IVF-start slutet på april/början på maj

Hejsan!

Jag är helt ny i familjeliv och allt vad forum heter!=)

Sitter i skrivande stund med svullen mage på ruvdag ett och förstår inte hur jag ska orka vänta tills det är dags för test!

Det är vårat första försök och vi körde långa processen med synarela i 18dar, sen 225enh bemfola i ca 10dagar. De hittade 10 mogna ägg men fick bara 4 befruktade. Insättning dag 2 efter äggplock. Hoppas det betyder tur med äggplock på "Ofrivilligt barnlösas daf", vilket jag läste att det var den 26/5=).

Allt har väl gått relativt bra hittills kan jag tycka, förutom att jag har gått upp en massa i vikt eftersom jag varit konstant hungrig och sugen sen första dagen med synarela, känns sådär. Någon som känner igen sig? Samt att mina humörsvängningar inte var att leka med i början....

Tusen tack! =) får besked i morgon om hur de tre små klarat sig, är de friska så fryser de in dem. Hoppas!

Ju mer jag läser ju oroligare blir jag att jag inte ska bli gravid. Chanserna verkar väldigt små och jag tror inte att jag kommer orka försöka i flera år som många behövt göra, är rädd att jag inte kommer inte klara det psykiskt...

Vi har precis som du och många andra gjort mikroinjektion, pga manlig faktor. Min sambo är äldre än mig och känner jag mig stressad över att tiden rusar iväg... Svårt att förklara =(

All cred till alla er som kämpar, va grymma ni är!!!

Förlåt jag såg fel. Du behövde inte göra mikroinjektion.

Och STORT grattis!!! Håller tummar och tår för att det kommer gå bra hela vägen.

Jättefin presentation, verkligen.

Vill du lägga till mig så är jag 30år, ivf1, mkt få och dåliga simmare, långa processen, ÄP 26/5,ET 28/5, TD 13/6

finee: 
Tack så jättemycket!
Precis, kunde inte ha förklarat det bättre, känner exakt den oron över framtiden. Jag har ju oundvikligen ritat upp en bild över att vi blir gravida nu och hur framtiden kommer se ut. Känns som att allt kommer fallera =( Och det känns inte som att vi har ytterligare två år på oss att försöka, tänk om tiden rinner ut? 
Har börjat fundera på adoption,.. innan jag har svaret på vår första IVF. Jag försöker som skydda mig själv mot det värsta... 
Obegripligt svamlande kanske..=P

Önskar dig all lycka till och håller tummarna! Jag kan bara föreställa mig hur kämpigt det är... oron över ett minus.. KRAM <3

Usch det är jobbigt! Jag är jättetacksam för att jag hittade hit och börjat prata med er i samma sits. Det betyder mycket och det känns som att det hjälper i alla fall lite=) Stort tack!

finee:

Tack snälla du<3

Min sambo är 40 så visst skulle vi kunna hålla på länge till. Det är det att jag inte vill att vi ska vara "gamla föräldrar". Kanske väldigt litet problem i jämförelse. Hellre att vi blir gamla föräldrar än att vi inte blir föräldrar alls...

Jag har nog inte accepterat att vi hamnat i den här situationen. Det var inte såhär det skulle bli. Att skaffa barn skulle vara något roligt och skönt liksom =)

Hoppas jag kan se tillbaka på den här tiden från en helt annan situation i framtiden.. =)

Skönt att du säger så finee =) <3

Lycka till Marre22!

Känner någon igen att det blir en del Lutinus i trosorna efter en stund, trots att man använt nästan hela applikatorn? Blir lite orolig att det inte stannar kvar på plats..

Hur öppna har ni varit med er ofrivilliga barnlöshet och IVF med era vänner och familjer?

Sthlmsthlm:

Tusen tack! En mindre sak att oroa sig för =)

Hade 10 mogna ägg, 4st blev ICSI befrukade. Är inne på RD 4 och fick nyss reda på att ingen gick att frysa in. Känns som att vår chans att det blir något minskade drastiskt.. Blir så ledsen =(

Det är väl rätt vanligt att man får något ägg i frysen iaf?

jag känner med dig finee, beklagar. <3

tack halfmoon det ger mig en gnutta hopp <3

Tanken på en till lång stimulering gör mig orolig. Blev påverkad av alla hormoner och mått psykiskt dåligt. Har haft "tur i oturen" och varit heltidssjukskriven under hela processen pga annat men ska strax tillbaka till arbetet. Sjukt att säga att jag varit tacksam över min sjukskrivning men jag har faktiskt varit det.
Jag förstår inte hur man ska orka med detta samtidigt som man är på jobbet? Vad ska man säga om alla spontana resor man kommer måste göra till kliniken? Och så grinig, ledsen och otrevlig som jag var under nerregleringen och en tid med sprutorna så är risken att jag blir av med jobbet banne mig.

Hur har ni andra gjort? Har ni varit ärliga med chef och arbetskamrater?
Jag är riktigt imponerad av er som jobbar samtidigt.

Jasså är det Marre22? Att det inte växer sig vidare till blastocyst? Jag som tänkt att 30 va relativt ungt endå.. Där ser man. 

okej jag förstår, Lycka till Marre22! =)

Stort grattis Miri! Trots den låga sannolikheten så blev det två! Det ger ju en lite hopp om att under kan ske=)!

Jag tog ett test igår, kunde inte hålla mig, ruvdag 10. Det visade negativt. Blev otroligt ledsen trots att jag inte riktigt vet hur pålitligt resultatet är...=(

Är det helt kört nu eller testade jag för tidigt? Finns det en liten chans? TD är på måndag 13e.

Mens och tvärnegativt. =(

TD på måndag. Känns hopplöst! Ikväll ska jag åka och köpa mig en snusdosa!

Tack söta du finee!

Neeej va trist Marre22. Det känns så tomt och hopplöst =(

Nu ska jag leva sommarbarn om det vore min sista. Nya tag när kliniken öppnat....

"Sommaren" ska det såklart stå

Har precis fått en plan för IVF2. Denna gång ska jag ta Menopur istället för Bemfola. Körde 225enh Bemfola sist vilket jag tror är en rätt hög dos.

Jag fick inget svar på varför jag nu ska ha Menopur.

Är det någon här inne som vet mer och kan ha en teori om varför?