Vad göra?

Jag är i ett förhållande med en man som har ett barn som snart är 7 år, han är hos oss varannan vecka.

Han är sängvätare och kissar på sig varje natt om vi inte går upp med honom och låter honom kissa(vilket vi gör varje natt). Ofta kissar han på sig trots att vi har tagit upp honom en gång under natten. Han har aldrig blivit torr, utan har alltid kissat på sig. Vi använder skydd i sängen och byter skydd och lakan när olyckan är framme.

Ska tilläggas att han inte får något att dricka efter kl.18, men det verkar inte hjälpa.

Nu till problemet.. Min sambo har tagit sin son till VC för att få hjälp. Läkaren säger att dom inte kommer starta en utredning förrän pojkens biomamma slutar att tvinga på honom blöja. Sonen vill verkligen inte ha blöja, han är så pass stor att han skäms för det. Både pojken och min sambo har sagt till biomamman att hon får sluta med blöjan, sonen är jätteledsen för att han måste ha blöja hos henne, men hon är tyvärr för lat för att gå upp och kissa honom på natten. Det är otroligt frustrerande att hon sätter sådana käppar i hjulet för sin egen son, man tycker att det borde ligga i hennes intresse att barnet blir torr om nätterna. Med det sagt vet jag att det inte alltid är så att problemet försvinner för att han slutar med blöjan, men pojken mår ju dåligt pga blöjan och mamman är inte ens intresserad av att ta reda på om sängvätandet kan vara något medicinskt. Hur ska min sambo gå vidare nu, ska han kontakta soc? Kan även tillägga att hon inte sköter pojkens hygien, dvs skiter i att borsta tänderna och duscha honom. Han kan lukta skunk ibland när han kommer till oss.

Det är jobbigt för mig att se denna cirkus fortgå, jag har ju inget att säga till om i denna situation. Jag vill bara skrika!

Finns det någon som är i samma situation eller har vart med om något liknande?