Vilka brister får en (delad) vårdnadshavare ha?

Om pappan inte har umgänge/väldigt lite umgänge kan hon visst flytta.

Om pappan då stämmer henne snabbt som ögat och yrkar på interimistiskt beslut på att boendet ska vara hos honom så kan det bli så, annars kommer barnen mest troligt att skrivas hos TS då de har rotat sig på den nya platsen  Tycker du denna pappa låter som om han skulle stämma och yrka på interimistiskt beslut ang boendet?

Han har inte tagit mer ansvar för hem o barn än du har gett honom.
De flesta behöver tid att komma in i det och det kanske han gör oxå när han måste.
Många föräldrar speciellt mammor tycker att alla sätt utom deras är rätt. Jag trodde inte att min man kunde ta ansvar innan vi gick isär men han gjorde det när han var tvungen, han hittade sin papparoll och barnen fick äntligen en pappa när vi gick isär.

I väldigt få fall får den förälder som anser den andre föräldern ha fel och brister enligt de du anger som efter dom får enskild vårdnad.

Genom familjerätten och samarbetssamtal kan man kartlägga eventuella brister och skapa en åtgärdsplan.

Då får den förälder som eventuellt har brister en chans att åtgärda dem genom att aktivt utvecklas i sitt föräldraskap.

Många gånger lyckas de bättre när de blir frigjorda från relationer där en partner tidigare har gått in och tagit ansvar i särskilt utsatta situationer. Särskilt när de mer eller mindre blir tvingade till det och får resurser som stöttar dem istället för att ta över och göra grovarbetet själv.

Då är det också väldigt sällan som ett fall faktiskt går till tingsrätten.

Jag separerade tidigare från en man som stagnerade i sitt föräldraskap.

Det spelade ingen roll hur mycket jag än förmanade och till sist även tjatade. Han fick inte till det. Och när jag hela tiden gick in och räddade situationer hindrade jag honom.

Slutligen hamnade vi i en situation då han var tvungen att ha barnet på heltid då jag fick en nattjänst då jag jobbade 5 dgr i veckan och bara hade fre-sön att ställa om mig. Jag var ett vrak och nu hängde det på honom att fixa detta med att vara förälder. På heltid dessutom.

Tidigare hade han låtit spädbarn rulla ur sängen, skållas i hett badvatten och ligga obältade i baksätet på bilen. Katastrofläge trodde jag.

Men trots mina tvivel har han klarat det och utvecklats till att bli en väldigt engagerad förälder. Han har fått hjälp av förskolan, BVC och socialtjänsten genom familjerätt. Men han har klarat det. Och våra barn mår toppen!

Ärligt talat TS så tycker jag det låter som att din man/exman har något slags intellektuellt handikapp. Kanske inte i främsta hand på grund av att han helt tycks sakna föräldrainstinkt (många pappor gör ju absurt nog det...) utan kanske mest på grund av hans inställning till pappersarbete och allt som är krångligt. Han tycker att neka grejer som förskolekön är så svårt att du måste läsa papperna högt för honom för att han ska fatta? De grejer du beskriver att han gör (och inte gör) med barnen tycker jag också låter som att han helt enkelt inte begriper bättre. 

Har han ett intellektuellt krävande jobb, eller kan det vara så att han faktiskt har någon typ av funktionshinder som gör honom delvis olämplig med små barn?

I väldigt få fall får den förälder som anser den andre föräldern ha fel och brister enligt de du anger som efter dom får enskild vårdnad.

Genom familjerätten och samarbetssamtal kan man kartlägga eventuella brister och skapa en åtgärdsplan.

Då får den förälder som eventuellt har brister en chans att åtgärda dem genom att aktivt utvecklas i sitt föräldraskap.

Många gånger lyckas de bättre när de blir frigjorda från relationer där en partner tidigare har gått in och tagit ansvar i särskilt utsatta situationer. Särskilt när de mer eller mindre blir tvingade till det och får resurser som stöttar dem istället för att ta över och göra grovarbetet själv.

Då är det också väldigt sällan som ett fall faktiskt går till tingsrätten.

Jag separerade tidigare från en man som stagnerade i sitt föräldraskap.

Det spelade ingen roll hur mycket jag än förmanade och till sist även tjatade. Han fick inte till det. Och när jag hela tiden gick in och räddade situationer hindrade jag honom.

Slutligen hamnade vi i en situation då han var tvungen att ha barnet på heltid då jag fick en nattjänst då jag jobbade 5 dgr i veckan och bara hade fre-sön att ställa om mig. Jag var ett vrak och nu hängde det på honom att fixa detta med att vara förälder. På heltid dessutom.

Tidigare hade han låtit spädbarn rulla ur sängen, skållas i hett badvatten och ligga obältade i baksätet på bilen. Katastrofläge trodde jag.

Men trots mina tvivel har han klarat det och utvecklats till att bli en väldigt engagerad förälder. Han har fått hjälp av förskolan, BVC och socialtjänsten genom familjerätt. Men han har klarat det. Och våra barn mår toppen!

Även om du har rätt i det du skriver om hur saker går till, så är det ju nog lite kokko..

Tänk att någon som har bott med sina barn i flera år ska behöva både rådgivning, soc, Bvc mm för att klara av atg vara förälder?

Man kan ju fråga sig om varför den andra (oftast mamman ), inte behöver det? 

Om engagemanget brustit till den grad att man inte förstår att badvattnet inte kan vara stekhett för ett barn, eller att barnet behöver ombytes kläder på dagis..Man har alltså bott med barnet och inte engagerat sig såpass mycket så man kan baskunskaperna om barnskötsel efter några år..då brister det nog mer på intressefronten., och man ska inte ha det ytterligaste ansvaret. Det är nu min åsikt.

Helt sjukt att soc, bvc ska komma in med råd åt en pappa som bott med barnen 5 år och inte lärt sig detta. Och då ska vi i samhället tycka att det är välplacerade skattepengar? Eller att dessa pappor ska få chanser? Dessa pappor har redan i flera år fått chanser..alla dagar!

Så nu ska pappornas brist på intresse för barnskötsel skyllas på mammorna.

PERFEKT!

Skulle mer säga att papporna tycker det är JOBBIGT att sköta barn. Och så länge dom kan komma undan med att någon annan gör det så passar det en del perfekt. Då kan dom ju istället sätta sin tid på annat, och sedan stå och skylla på att "mamman låter mig inte".

Jag kan acceptera den förklaringen att mamman inte släpper in pappan när det kommer till spädbarn. Det stämmer säkert många gånger. Men nu talar vi ju om barn i lekåldern! Och då har även barnen själva ett behov att båda leka och vara med pappan. Och jag känner inte många mammor som inte i den åldern skulle "släppa in pappan". Däremot så finns en hel del pappor som ännu är kvar i att han ska inte göra mycket när det kommer till barnskötseln, han har "annat att göra". Intresset liksom finns inte att intressera sig för dom saker som handlar om barnskötsel, och så står dom där och kan ingenting när dagen kommer när dom behöver den kunskap dom skulle skaffat sig långa tider innan.

Och då blir det istället exet som ska stå och i det skedet lära sitt ex att sköta sina egna barn? Inte nog med det..det ska skyllas på henne för att han inte intresserat sig innan?

Nä, väx upp. 

Det var den SÄMSTA KOMMENTAREN på fl på långa tider. Och extremt nedlåtande mot alla mammor som gör allt jobb med barnen dag efter dag.