Syskon eller inte?

Visst ska ni adoptera ett syskon om ni kan!  Ja det är skitmycket jobb, ja det är jättejobbigt på flera sätt men det positiva uppväger i slutändan.  Våt första son har en funktionsnedsättning inom autismspektrat ( mild sådan) det innebär att han inte rakt av är som en 6-åring "ska vara eller kunna" och han behöver fortfarande mycket hjälp och påputtning inom vissa områden. Vi resonerade så att det, förutom att vi ville ha två barn, skulle också vara bra för vår son att ha ett syskon som "drar" med honom spontant i lek och utveckling. Vår andra son kom som 2,5 åring och är som en tornado ! Första halvåret han kom till oss var maken och jag totalt utmattade! Det hela uppvägdes dock av att han förutom att vara en glad , go och väldigt framåt och duktig kille så gick anknytningen galant och han tydde sig till oss från första början. Med tiden har han fått ett annat lugn i sig även om han är en kille som hellre springer än går! MEN det positiva är precis som vi önskade, det har varit jättebra för storebror att få någon att leka med och som "drar" med honom i aktiviteter. När jag ser dem leka och skratta tillsammans  så tänker jag "så lyckat det blev, vilken tur vi haft" och det uppväger det jobbiga, för det är jobbigt med ett funktionshindrat barn och ett superaktivt. Men vi tänker som dig att ha ett syskon är positivt och att de har varann den dagen vi är borta och det tror jag betyder mycket. Sen är det ALLTID jobbigare med två barn än ett oavsett om de är adopterade eller ej.  Lycka Till!

Tycker absolut ni ska adoptera syskon om ni kan och har förutsättningarna för det :) allt det hårda jobbet är ju helt klart värt det när ni har barnet i er famn :)

Syskon är intensivt och helt fantastiskt. Har två adopterade killar, fådda när de var drygt två år.  De är idag på sitt fjärde och sjunde år. De har så otroligt mycket glädje av varandra och jag är så tacksam att vi fick dessa båda trots att det till en början såg ut att bli bara ett barn. Vi funderade inte så mycket kring beslutet två barn när vi fick veta att handläggaren såg positivt på syskonutredning.

Min erfarenhet är att situationen med barn nummer två skiljer sig enormt mot det första barnet och den första adoptionsresan. Vi har två barn födda i samma land och lillebror hade enorm hjälp av storebror i anknytningen. Lillebror var ett mycket knepigare barn och är fortfarande långsammare i anknytningen än storebror. Men brorsan är hans stora idol. Det händer ofta att de försvarar varandra mot mamma och pappa. Jag tror inte det går att förbereda sig på hur det ska gå med ett syskon. Det enda som är säkert är att inte mycket är likt processen med det första barnet. Både på grund av att barn är olika, föräldrarna har mindre tid , är mer erfarna, men också att tvåan har mycket hjälp av syskonet. I alla fall är det vår upplevelse när man har med lite större barn att göra. Lillebror knöt an till storebror långt innan han släppte in oss vuxna.
  Jag hoppas ni hittar den väg som känns rätt för er. Det är mycket att ta in.