Inlägg från: Anonym (Syster) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Syster)

    Min syster dog. Jag känner "ingenting"

    Min storasyster gick hastigt bort för ungefär 4 månader sedan. Vi hade inte någon jättenära relation men träffades regelbundet. Våra barn är jämnåriga.

    Det 1,5 dygnet i ovisshet innan hon dödförklarades, tiden efter och fram till begravningen var jobbig. Men mest tänkte jag på hennes man och barn. De har förlorat sin fru och mamma!

    Jag har inte gråtit sedan begravningen. Mitt liv har mer eller mindre fortsatt som innan hon dog. Och DET gör mig ledsen. Borde jag inte känna mer? Det är ju ändå min (1 år äldre) syster! Vi har lekt, skrattat, delat hemlisar, vuxit upp tillsammans. Vi har varit gravida samtidigt (2 gånger!).

    Min familj (mamma, pappa, jag, min syster och lillebror) har väl aldrig direkt pratat om känslor och tankar. Jag har knappt pratat om min syster sen hon dog. Även mina föräldrar är "som vanligt". Iaf utåt sett....

    Jag vet egentligen inte vad jag vill med detta inlägg. Men det känns inte som att jag sörjer "normalt".

    Ibland känner jag att jag vill prata med någon men jag vet inte om jag har någon. Har extremt svårt att prata om saker. Skriva går ofta men att få ut det muntligt går inte. Borde jag söka professionell hjälp?

  • Svar på tråden Min syster dog. Jag känner "ingenting"
  • Anonym (Syster)

    Det gick väldigt fort. Hon fick en hjärnblödning. Gick och la sig på kvällen för att aldrig mer vakna.

    Kanske fortfarande befinner mig i nån förnekelse/chock. Men tack för era ord. Ibland räcker det att höra att man inte är "onormal" eller "känslokall" och "knäpp".

Svar på tråden Min syster dog. Jag känner "ingenting"