Brukar bonusföräldar umgås med sina bonusbarn?

Nej, vi är lite olika. Han gillar mest att vara hemma. Jag skulle gjort helt annorlunda för jag gillar dels att planera och dels att hitta på saker.

Men känner nog att vad han än gör blir det fel och att det är bättre att inte prata med sonen. 

Åh jag håller helt med!!

Min sambo tycker att han försökt jättemycket men att allt han gör blir fel. Jag pratade med honom igår och då sa han att dom hade tittat på massor av filmer tillsammans på jullovet. Det har jag inget minne av. Så vi har lite olika bild. Tror han har gett upp nu och därav undviker sonen. 

Min son är väldigt känslosam och blir sur och tvär och gnällig snabbt. Det har min sambo väldigt svårt för. Också väldigt nära till skratt och allt annat än långsint. Vi jobbar på det och jag tror det blir bättre med åren.  

Är lite nyfiken på varför du så gärna vill att deras relation ska bli bättre när det redan funkar? Är du inte rädd för att göra allt värre? Skulle min sambo prata med mig om att jag skulle anstränga mig för hans barn skulle jag dragit direkt. Att behöva bo med dom var illa nog..

Sonen och jag pratar mycket om hur man beter sig. Vilken ton man använder osv.

Sonen vet om sina brister ( och styrkor) och att sambon tycker att det är jobbigt. Så risk finns helt klart att han känner sig skyldig.

Han tycker att han gjort allt han kan.

Han tycker att han gjort allt han kan.

Jag tycker ärligt talat att din man låter otroligt barnslig och småelak. Han är vuxen men dominerar din sons liv genom kyla. Det är precis lika illa att skrämma ett barn genom tystnad som genom utskällning. Fy vad lågt! 

Lika starkt känner jag att det är ditt ansvar att ta tag i det här och skydda din äldste son. Det här är hans hem och enda trygghet, han ska inte behöva vara som på nålar i sitt hem för att din man så lätt blir irriterad på honom. Tänk dig själv om din man såg på dig och behandlade dig som han gör med din son. Om du blev behandlad dagligen på det viset. Hur skulle du må av det? 

Ärligt talat tycker jag ni behöver prata med någon utomstående för tips och råd om hur ni ska fungera som en familj. Så någon kan säga till din man att sluta komma med fåniga ursäkter och istället visa någon slags omtanke. Jag tycker också det är viktigt att du pratar med din son om att det inte är hans fel att situationen är som den är, för så känner han garanterat och det är förödande för hans självkänsla och framtid. 

Hårda ord, men du tillåter en situation som potentiellt skadar den ena av dina söner. Jag vill dig inget illa med dessa ord, tvärtom, men känner innerligt att du faktiskt måste ta tag i detta. Men inte genom att kräva att de gör saker på egen hand, utan att kräva att din man börjar bete sig som en vuxen och visar intresse och omtanke om det andra av de två barn han delar hem och vardag med.