Min syster dog. Jag känner "ingenting"

Min kusin dog sådär oväntat av hjärtfel. Jag och han hade stått varandra mycket nära som barn. Jag blev mest bara chockad när jag fick höra det. Det var som att faktumet att han var död inte gick in. Jag satt på hans begravning och tyckte det var konstigt att vi hade begravning för honom... Och jag visste ju ändå rent logiskt att han var död, men samtidigt var det som att jag inte förstod det. Jag trodde jag höll på att bli galen.

Efter begravningen var det som att jag stängde av alla känslor och fokuserade på skolan till 100%. Det enda jag gjorde var att plugga, hela dagarna, även på helgerna och loven. Det hjälpte mig just då, även om det utåt sett förmodligen verkade som ett märkligt beteende.

När det gått nästan ett år efter hans död kom sorgen. Helt plötsligt kunde jag gråta och verkligen känna saknad efter honom. Insikten om att killen som var min bästa vän när vi var små, var borta och aldrig skulle komma tillbaka, nådde mig till slut. Det var en lättnad även om det gjorde fruktansvärt ont.

Jag beklagar din systers död.