Ni som gått in i relation och fått bonusbarn. Fixar man det utan massa problem? Är inte orolig över barnen men relation med xet :/

Jag tror inte det behöver bli ett problem, om du och mannen pratar om hur ni vill att det ska fungera framöver. Det är ju jättebra att de kan hjälpas åt, men precis som du säger så blir ju spelreglerna lite annorlunda när man går in i ett nytt förhållande och då kan gamla rutiner behöva ses över. Hur ser kommunikationen runt det här ut? Är det bra framförhållning, eller är det sista-minuten-grejjer? Kommer din man känna att det är ok att inte hjälpa till om det krockar med planer ni har gjort?
Självklart kan mamman sura ut och hävda att det är pga att du är svartsjuk som han inte hjälper henne längre, men det där är ju nåt som din man då får ta med henne. 

Om din man värdesätter sin tid med dig (den ensamtid man får naturligt innan man skaffar barn, men man får jobba lite mer på när man bildar en nyfamilj) så får han ju också stå upp för att den är viktig. 

Det viktigaste för att få en nyfamlij att fungera och de relationer som finns runtomkring är att prata om hur man vill ha det. Även om det kanske känns löljigt och litet. Men det är bättre att ventliera sina farhågor än att bli bitter i efterhand. Så prata med din man redan nu om det här. Fråga honom hur han tänker sig att det ska fungera sen när ni har ett liv tillsammans som ska fungera parallellt med deras samarbete kring barnen.

Det låter onekligen som om du har en ganska stor del i att det är en konflikt er emellan...

Det är illa nog när föräldrar använder barnen som vapen i sina konflikter. Att som bonusförälder gå in och använda barnen mot mamman för att hon inte vinkade tillbaka känns inte direkt främjande för en konfliktfri relation.

Men så negativa behöver vi väl inte vara.

Det var snart tio år sen jag gick in "i detta", och trots att det varit mycket bråk mellan min man och hans fd, så står vi kvar här. Vi har skapat en fungerande nyfamilj med glada och harmoniska barn som ser oss som extra föräldrar. Vi har lärt oss hur viktigt det är kommunicera oss emellan för att på det sättet ha en "enad front" mot trilskande tonårsungar eller dito biomammor. Ingen sätts på andra plats, alla är lika viktiga och prioriteras utifrån situation. Känner man som kvinna att man alltid kommer i andra hand, så valde man fel man oavsett om han har barn sen innan eller inte.

Ja, vi måste anpassa våra semesterplaner efter när vi har barnen, men med fungerande avtal så är det inga som helst problem.

Det går absolut att få ett lyckligt liv i en nyfamilj. 

 

Om det inte funnits barn med i bilden så hade han kanske prioriterat en hobby eller polarna. Det är ju inte helt ovanligt att man läser trådar om sånt under relationsproblem.
Gräl angående regler och uppfostran tror jag uppstår när man inte kan kommunicera med sin partner. Jag tror alla vi som flyttar ihop med män/kvinnor som har barn sen tidigare måste handskas med det faktum att regler kan vara olika, att man har olika syn på barnuppfostran etc etc. Det är ju ganska självklart att det kräver ett jävla arbete att jämka ihop två familjer till en. Och då får man ju prata om det. Hitta ett gemensamt förhållningssätt som båda kan vara nöjda med. 

Jag är otroligt tacksam för den roll min man har i mina barns liv. Att han respekterar dem och ser dem som en självklar del i sitt liv. Trots att de emellanåt bortskänkes mer än gratis.

Att påpeka att hon borde ha vinkat för barnets skull är att använda barnet som vapen. Att anklaga henne för att inte göra vad du anser är bäst för hennes barn är att använda barnet som vapen. Det måste du väl ändå se själv också? Sen kan jag inte förstå varför du behövde skicka ett argt sms över huvud taget? Vad blev bättre av att du attackerade mamman? Det gäller att välja sina krig istället för att kasta in flammande facklor. Skulle barnet märka att mamman inte vinkar tillbaka så är det väl bara att säga - äh, hon såg säkert inte att vi vinkade. Och sen är det inte mer med det. 

Låter bra att du är trevlig är du är i närheten av henne, men jag tycker nog du ska strunta i att skicka sms till henne öht. Låt din man sköta kontakten med henne Och stötta din man i det istället.

Ja, jag lever både med egna barn, bonusbarn och bonusföräldrar.

Då är vi otroligt naiva som löst det mesta runt vår nya familj just genom kommunikation. Jag är förälder och klarar av att bli ifrågasatt av min man. Vi diskuterar vad som ska gälla för barnen för vi vill ha gemensamma regler som funkar för alla barn. Det är lika viktigt för oss båda.

Ja. Och tråkigt att det inte funkar för er. Jag har fler välfungerande nyfamiljer omkring mig, så det är nog väldigt olika hur det funkar.

Det är klart att den nya kan acceptera det. Men gör han/hon inte det så är man ju i sin fulla rätt att säga att det här är inte ok för mig, vad tänker du göra åt saken? Och det är en viss skillnad på att hjälpa varandra ibland mot att äta middagar, resa på semestrar tillsammans eller fira jul tillsammans. Visst finns det folk som gör det tillsammans med sina vänner, men väldigt få som prioriterar att göra det framför att göra det tillsammans med sin partner och familj.