Hej,
Jag har redan startat IVF och är inne på mitt 3:e försök. Har både gjort den korta och den långa versionen.
Just nu är jag på ruvardag 1 då vi fick tillbaka en liten fryst eskimå igår.
Följer gärna dig på din resa även om jag inte är helt helt ny. Men vem vet, vi kanske lyckas bli gravida samtidigt? 
Tack för ditt beklagande! Ja det var tufft. Min lilla ängel, helt enkelt born into heaven <3
Men nu får vi hoppas på att denna är lite mer envis och väljer att stanna :)
Ja jag hoppas fler hoppar på här!
Ett tips när det gäller läkemedeln! Det går ju på högkostnadsskyddet. Försök att hålla koll på när din period började så att du kan ta ut allting innan det har gått 1 år.
Jag fick betala om allt igen eftersom de hade räknat mitt högkostnadsskydd från den gången jag fick en ynklig recept mot en hosta för 200kr. Irriterande att jag inte tänkte på det, hade då tagit ut allt jag hade innan en ny period startade.
Men nu hoppas vi på att dessa läkemedel du har tagit ut är de enda du kommer att behöva <3
Ja det faktiskt bra att vara under 30 år, även i det här sammanhanget 
Fyller 30 senare i år men är redan nojig över det haha!
finee - Tack för att du håller tummarna! Det är blastocyst jag ruvar på. Har än så länge bara haft blastocyster. Vi kör med ICSI pga manlig faktor, har 13 miljoner spermier istället för 30 miljoner. Det värsta är att vi vet att de andra finns där men vid utlösning så verkar de hamna i urinblåsan istället. Sånt här kan faktiskt drabba enstaka män. Det som irriterar mig är att istället för att de ger honom medicin (har läst om att det finns medicin för det som de lätt kan skriva ut) så skickar de oss till IVF istället. Tyvärr så bryr sig vården mer om att felsöka oss kvinnor och när det ligger hos mannen så lägger de inte så mycket vikt på att lösa det. Alla tester på mig har visat att jag är extrem fertil. Hade över 10 mogna äggblåsor utan stimulering. Så om vi bara kunde få någon läkare att skriva ut medicin till honom så hade vi kunnat få barn naturligt. Det ska vi satsa på när det är dags för syskonförsök.
Har testdag den 20/4. Känns som en evighet!!!
Dagarna går såååå långsamt!
Ska försöka att inte tjuvtesta denna gång men vet inte riktigt om det kommer att gå. Är lite av en kontrollfreak och vill alltid ha koll på läget. Men nu, har inte koll på någonting om det som sker i magen. Hoppas eskimån har börjat att boa in sig <3
De har inte ens gett en motivering utan de har bara ignorerat det faktum. Jag har sagt till flera gånger och får bara till svar att det är IVF vi ska göra. Men jag tänker inte ge mig! Vi kommer att söka olika läkare tills någon lyssnar på oss. Har läst en hel del om det på nätet och det finns många som har fått tjata sig till medicin och då har det funkat.
Läste om en annan som till och med endast hade 5 spermier när de tittade. Efter akupunktur, självbekostad laserbehandling och naturmediciner så ökade produktionen till 3 miljoner. Men detta fick det paret kämpa med själva...
Det är ibland läskigt hur de diskreminerar manliga problem....
Nej de mätte faktiskt inte AMH-värde på oss. De tog bara vanliga blodprover på oss tror jag det var. Vad skönt att du får medicin för det med hög prolaktin. Jag har en hemsk oregelbunden menscykel men som har blivit något bättre med tiden. Men ibland kunde den få för sig att hoppa över en månad och puffs komma när man just var ute på semester
Bläää, jaaa jag tittar på kalendern hela tiden. Tiden går såååå långsamt just nu.
KaosArt, men vad irriterande med att missa det med bara en dag!
Gällande AMH-värde. De tog ju blodprov på både mig och maken när vi först började utredningen men vi fick inte reda på vad det var förutom att allt såg bra ut. Kanske det som var AMH-värde?
De misstänker bara att min mens är oregelbunden pga stress. De tyckte inte det var särskilt konstigt. Sen har jag en 7 dagars menscykel där jag blöder kraftigt och det är jobbigt. Men det tror de är pga att jag har så pass många ägg hela tiden vilket är positivt men samtidigt också en risk när man stimulerar för det är lätt att jag blir överstimulerad och då måste man avbryta direkt :/
Fördelar och nackdelar med allt :/
finee - Vad spännande med torsdagens tid! Kommer att tänka på dig hela torsdagen! *försöker att skriva det utan att det ska låta creepy hahaha*
225 IE är en hög dos på Menopur.
Såhär har mina stimuleringar och doser sett ut:
Första IVF slutade i MA (korta protokollet):
Menopur 150 IE och det var tydligen för lite då äggblåsorna tog lite tid på sig enligt VUL. Fick avbryta hela behandlingen pga en cysta som läkaren hade missat att ge mig en tid för punktering. Jag hade nämligen en cysta tidigare och därför skulle jag få en tid innan sprutorna för att se om den fanns kvar, detta missades alltså.
Fick då börja med långa protkollet och dosen höjdes till 225. Men innan dess fick jag börja med Synarela nässpray för att minska nedreglera allt. Det som var dumt var att en av biverkningarna på Synarela var just Cystor men som tur var så fick jag ingen ny.
Efter 6 dagar med 225 menopur så fick jag trappas ner till 150 en dag, dagen efter 112,5 i två dagar. Därefter 75 i två dagar och sedan ovitrelle i två dagar, sedan ÄP.
Jag var något överstimulerad så därför fick jag trappas ner på det viset. Läkaren sa också att vi fick räkna med att det inte skulle bli någon insättning eftersom jag var något överstimulerad. Men sedan sa de att vi ändå skulle köra på så jag fick tillbaka en färsk blastocyst som var 5 dagar gammal och två blastocyster (ICSI) fick sättas in i frysen.
Den jag fick tillbaka bildades till en underbar liten böna som gav mig så mycket glädje under sin korta livstid; i vecka 8+6 valde bönans hjärta att sluta slå 
Det värsta jag har varit med om.
Då jag hade två kvar i frysen så sattes en av de i en ostimulerad cykel två månader efter att jag fick MA. Denna eskimå valde att inte fästa.
Nu har jag fått tillbaka vår sista eskimå och hoppas att denna väljer att stanna.
Vi frågade kliniken om denna räknas som vårt 3:e försök eller hur det räknas (man får ju bara 3 gånger gratis). Hon sa att det var olika för olika landsting. Som tur är så räknas dessa tre insättningar som ett försök för vårt landsting. Alltså har vi två stimuleringar och 2 äggplockningar kvar. Hoppas inte jag kommer att behöva få de utan hoppas på denna eskimå som är på ruvardag 4 idag
Ivfbullen - Tack för att du delar med dig! Jag tycker det är bra att höra om hur det har gått för olika så man vet att allt kan ha väldigt olika utgång och därför kunna förbereda sig på att det kan gå åt vilket håll som.
Det måste verkligen har varigt hemskt med ma, kan inte föreställa mig hur det känns men att slungas så mellan hopp och förtvivlan måste vara extremt jobbigt. Är verkligen ledsen för din förlust.
Jag tänkte också kolla upp hur det räknar ett "försök" här, hoppas de räknar som hos er.
Men då kanske jag är lite mer svårstimulerad och behöver högre dos, då är det ju bra att de sätter in det på en gång! :) kanske bero det på mitt amh värde.
Nej, vi vet inte det. Detta är dock det första med ny partner så det kan vara en slump, då ETT missfall inte är särskilt ovanligt.
Hade dock flertalet i tidigare relation. Då gjordes en omfattande utredning utan anmärkning.
Jepp, vi går hos Torbjörn och tjejerna, men väljer att åka ner till Falun personligen för konsultation. Visst förstod jag rätt om du också varit där personligen? Var det inför uppstart?
Hej!
Jag följer gärna med här. Har sprutstart om tio dagar och prel äggplock i början av maj - jätterädd för äggplocket :(
Vi har försökt få barn i två år, varav utredningen och väntan på IVF typ tagit ett år.. suck. Så nu är jag 30. Min kille några år äldre.
Vårt problem är dåliga spermier, inga fel på mig så vi ska göra ICSI.
Älskar att följa sånna här trådar och höra när andra lyckas, blir så glad :)
Hej
Får man gå med här?
Ska starta IVF 2 nästa vecka när mensen kommer, korta protokollet som sist. Går på Carlanderska i Göteborg
Jag är livrädd nu... ruvardag 5 och har fått en liten rosa flytning nu när jag gick och kissade. Typ som ett litet ljust snor som man kan få i näsan men med inget i. Usch vad äckligt det lät... sorry.
Har skrivit om det mer i min blogg nu. Googlar för fullt... huff är så rädd :O
Hej alla!
Tack för att ni svarade. Man känner verkligen inte igen sig själv. Jag som brukar vara så stark och tänker alltid positivt och en logisk förklaring till allt. Nu ser man en liten rosa fläck och man bryter ihop :( Det är nästan lite pinsamt.
Jag har inte fått mer under natten eller nu på morgonen.
Min make säger att jag hade så också när vi blev gravida första gången. Jag kommer inte ihåg det. Har ett svagt minne av det men kan inte komma ihåg dagen.
Hoppas verkligen det bara var en nidblödning. 
Min kompis har genomgått IVF och hon berättade för mig och en till vän. Jag frågade ofta hur hon mådde och hur det gick, den andra vännen brydde sig inte. Sen berättade hon det för släkten och ångrade sig. De började ifrågasätta hur frisk ungen kommer att vara då det är en IVFare. Någonstans där tror jag att det klickade till... Nu förnekar hon att deras barn är gjord med IVF. Hon säger även till mig att det var en spontan graviditet. Grejen är den att jag alltid fyller i kalender och skrev ner några viktiga datum på hennes behandling för att påminna mig själv om när hon mest skulle behöva komma iväg och prata om annat osv. En av anledningarna till att vi valt att endast berätta det för min mor. Folk kan vara okänsliga och vill inte att någon ska se mitt barn på ett annorlunda sätt. Om det nu blir något barn... Fick DN liten blödning igår igen... Idag är det ruvardag 7
Harvester - Välkommen till oss :)
Huff känner som om jag är den negativa här i gruppen som bara kommer med tråkiga besked :( Förlåt!
Är så ledsen just nu! Ett tips till er alla! Flytta inte under IVF-behandling
Vi har gjort tabben att flytta från ett län till ett annan (pga jobb) under IVF behandlingen utan att tänka på att det påverkar vår IVF.. När vi fick reda på att vi inte får vara kvar i vår klinik om vi gör flyttanmälan så drog vi ut på det så länge det gick. Vi sålde inte huset direkt osv. Men givetvis gjorde vi en eftersändning på vår post så att vi inte går miste om den. Vad gör då skatteverket? Jo de folkbokför oss nu på vår nya adress utan att fråga oss först och så med ett beslut som ska gälla med omedelbar verkan!
Pratade med vår klinik idag och de kollade på folkbokföringen och yes, det stämde, skatteverket har bytt direkt. Så blir jag nu inte gravid med denna lilla embryo (är på ruvardag 8) så måste vi påbörja en ny resa med ny väntetid hos vårt nya län!
Är så sjukt ledsen!!!
ivfbullen: Fy vad jobbigt!!! Förstår verkligen, den här väntan är ju en katastrof för välbefinnandet. Otroligt surt att det blev så, det hade ju kunnat hända vem som helst, är ju smått omöjligt att ha koll på allt. Tycker kliniken borde hitta nåt kryphål så ni inte behöver byta och vänta. Verkar så okänsligt att ni ska behöva vänta igen!! Hoppas att det tar sig nu, förstår att det blev ännu viktigare för dig nu och den stressen behöver du ju inte :( Stor kram!!
Jag har inte skrivit här på ett tag då jag inte ville dra ner gruppen ännu mer.
Det som hänt dessa dagar är att ja tjuvtestade på ruvardag 9 (på kvällen) och fick positivt. På natten hade vi samlag och vid 3 på natten började en rejäl blödning. Denna fortsatte fram till morgonen. Sedan vart det stopp. Hela lördagen har gått utan en droppe blod. Idag testade jag igen (ruvardag 11) och har fortfarande ett plus. Ska inte testa mer förräns på onsdag som är vår officiella testdag.
Nu till känslorna som ni skriver om här! Jag förstår er precis! Jag känner mig som en labbråtta som man experimenterar på. Redan innan vi började tvekade jag starkt! Speciellt till ICSI då jag inte riktigt gillar idéen att de ska knäcka svansen på spermien. Tänk om det var en dålig en de fick tag på? När vi sen blev gravida så var allt borta, kvar fanns bara glädje.
Sen fick vi MA (Missed abortion) och jag ville inte göra någon mer IVF... Det var en jobbig tid och vi fick vara riktigt starka för att kämpa oss igenom det hela. Vi kom vidare och såg framemot försök nr 2. Det ägget fäste inte. Ännu en gång fick vi genomlida sorg. Nu hoppas vi nr 3 stannar och min make hjälper att hålla om mig extra hårt när jag har mina humörsvängningar pga hormonerna.
Vi är barnlösa pga manlig faktor. Han har kontrollerbar sjukdom som gör att han inte får ut allt vid utlösning utan mycket hamnar i urinblåsan. Finns mediciner för det men idiot vården lyssnar inte på manlig infertilitet. De tar IVF som lösning på allt. Män är diskriminerade inom vården.
Min man har varit rökare innan men när vi träffades sa jag att det var antingen rökning eller jag. Han slutade från en dag till en annan men han säger än att han hatar att inte röka men vill inte riskera något.
Jag har många gånger varit sur på att jag inte kan bli spontant gravid med honom. Jag vill också vara en av de tjejerna som bara får en trevlig överraskning UTAN sprutor och hormoner. Om vi inte lyckas denna gången lär vi få ta en paus från ivf i och med vi flyttat från ena länet till det andra som ni vet.
Tankarna om att lämna honom har däremot aldrig kommit men kan tänka mig det är extremt vanligt! Vill jag sluta med ivf? Ja, hatar att det är så onaturligt och allt det behandlingen gör med mig! Vill jag ha barn? Ja men bara om det är hans barn. Vill inte ha någon annans.
Ställ er den frågan, då kanske svaret och allt känns lättare.
Prata ut och säg till er respektive hur det känns att vara en labbråtta!
Jag tror det är viktigt att man håller i kommunikationen genom IVF. Gör man inte det så kan det bli problematiskt när man ser får en bebis som tar all ens tid.
<3
finee - hade inga blödningar under natten och på morgonen. Senare vid mitt på dagen så började det igen. Märker däremot att blödningen avtar när jag börjar tänka på annat.
Har börjat att skriva någon sorts dagbok med klockslagen, på min blogg, när jag får blödningar bara för att kunna dokumentera om min klinik sen vill se. Har testdag på onsdag och min klinik har sagt att blödningar kan vara vanliga och de tycker ändå det låter positivt med två graviditetstester som visat plus, en i fredags och en igår.
Är även med i tråden IVF mars/april här på familjeliv. Där är vi några stycken som har plussat och som också får blödningar som kommer och går. Väldigt märkligt! Ingen av oss känner oss riktigt trygga. Huff.
Vill tacka alla som hållt tummarna <3 jag får nu lämna er då jag har fått tidigt missfall. Igår kom de hemska krämporna och idag på min officiella testdag försvann plusset jag hade innan. Hoppas ni slipper allt det jag varit med om.
Kommer att vara kvar på min blogg och om ni har några frågor eller funderingar så kan ni bara hojta till. Stor kram och lycka till <3