Föda dött barn i v 20. Vad tänka på?

Har gått igenom liknande som du har gjort. Vi förlorade vår pojke i slutet av mars då mitt vatten gick helt oförklarligt en dag. Jag var då i vecka 20 och vi åkte in och det visade sig att det inte fanns nåt fostervatten kvar och att jag öppnat mig ca 3 cm. Vi hade varit inne dagen innan på en extra koll eftersom jag hade haft lite blod i slemmiga flytningar och då var allt fint, tappen var stängd och lång och de kunde inte se något konstigt. Vi avvaktade drygt ett dygn efter att vattnet gått, men det blev ingen förändring med fostervattnet, det "fylldes" inte på, så då fick jag cytotec-behandling och efter 2,5 timme hade både bebis och moderkaka kommit ut. Han var så himla fin, vi fick ha honom hos oss och vi tog bilder, hade också velat ha hand och fotavtryck, men tänkte inte alls på det där och då utan det är något jag kommit på efteråt. Kan känna att vi inte fick tillräckligt med tid med honom, men samtidigt vet jag inte om det någonsin hade känts tillräckligt. Är väldigt glad över bilderna iaf!

Jag tyckte att jag fick ett väldigt bra bemötande och blir så ledsen av att läsa hur du hade det! Fick träffa kuratorn redan när vi skrevs in och har gått och pratat med henne ett antal gånger efter det. Tycker det är skönt att få lite perspektiv på saker och bekräftelse på att det jag känner och upplever är vanligt. Har inga barn sen tidigare och har ett uteblivet missfall i bagaget från i höstas, men då i vecka 13, så vi pratar även mycket om hur en kommande graviditet kan bli och hur jag ska klara av att våga lite på att min kropp kan fullfölja en graviditet. 

Jag har också svårt att ställa om till att jag ska behöva vara på jobbet i höst istället för att vara hemma och mysa med en bebis.

Det blev lite långt, men vill skriva att jag förstår vad du går igenom och jag tänker att om du orkar så se om du kan gå och prata med någon, det har iaf hjälpt (och hjälper) mig mycket!
Styrkekram!