Men hjälp mig någon!

Hej!

Jag behöver verkligen råd och hjälp. Funderar av och an på hur jag ska göra efter föräldraledigheten.

Funderar så att jag snart blir galen, får ångest.

Jag skulle vilja säga upp mig och vara hemma på heltid, men det blir tufft ekonomiskt.

Så då funderar jag på att fråga om jag kan få jobba halvtid istället. Då får vi iaf något öre till leva på.

Jag har sambo som tjänar bra (28000-30000/mån, ibland mer) men det innebär att han är borta en del.

Jag skulle få ut 10500/mån vid halvtid. Men det kommer såklart bli mindre om jag ex är hemma och vabbar. Har ingen fp kvar till hösten så ska jag vara ledig så måste jag ta ut obetald sådan.

Vi bor i hus så det finns lån osv att betala.

Sambon står för den kostnaden plus mat.

Jag har betalat bort alla mina lån så jag har inga skulder alls. Det är mobil, bil, fösäkringar som kostar.

Jag vill verkligen att vår lille kille ska "slippa" långa dagar på förskola.

Om vi har möjligheten.

Törs jag prova 50%? Får man chansa?

Hur blir det med ex pension? Tar det sen tänker jag.

Om vi vill ha ett barn till framöver? Ja då får jag inte så mycket i fp, men det kanske går ändå.

Tankar på detta mal och mal i mitt huvud från morgon til kväll och gör mig alldeles slut.

Är jag "jollig" (får höra det) som tycker att 8-3 eller 9-4 är lååång tid för en liten 2 åring att vara på dagis?

Jag har ju rätt att arbeta 75%, men tycker det blir mycket tid.

Vill inte bara hem, laga mat och sova. Vill umgås med mitt barn! Bara tanken (hur bra dagis det än må vara ger mig ångest)

Är jag dum i huvet som väljer 50% när jag har rätt till 75 (och då ha min heltidstjänst kvar)?

Jag orkar snart inte...

Behöver hjälp att ge svar på tal till de som tycker att jag är galen, jollig osv

Eller, är jag det?

Snälla, var respektfull i svaret.

Kram