Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 10:32

202 svar

Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Brumma skrev 2016-03-02 09:58:02 följande:

Du tror inte det kan hämma?

Det tar ett tag att växa. Det kan ta flera år innan man trivs ihop, ngt BioBonus vittnar om här ovan. Om man då förbjuder personen att säga till i sitt eget hem... Jag skulle nog vilja kalla det en STOR bidragande orsak till att det inte blir spontana aktiviteter ihop.

Det tog ett tag för mig o min bonus att vara spontana med varandra också, trots att vi klickade direkt och trots att hon var så liten. Men det hjälpte när min sambo sa till mig att "detta inte kommer funka om du inte säger ifrån när hon gör ngt du inte tycker hon ska glra". Dvs han bjöd in mig att "uppfostra" henne. Annars vete fasen om vi umgåtts som vi gjort. Jag hade inte varit bekväm med att sticka iväg med ett barn - eller ens kolla film ihop, när jag vet att jag annars inte får vara delaktig..

Helt ärligt så tror jag ibte det kommer fungera att de hittar på saker om du har satt ett sådant krav.

Det jag sett är att det blivit konflikter när han gör det. 11-åringen tar väldigt illa vid sig och hamnar i försvarsställning. Han vill verkligen göra allt perfekt och är redan nervös och orolig att göra fel. Om han spiller ett par droppar på bordet när bara jag är hemma kan han strunta i det. Lillen kladdar ju alltid, så jag torkar ju ändå bordet när vi dukat av så jag tycker det är helt ok. Men om sambon är hemma torkar sonen upp direkt för han är rädd att få en kommentar eller blick. Det beror inte alls på att sambon skäller på honom utan mer att relationen är spänd.

Om jag skäller eller tar ett allvarligt samtal eller tjatar på 11-åringen så är vi ju vänner och kramas och skrattar tillsammans en timme senare. Eller i alla fall kramas och pratar ut vid läggdags. Men om dom inte har den relationen att dom kan göra det så tycker jag det är fel att skälla eller klaga på ett barn.

Men jag ska kanske fråga sambon igen om han tycker att det skulle kännas bättre om han kan säga ifrån och uppfostra mer.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 10:41

#57

BioBonus skrev 2016-03-02 10:07:26 följande:

Be någon vara barnvakt och åk alla tre på nåt som passar elvaåringen, som bowling eller laserdome? Då behöver ni inte dela upp er.

Jag tror dock precis som Brumma att du bitit dig lite i svansen när du så tydligt gått in och gett din sambo restriktioner i hans relation till ditt barn. Man närmar sig inte någon man inte får komma nära.

Jag ska föreslå det. Men jag vet inte var vi ska få barnvakt ifrån. Vi har som sagt aldrig det. Dessutom gillar inte min sambo laserdome. Bowling känns fel, för det skulle lillen älska att vara med på. Det jag kan komma på är att åka och fiska som båda gillar. Men det tycker jag själv är rätt trist, så känns lite dumt att skaffa barnvakt och jag ska följa med på det. Bio är också bra för där är det svårt att hitta en film som passar båda barnen. Sambon föredrar dock att se filmer hemma.

Men nära relation betyder inte att man går in och skäller och klagar utan att ge något positivt. Jag satte inga restriktioner innan jag märkte att det blev problem. Men jag ska ta upp det och höra vad han tycker.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 10:45

#59

Anonym (-) skrev 2016-03-02 10:16:56 följande:

I min situation så är det som så att bonusdottern gärna är med överallt och hela tiden.
Om min son då kommer hem tidigare från skolan en dag och vi hittar på något tillsammans, t ex bakar, spelar spel, målar eller så, så kan jag faktiskt bli lite irriterad när bonusdottern stormar in genom dörren och bara förutsätter att hon ska vara med. - När jag ÄNTLIGEN har lite egentid med mitt barn.
Jag spenderar mer tid med bonusdottern än med min egen son. Detta då bonusdottern har ett extremt närhetsbehov. Det händer inte att man sitter i varsin ände i TV-soffan med henne, utan hon flyger på en och verkligen trycker sig nära så att man känner sig helt trängd.
Visst är det mysigt - ibland. Men om min son någon gång gör så (vilket händer), så vill inte jag att hon ska storma på mig just då. Min son gör aldrig så när han ser att hon redan sitter hos mig.
Nä, hon är verkligen krävande. Jag är ensam med barnen efter klockan 15:00. Sambon är hemma cirka 17:30. Skulle jag föreslå att jag endast tar hem mitt barn efter skolan (typ EN dag under en termin), så skulle han gå i taket.

Åh, det tycker jag låter helt fel åt andra hållet. Lagom tycker jag skulle vara att bonusdottern kom hem en eller ett par dagar i veckan. Sen kanske vid 17 de övriga, under förutsättning att hon kan gå hem själv. Annars får ju pappan hämta när han slutar.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 10:57

#64

Brumma skrev 2016-03-02 10:17:46 följande:

I nuläget kan du inte kräva mer än att han behandlar ditt barn hyggligt.

Du har redan krävt att han inte säger åt sonen i sitt eget hem. Du kan inte gärna kräva att han ändå skall "ge".

Som bonusförälder hamnar man ofta i situationer där man skall anpassa sig, ställa upp, "ge" osv. Men man får inte vara med på de viktiga besluten gällande uppfostran, bestämma umgänget id o semestrar osv. Det hade inte jag ställt upp på.

För att vara en närvarande vuxen person vill jag även få lov att lägga upp allt runt om. Dvs vilken uppfostran vi har, hur umgänget planeras - inga byten med mamman utan att vi först på hemmaplan kommit överens. Likaså med sommarlov och allt annat som berör mig.

Bjuder du in till att han skall delta i sådant?

Men jag vet inte ens om han vill säga åt sonen. Jag har sagt att det är bättre att han säger till mig så tar jag upp det med sonen. Han håller med om att det ofta blev fel. Han kan ju säga att sonen ska plocka upp sina kläder eller duka bordet, men inte "nu har du slängt dina kläder på golvet igen. När ska du lära dig att plocka upp efter dig .... " Förstår du hur jag menar?

Nej bestämma umgängestid och semester är han inte med på. Det är nog svårt för mig och pappan att komma överens. Men jag tror ändå att om han skulle ha någon speciellt synpunkt på dessa saker av någon anledning skulle vi prata om det.

Alltså vi kommer tillsammans fram till när vi ska ha semester. Och när jag har semester är sonen alltid här. Ibland till och med att min sambo bestämmer sin semester först, så får jag anpassa mig.

Vilken uppfostran vill jag gärna att han är delaktig i och ofta tar jag upp frågor kring det och vill höra hans synpunkt. Ibland får jag jättebra synpunkter. Ibland säger han att han inte bryr sig och att jag får göra som jag vill.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:02

#65

Anonym (****) skrev 2016-03-02 10:20:19 följande:

Du skriver så här:

Ja jag vet ju att dom mår dåligt men inte hur dåligt.

Då får du ju göra något mer, eller är det ett alternativ att de mår dåligt? Kan ni inte göra saker allihopa tillsammans då? Måste väl finnas något så att de/ni får umgås tillsammans.

Jo vi gör ibland saker alla 4. Men jag tycker inte att det hjälper. Och lillen är väldigt pappig så det blir mest att sambon är med honom. Det är därför jag skulle vilja att dom två gjorde något.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:11

#67

BioBonus skrev 2016-03-02 10:22:57 följande:

Nej gud nej. Jag menar just att göra mer "stora" saker, med tex bara sambon och sonen och på så sätt låta dem umgås på ett, för dem, otvunget sätt eftersom du är med.

Vad menar du för "stora" saker?

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:24

#69

Anonym (****) skrev 2016-03-02 10:24:48 följande:

Kräva och kräva. Jag utgår från det TS skriver:

Ja jag vet ju att dom mår dåligt men inte hur dåligt.

Dvs de mår inte bra, då måste ju en förändring till. Sedan hur man lägger upp det spelar mindre roll. Det viktigaste är väl att de mår bra. Och där anser jag att TS brustit i sitt ansvar. Hennes son mår inte bra, då måste något göras.

Att göra som du skriver är en alldeles utmärkt idé, blir ju mindre påtvingande och kan förhoppningsvis leda till en bättre kontakt i framtiden.

Men vi gör ju saker alla 4, men det blir inte att dom pratar mer för det. Utan snarare att vi delar upp oss pga barnens åldersskillnad. Ofta trivs jag bättre att göra saker själv med barnen för då håller dom två ihop och leker tillsammans. Är sambon där blir lillen jättepappig och 11-åringen drar sig undan.

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:25

#70

BioBonus skrev 2016-03-02 10:28:05 följande:

Jag håller helt med dig. Kraven skall inte riktas mot sambon eller barnet, utan TS får fundera en vända till hur hon kan förenkla för dem att skapa en bättre relation.

Ok, men vad ska jag göra?

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:28

#71

Anonym (...) skrev 2016-03-02 10:36:15 följande:

Du skrev att ansvaret för att göra relationen bättre borde ligga på din sambo och att han borde ta intiativ att göra något tillsammans bara dom två. Bor man med andras barn så är han nog ganska "fed up" redan på bonusen och har därför ingen lust till mer ansvar/umgänge osv. Jag skulle tro att dina krav på det snarare kommer att öka motviljan.
Dessutom blir din son tonåring snart. Då kan det lätt gå från jobbigt till totalt outhärdligt att bo under samma tak som andras barn.
Så jag skulle tipsa om att det bästa du kan "göra" är att vara glad att det funkar och inte pracka på din sambo mer umgänge när det redan är uppenbart att han inte verkar sådär jättecharmad av ditt barn..

Åh det känns inte bra. "klump i magen" :(

Anonym (mamma) Trådstartaren

Äldre 2 Mar 11:34

#73

BioBonus skrev 2016-03-02 11:03:06 följande:

Man kan bowla flera gånger så kan lillen vara med nån annan gång, eller hur? Att du tycker det är trist får du väl sätta dig över? Eller är det bara sambon som har krav på sig att lösa det här?

Jag menar inte heller att en nära relation innebär att man går in och tillrättavisar, men du har tydligt satt en gräns för var din sambos mandat tar slut när det gäller ditt barn, och det kan nog kännas lite fjärmande. När det gäller spilld mjölk på bordet tolkar jag det också att ni har olika regler - din sambo tycker att man torkar upp själv om man är 11, och du torkar upp det ändå för lillen spiller så mycket så det spelar ingen roll. Det är kanske nåt ni vuxna måste sätta er ner och prata om, vilka gemensamma regler gäller för era barn?

Ja jag ställer upp på vad som helst om det hjälper. Kommer dock ha väldigt svårt att övertala sambon att vi ska skaffa barnvakt för en sådan sak. Han vill helst inte vara borta från sin son en sekund. Och de enda vi haft som barnvakt är mina föräldrar och då är det 80 min i bil för att lämna och 80 min för att hämta. Sambon kommer inte att tycka att det är värt det.

I uppfostran är jag som person lite mer låt gå än sambon när det gäller sådana saker.

Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

INNEHÅLL