Adoptera bort det

Precis så (: Det får inte ta flera åt heller om man väljer adoption. 

Jag tycker att det är taskigt att man tar upp diagnoser eller psykisk instabilitet som något negativt. Bara för at jag har det så ska jag inte få föds barn? Bara för att det kan vara ärftligt (vissa ärver det inte det minsta) så vill ingen adoptera det? Eller tror att dom ens klarar av det? Fy säger jag för människor i så fall, man får lära sig hur människor fungerar istället för att tycka det är jobbigt eller "synd". Jag blir bara ledsen av kommentarer som påstår att jag gör mitt barn illa, pga den kan ärva min autism och depressioner, som jag fick efter mobbningen i skolan. Jag blir så ledsen att folk påstår att andra inte skulle vilja ta hand om mitt barn bara för att det finns annat bakom.

Även om föräldrarna inte har någon psykisk instabilitet eller diagnos så kan barnet få det ändå. Ger dom bort barnet för det? I majoriteten av fall så nej! Usch för människor som tänker så.

Jag förstår om man inte har råd eller tid för någon man måste mata livet ut, det kallar jag riktig handikapp. Men diagnoser eller depressioner (i min grad) klassar varken jag eller personer i min omgivning som handikapp, för det är bara mänskliga beteenden som är vanligare än vad man tror. Det är många som har det och inte ens vet om det men klarar sig bra.

Men kan andra inte klara av det så undrar jag hur dom ens klarar av världen över huvud taget. För mycket fördomar om allting.

Men för folk som nu tror att det är så farligt, vidrigt, fult, elakt etc så kan jag berätta att familjer Jag har varit i kontakt med skiter i vilket. Dom vill bara ha ett barn dom inte kan få den biologiska vägen. Dom vill knappt veta saker om oss föräldrar, dom vill upptäcka saker själva isf. Som "riktiga" föräldrar får göra. Dom tycker och tänker så lite som möjligt. Det enda dom har i tanken är att få ha ett eget barn.

Sen om man har viljan och drivet, som dom har, så har man också power att klara av sitt barn hur mycket "handikapp" eller diagnoser ens barn får i framtiden. Dom kommer vara hur stolta som helst.

Nu blir jag rikigt arg och ledsen på er med fördomar och förhastade slutsatser. Skäms!!

Sen kan jag ta några andra jämförelser faktiskt.

Säger ni till folk som har lätt att gå upp i vikt, kanske får diabetes pga övervikt, att dom inte får skaffa barn för att barnet kan få samma gener. Barnet kan oxå få lätt att gå upp i vikt med konsekvenser.

Eller säger ni till dom dvärgar som faktiskt kan få barn biologiskt, och får för läkare, att dom inte får för att barnet också kan bli dvärg. Tror ni inte att barnet kan leva normalt för det?

Eller säger ni till folk över huvud taget att dom inte ska ha barn för att de finns så mycket i generna som kan överföras till barnet.

Vi är människor inga perfekta robotar med perfekta robot ungar. Det är sånna som ni, som säger att man inte ska bara för att det finns svajande konsekvenser, som gör att folk blir osäkra, rädda, börjar hata sig själva, börjar se sig själva som mer onormala än alla andra. När dom/vi faktiskt är hur normala som helst, vi kallas för människor, percis som ni. Det är såna som ni som bildar grupper om "annorlunda" folk. Hade det varit så stor risk för att ge ex. övervika, dvärg eller diagnos gener till barn så hade det funnits lagar om det. Finns allvarliga fall, men detta är inte det. Speciellt inte mitt fall. Men det fattar Ju inte ni.

Man/jag blir deprimerad/ psykiskt instabil för såna som trycker ner med "inte okej", "omänskligt", "onormalt", "du ska inte för att du har ditten och datten" ......knapparna.

Klart man inte behöver. Det är inte betraktaren som avgör vem som är handikappad heller. 

Även om "man är" det så vet man innerst inne om "man kan". Valet mellan "vad man är" och "vad man kan" är stort. Bara för att människor är "programmerade " till att ta hand om ett barn så kan jag inte vara egoistisk och behålla det när jag vet att jag inte kan... Just saying!

Jag fick veta det också. Egentligen så har jag inga stora krav på adoptivföräldrarna med tanke på att ett barn som föds inte kan ha krav på sina biologiska. Men som du skriver så kan man ha önskemål. 

Än så länge har jag träffat några familjer, med och utan tidigare erfarenhet av adoptivbarn. Sen kan jag utifrån det skicka in önskemål om dom som jag tycker passar, sen får dom utredas av socialtjänsten. Antingen går dom med på det eller så gör dom det inte, gör dom det inte så är det deras uppgift att leta nya föräldrar (som dom gör under hela tiden).  

Jag tycker mest att det är bra att det finns nationell adoption och att man inte behöver välja närståendeadoptioner. Det är ovanligt att adoptera bort spädbarn fick jag höra, men det går. 

Jag har valt att inte ha kontakt med mitt barn alls till det är 18 år. För bådas skull. Mitt barn (säger det än så länge) ska få veta om adoptionen under sin uppväxt , men ingen får ta kontakt. 

Det finns inget som heter att man inte ska, jag fick rådet att leta själv och då gör jag det. Dom sa inte att jag skulle hitta någon utan bara leta runt efter perspektiv. Det tänker jag göra också. Sen får jag om jag vill säga att dom ska utreda en speciell familj. Dom måste utreda varje familj också, dom kan inte heller bara välja och vraka. Kan även tillägga att jag kontaktar inte folk via internet, jag har fått uppgifter om folk som är inskriva för att adoptera som har visat intresse för mitt fall. 

Och sen så är det mitt val om jag vill ha med mitt barns uppväxt att göra. Jag ser det som något negativt. Jag tänker på barnet när jag adopterar bort det, men någon gång måste jag tänka på mig också. Jag vet att jag kommer må bäst av att inte ha kontakt. Jag vill absolut att mitt barn ska vet om att det är adopterat. Resten får dom "nya" föräldrarna sköta. Om dom vill visa barnet papper eller berätta saker. Men jag tänker inte berätta något. Som jag har skrivit i tidigare inlägg så frågar inte adoptivföräldrarna något om mej eller pappan till barnet. Vissa barn mår bra av att veta andra inte. I majoriteten av fall (som jag har fått berättat då) så bryr sig inte barnen som är bort adopterade vid spädbarnsåldern om sina biologiska föräldrar. Men det står på papper vad man behöver veta om mej och pappan. Resten tror jag dom andra föräldrarna kan förklara galant själva. Om inte annat så listar barnet nog ut det. Sen är det upp till barnet hur den vill se på saken. 

Som sagt så måste jag tänka på mig själv också. Vad jag mår bra av och inte. 

Dom vill hellre att barn adopteras i en närståendeadoption för att det blir enklare och billigare. Vilket jag tycker är tråkigt. 

Allt är ju relativ. Vet man inget annat än den familjen man har från födseln så har man alla korten på bordet. Sen skulle det inte spela någon roll för MIG om föräldrarna berättar eller inte. Det är deras konsekvenser inte mina. 

Jag tycker det är tragiskt att man bara tänker på hur barnet ska må i framtiden och hur det ska reagera. Som om dom biologiska föräldrarna bara adopterar bort och så vipps så glömmer dom det och lever lyckligt. Det låter väldigt mycket som om man ska känna sig som boven om man inte har ett band med sitt barn man adopterat bort. Vill barnen veta något så tar den reda på det. Och dom nya föräldrarna har ansvar. Jag som är biologisk förälder ska inte behöva tänka på mitt barn efter en adoption. Vill man det så absolut, men vill man inte det så ska igen slänga i ansiktet på en att man borde tänka på barnet. Om det var någon man tänkte på när man valde adoption så var det ju barnet. 

Tack så mycket <3 

För att jag inte tänker stoppa i mej läkemedel i onödan, det enda preventivmedlet som jag använder är kondom, fast det kanske inte räknas för dig. Och det är upp till mig lilla vän. Hade mera barn mått dåligt än bra av att vara adopterade hade det säkert varit olagligt. Men vem är du och säga till mig vad jag ska göra och inte? jag ger ett barn en chans att leva, sen om det är med mej eller någon annan spelar ingen roll. Det finns dom barn som drömmer om att bli adopterade för att dom hatar sina biologiska föräldrar, men vad vet du? 
Dessutom, vad vet du om ur många samlag jag har? Hur många kukar som får doppa sig i mig? sprida sin sagge i min inbyggda vattenledning? Du vet ingenting, därav har du ingen rätt att uttala dig.

Men vet du vad, jag skrattar åt dig. vill du veta varför? För du skriver inte din kommentar för att du tycker såå utan för att jävlas. För att du vill ha en reaktion. Varsågod, du fick en. Applåder på det? 

Applåder för att du tror dig veta saker du inte vet. 

Nu har jag valt att inte ha bandet kvar, så det behöver ändå inte diskuteras. 

Försöker du ge mig skuldkänslor? Då får du tänka perspektivet med att många mammor är mer stolta över att se sitt barn i en lyckad familj än om den hade stannat i sin biologiska. Mitt barn kommer växa upp i en bättre miljö än vad jag kan ge, bara det är något mitt barn kommer tacka mig för, vare sig det är om 40 år eller 18 år. 

Jag har under mina kommentarer alltid skrivit att jag ej ska ha kontakt med mitt barn tills det är 18 år. Just för att då ska barnet kunna kontakta mej, om det så vill. 

Jag tror inte du har fattat, tanken på att mitt barn kommer ha det 100ggr bättre, för det vet jag att det kommer ha, gör mig till en stolt mamma. Jag behöver inte ångra något. Jag behöver inte tänka på det.

Jag är tacksam över att det finns val där man slipper göra abort, man kan ge sitt barn en chans på annat håll och vara stolt över att man lyckat på det sättet istället. Synd att du inte vill se det perspektivet. 

Vad du tror och socialen vet är två olika saker. 
Hade barn och vuxna som blivit adopterade mått så pass dåligt som du vill få det att se ut att dom gör, så hade socialen eller ens lagen inte godtagit att man fick släppa bandet. 

Man kan växa upp med sina biologiska föräldrar men ändå anse att någon annan är deras förälder. Man kan bo med sina biologiska föräldrar men ändå växa upp med andra vuxna som man skapar tajtare band med än sina biologiska. Det är en tolkningsfråga. 

Barnet kommer ha den informationen den behöver, och om barnet får veta eller hittar papper så kommer det stå "adoption genomförd pga...blablabla". Sen som jag skrev innan så är det barnet själv som får bilda sig en egen uppfattning.

Hur den än blir så har bandet med adoptivföräldrarna nog inte ändrats. För den tryggheten man växer upp i, vare sig det är med en vuxen, stad, syskon etc, så vill man inte släppa den tryggheten. En människa som inte vet något bättre än där det har blivit uppväxt håller sig vid det, för att inte tappa tryggheten. (om det är tryggt satt säga). Man kan träffa sin biologiska föräldrar, men man går automatiskt tillbaka dit där man växte upp, till sin fasta punkt. 

Vad vet du om min bakgrund? om hur hemskt det varit? Alla människor har olika grader på hemskhet dessutom. Sen spelar dina historier ingen roll, för detta är inte din historia. 

Dessutom så tänker jag på mig också, hur jag mår och vad jag behöver i detta. Sen finns det dom barn som blir förvirrade av alla "föräldrar", som blir aggressiva av att biologiska föräldrar lägger sig i deras nya hem. De är så olika det där. Ditt perspektiv eller historia är inte det enda. 

Jag håller med ovanstående om att du ska skippa denna tråd om du inte kan acceptera vad andra väljer och måste argumentera om det. 

mått så dåligt av att inte veta av sina biologiska föräldrar***

Jag har inte tagit upp den diskussionen så mycket eftersom jag vill att adoptionen ska gå så fort som möjligt efter födseln. Jag blev rekommenderad att adoptera bort det till ett heterosexuellt par än homosexuellt om jag ville att det skulle gå fort, just därför har jag inte fördjupat mej i homosexuella adoptivföräldrar. Jag har inge problem med om mitt barn skulle ha homosexuella föräldrar, det tar bara lite längre tid med allt, vilket jag inte har tid att vänta på, vilket egentligen är synd. Det tar inte flera år längre utan kanske några månader bara. Så det är inte omöjligt här i Sverige, att få adoptera ett barn fött i Sverige som homosexuellt par.  

Varför det kan se omöjligt ut är för att det är få homosexuella som faktiskt får ett "fall".Det är för många som har fördomar och önskemål om att inte adoptera bort till homosexuella, vare sig det är killar eller tjejer. Finns det någon som bara vill ha ett homosexuellt par så går det varken snabbare eller långsammare. 

Jag vet inte om man får skriva ut det men kvinnor och män som är sterila går före folk som inte är sterila. Dvs att, ett homosexuellt par kan inte få barn tillsammans, men kan få det på annat håll (om dom inte är sterila), medan en som är steril inte kan få något alternativ till biologiska barn. Då försöker man uppfylla deras "önskning" först medan dom som inte är sterila kan vänta. Om du förstår vad jag menar. 

Sen beror det på fall till fall, för vissa är det enkelt för andra är det super krångligt med adoption. 

Ja det var synd att surrogatmödrar blev nedröstade, men det var säkert för att kvinnor inte ska känna sig tvungna att bli det. Rätta mej om jag har fel.

Tack så mycket, uppskattar att det finns folk som faktiskt ser ljust på det här (: