Min syster dog. Jag känner "ingenting"

Jag förlorade min syster mycket hastigt för några år sen. Nu när jag ser tillbaka så tror jag att jag var som i chock hela första året, det gick inte att förstå att hon var borta. Jag var mitt i sluttampen på en fyraårig högskoleutbildning så det fanns inte plats för att känna efter så mycket. Det kändes som att om jag lät allt komma i fatt mig så skulle jag inte ha klarat att slutföra utbildningen. När någon som är ung och frisk bara dör så tror jag att chocken blir så djup att det tar tid att komma ur den. Min syster dog av plötslig hjärtdöd så hon gick också bara och la sig en kväll och sen vaknade hon inte mer. För mig var det helt ofattbart. Det tog säkert ett par år att sjunka in. Jag instämmer med vad som skrevs här ovan att man känner precis så mycket som man klarar av just nu. Sen är det ju så att livet går vidare även om det aldrig blir sig likt igen.