för henne att lägga sig i det då vi är gifta och bor under samma tak.

Så ignorera, ignorera, ignorera!
Hon kan inte diktera hur ni ska leva ert liv. Min man sa helt enkelt att mamman inte har med hur han spenderar sin tid med barnet att göra. Inte svårare än så.

Ja precis, det är det enda man kan göra.
Men ha ändå anonym (Pia)s råd i bakhuvudet, för gör hon något så måste han agera omedelbart!

Hade hon inte betett sig som om hon vore psykstörd, utan hälsat vänligt osv. Så hade ju tråden inte funnits, för då hade det inte varit ett problem.