Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Och sånt här skulle jag inte ens göra med mina egna barn *skrattar* låter fruktansvärt tråkigt i mina öron. Vad tycker din sambo är roligt att göra? Med eller utan barn?

Tror du 15-åringen studsade av glädje i början att behöva umgås med oss en halv ledig dag ;) Men de hade kul när de väl kom iväg. 

Kör en turnering i tv-spel om de inte vill gå hemifrån? 

Och vad väntar du på? 

För mig tog det nog minst 1,5 år innan jag och min bonus gjorde nåt bara vi två helt spontant. Däremot hade min make och jag jobbat "icke-spontant" för att få relationerna mellan oss föräldrar/bonsuföräldrar och barn att växa fram. Och där verkar inte TS riktigt vara med på tåget, hon vill att det bara ska funka. Men så är det ju inte alltid - alla klickar inte spontant med varandra.

Absolut. Men TS man kanske tycker att det är att "bjuda till" genom att vara trevlig och hövlig och se till att mat, tvätt, läxläsning och vardagen funkar även för 11-åringen.
Det känns helt enkelt som om TS och hennes man (och kanske även 11-åringen) har väldigt olika uppfattning om hur deras relation bör se ut. Och TS lägger det mesta av ansvaret där det inte hör hemma.

Och hon valde att leva med en man som inte hade barn sen tidigare. 

Ömsesidig respekt verkar det ju finnas i alla fall.

Men familjens dynamik förändrades ju i samma stund som mamman valde att bli tillsammans med honom. Så då upphör ju den gamla familjen och en ny skapas. Att förhållandet funkar mellan mina barn och en ny sambo ligger mest på mig. Det är jag som måste vara lyhörd och stämma av på vilken nivå mitt barn och min man vill ha sin relation. Det är jag som måste vara bron dem emellan, de känner inte varandra annat än genom mig, så då får ju jag se till att de hittar gemensamma beröringspunkter. Att sen min man är villig att lära känna mitt barn om han blir tillsammans med mig tar jag för givet, och behandla det med hänsyn och respekt. Men jag tar inte för givet att han ska göra en massa saker med barnet, det är bara ett plus. Jag tar inte ens för givet att de ska ha en egen relation som inte går genom mig. Precis som du själv skrev - det kan man önska, men inte kräva.

Men DU måste vara med i icke-spontana!! Det handlar inte om att du ska kedja fast dem i soffan och tvinga dem att "mysa" tillsammans. Det handlar om att NI ska göra saker tillsammans och ha roligt där och då! Och kanske får du nöja dig med det - att deras relation aldrig kommer bli så varm och mysig som du vill ha den.

Men DU måste vara med i icke-spontana!! Det handlar inte om att du ska kedja fast dem i soffan och tvinga dem att "mysa" tillsammans. Det handlar om att NI ska göra saker tillsammans och ha roligt där och då! Och kanske får du nöja dig med det - att deras relation aldrig kommer bli så varm och mysig som du vill ha den.

Du har fått massor med bra tips här i tråden så jag hoppas det löser sig för dig.

Men tänk på att deras relation kanske inte blir mer intim än så här (men ni gör åtminstone en massa kul saker tillsammans) och då måste det avra ok det med.

*skrattar* Så har vi också torterat våra stackars barn. Allt från Sagan om ringen, till Warriors (när de blev äldre). Sen har även de äldsta satt ihop en lista med "måste-filmer" för den yngsta. Som Disneyfilmer som kom när de var mindr (Eldorado, Småkryp etc) och typ Sällskapsresan. Och sen har vi tittat tillsammans. Det är fascinerande hur underhållande och urusel en film som Snuten i Hollywood kan vara efter 30 år :)

Fast det är inte helt lätt att hänga med i vad du menar. 

Du skrev i inlägget om den "färdiga familjen" att
"HAN kommer in i en färdig familj, det ligger mer ansvar på honom att få en god relation till barnen som han valt att leva med via deras mamma."

Det kan inte jag heller tolka på något annat sätt än att du lägger ett större ansvar på mannen än på kvinnan i det här fallet. 

Finns det något av våra alla förslag som du tycker är bra? Måste säga att du låter lite mer än lovligt negativ och "åh, det skulle ju aldrig funka för ...." och så tusen olika ursäkter varför hela ansvaret ligger på din sambo.

OK. Då får du försöka något annat. 

Om jag skulle känna tvånget och kravet på mig att bonda och mysa med vilket barn som helst så skulle jag till slut sparka bakut ordentligt. Du får skifta fokus från vad du vill att han ska göra till vad du kan göra för att ni ska ha kul allihop. Även om det inte är bara de två som du så gärna vill, utan ni alla tillsammans. 

Och kanske vara nöjd med att de har en fungerande relation som det är idag även om de inte är bästisar och bundisar. Det kunde vara så otroligt mycket värre.