Det skulle vara helt ohållbart, vart skulle bevisbördan ligga för:
-att man har haft en relation eller ej
- att man har använt preventivmedel/ slarvat med preventivmedel
Det finns ju faktiskt massa fall där man blir gravid trots korrekt användande av preventivmedel, finns inget sätt alls att bevisa intention
Problematiskt. Om mamman inte klarar sig ekonomiskt, vad är logiken i att främmande människor ska bidra via skattsedeln om det finns en pappa som har en ekonomisk förmåga? Skulle rätten gälla vid one-night-stands/KK eller i vilken relation so helst? När föräldrarna är gifta? Lever ihop och har gemensamma barn? Och oavsett om barnet var planerat eller ej (vilket kan bli svårt att bevisa iofs)? Det är ju faktiskt inte helt ovanligt att pappor får kalla fötter även när man gemensamt beslutat att försöka få barn.
Faktiskt vore det ganska praktiskt för den familj som vill få mer pengar över att killen gör juridisk abort och att man sedan inkasserar bidragsförskott från det allmänna utan att han behöver betala något (eller hur var det tänkt?).
Och juridiken i övrigt då? Skulle barnet förlora arvsrätten efter pappan? Efter hans släkt (oavsett vad de tycker)? Rätten till hans medborgarskap i de fall föräldrarna har olika? Skulle inget juridiskt faderskap gälla borde ju äktenskap mellan helsyskon och fäder/döttrar teoretiskt bli tillåtna också. (Fast incest var väl också OK i förslaget.)
Jag tycker nog det verkar enklare att fortsätta som idag, d v s att den man försöker hålla i minnet att penetrerande sex kan medföra graviditet. Och att den som inte vill ha barn vid visst tillfälle/med viss kvinna använder kondom om det är ganska viktigt och avstår från penetrerande sex om det är jätteviktigt för honom och han inte är färdig att sterilisera sig. Precis som den kvinna som varken vill ha barn eller göra abort.