Min syster dog. Jag känner "ingenting"

Kan känna likadant som du, har haft samma tankar. Min mormor dog i höstas efter en tids sjukdom. Cancer. Fick för ett år sedan reda på att hon hade cancer, men det var mycket upp och ner. Först goda besked, sen dåliga och så höll det på ett tag. Till sist fick vi reda på att det inte gick att bota. Det tog jag inte in. Tänkte att hon skulle kunna leva med det ändå. Så det var ren förnekelse. 

Hon mådde bra ändå, men sen en dag bara kroppen inte klarade mer. Hon fick åka ambulans in till sjukhuset. Sen kom hon aldrig hem, dog morgonen efter. Var otroligt ledsen. Var hemma från jobbet veckan ut, men sen på måndagen var det som att man fick fokusera på sitt "vanliga" liv. Har en liten dotter som ju såklart var som vanligt (2 år) och då finns liksom inte plats eller energi att sörja.

Efter begravningen har jag känt precis som du att jag inte förstår hur jag kan leva på som innan. När jag ,innan hon gick bort, tänkte på att hon skulle dö visste jag inte hur jag skulle klara det. Trodde inte att jag skulle orka gå genom det då jag stod henne väldigt nära. 

Vet inte om jag är i chock fortfarande, kan absolut inte förstå att hon inte finns mer. Ser henne framför mig hela tiden. Och jag tänker väldigt ofta på henne. 

Jag tror kanske att jag har bearbetat en del redan innan hon dog kanske. Jag vet inte, men jag hade också en bild av att min sorg skulle se annorlunda ut..