Lämna tvillingar 10 minuter?

Hej!

Ser att det är många enlingsmammor som svarat nu, dom som inte verkligen kan förstå problematiken att ha med sig två i den åldern. Jag har tvillingar 17 månader, och vet exakt vilka situationer du menar.

Överlag så ska man ju inte lämna dom ensamma. Men om det verkligen krisar så skulle jag nog inte göra alla dom saker du räknar upp på en och samma gång. Utan dela upp momentena. Tvättstugan först. Sedan hem kolla läget. Och mjölken skilt, och skräpet skilt. 

Jag lämnade dom 3 gånger när ersättningen var slut och ingen kunde komma med mer. Men då var dom 4 månader och låg och sov i barnsängen. Och det var 6 minuter dom lämnades.

Jag vet inte om jag skulle våga i nuläget, men om jag var tvungen så skulle jag dela upp momenten så jag kunde kolla till dem mellan varven. Och babymonitorn kanske fungerar till tvättstugan?

Jag sätter nog mina framför youtube i matstolarna (fastspända) när jag behöver duscha. För då kan jag duscha med dörren öppen så jag hör dem.

Har jag dom fritt i huset och ska duscha. Då måste dörren vara stängd, för anors är vi 3 i duschen rätt snabbt..eller 2 som river hela badrummet...

Föredrar då att ha dom "isolerade" med öppen dörr.

Om dom kan gå så kanske sele skulle kunna hjälpa?

ARGH! Just såna här inlägg som vi tvillingmammor står och får gråahår av! 

Först av allt. Det finns inget som heter pseudontvillingar! Det finns tvillingar OCH syskon med 1 års mellanrum!

Din 2 åring är den som i nuläge kan springa iväg från dig. Men det kan inte din ettåring. Så du har fortfarande INTE två som ska ha samma tillsyn eller hjälp!

En två åring kan så mycket mer än en ettåring. Och du har inte heller senaste 2 åren levt med två som ska ammas, två som ska lära sig äta SAMTIDIGT! Två som bajsat i blöjan och du måste lämna en skrikandes på golvet medan du tvättar den andra (för din 2 åring kan du förklara för att hen får vänta). Inte heller har du senaste året haft två som samtidigt ska ha mat och tror dom dör om den inte kommer direkt. Inte två stycken som inte varit stabila i nacken vilket gör att du inte kan lyfta dem samtidigt. Inte heller har du två som samtidigt slänger tallriken när dom ska lära sig äta, inte två som ska lära sig gå på pottan samtidigt. Och VERKLIGEN inte två som har ett spädbarnsbehov nattetid! Och när den ena somnar efter två timmars gråt..då vaknar den andra med största sannolikhet! En 2-3 åring går att resonera med på ett helt annat sätt än ett spädbarn!

När du skriver som du gör, så är det som du ser ner på det EXTREMT HÅRDA TUFFA FÖRSTA året en tvilling mamma har!

Kan ju berätta att när vi twinmoms har lyxen att bara ha ett av våra barn, så ser vi det som semester och undrar vad ni med enligar igentligen gör på dagarna?! För SÅ STOR är skillnaden!

Det finns saker som jag ALDRIG skulle göra ensam med twinsen sedan dom blev ett år. Ta med dom och handla, ta med dom på cafe, ta med dom i princip överallt där det inte är barnsäkrat. Åka tåg en längre bit. Åka bil med dom en längre resa.

Om vi är två så går det bra. Men ensam..över min döda kropp. Jag skulle inte kunna slappna av en sekund eller njuta av något. Det här var enklare när dom var 6 månader, men nu..never ever!

För att ha två stycken som drar åt två olika håll och du är ensam, det skapar faror! Och det problemet har inte du som skev så fint om attt du alltid kan ta med dina till butiken. För när din ettåring är två, då är din två åring tre...och det är inte samma sak som att ha två i värsta riva ner allt, sätta allt i munnen åldern.

Hmm...ser fint ut när man målar upp bilden i huvudet. Sedan slår verkligheten till.

En som inte ska hålla handen, och gör allt för att slita sig loss. Smittar av till nummer två, som gör samma sak. Du försöker fibrilt hålla kvar greppet, tappar det om den ena. Springer iväg. Du hamnar lyfta upp den andra för att springa efter. Kommer ikapp, och får lyfta upp en skrikande protesterande unge under ena armen. Den andra börjar nu också protestera. Du lägger ner den för du inser att den anors kommer kasta sig bakåt i protest (och din andra arm är redan upptagen av tvilling nummer 2). Medan du ställer ner twin 1, för att ta ett likanande grepp som på twin 2...så smiter den. DÅ springer du efter den, medan du försöker hålla kvar den andra i ditt grepp. Får fast den andra och lyckas få den i samma grepp som nummer 1. Sedan bär du ner två skrikandes, sparkandes och vilt protesterande barn. 

Väl i tvättstugan är du helt slut. Och så får du springa efter dem där, medan du försöker hänga tvätten.

Sedan gör du samma sak på vägen upp som du gjorde på vägen ner.

See the problem?
Och så här är det i verkligheten med tvillingar i den här åldern. Därför unviker vi mammor det!

Inte direkt. Men dom har en tendens att spela upp varandra, och härma den andras beteende. Gäller nog de flesta tvillingar. (Finns säkert undantag). 

Och sedan behövs det inte mycket mer än att den ena ser något till höger som ska utforkas, och den andra något till vänster..Och precis som alla barn i trotsåldern så blir det kaos när du förbjuder något (skrik, gap), bara det att du har det gånger 2..en åt vänster och en åt höger. Och innan du har ordning på det så är du genom svettig och slut.

Och om jag går ensam på ett cafe med mina. Bara den lilla del att kunna få beställningen gjord, och brickan till bordet med 2 stycken 17 månaders med, det är en utmaning. Och att få den ålderns barn sitta stilla..brukar inte gå så enkelt. Och oftast drar dom åt två olika håll. 
Och när man sedan måste förbjuda någon från att inte plocka smulor på golvet, eller ta någon annans kaka från bordet..eller dra ner kaffemuggen på bordet bredvid, och detta åt två stycken..dfå har man fullt upp. Och sedan blir dom förbannade för att dom inte får, och vipds har du 2 stycken ostbågar som skriker och trotsar som du ska klä på alla ytter kläder och få med ut SAMTIDIGT.

Det här är ju en ålder de allra flesta barn har. Och tvillingar i trotsåldern är verkligen svettigt. Och man får bra med muskler :D

Vill understryka att trots allt jobb så är det helt underbart att ha tvillingar :) Men man kommer inte ifrån att det första åren är extremt jobbiga. Och efter dom första månaderna så inser man att man ska orka alla dagar med den här arbetsbördan i ca...3 år? (Är väl då det brukar lugna ner sig) Och då börjar man välja var man sätter energin. Och dom saker som TS räknar upp är dagliga saker som ger MYCKET EXTRA slitage på både kroppen och psyket med tvillingar. Saker som när man har ett barn går enkelt och smidigt, men att släpa med den här ålderns tvillingar blir ett dagligt slitage.

Och för att orka måste man välja var man sätter orken.

Klart jag tar med mina huliganer på det ena och det andra, men inte dagar då det behövs städas, tvättas eller jag är väldigt trött. Man kan inte planera för mycket med tvillingar, för då orkar man inte. Och sedan så tar alla vardagliga saker dubbelt lång tid i den här åldern. Så inte heller tiden finns alltid.

Detta innebär inte att man ska lämna barnen ensamma såklart. Men att tex lämna dem på en säker plats för att hämta posten eller föra ut skräpet...det tycker jag är okej. För att klä på alla kläder som dom ska ha nu under vintern för att göra en 2 minuters sväng till postlådan..det tar minst 1/2 timme istället. Och hämtar man inte vagnen så kommer man få bära tillbaka ostbågar.

Här om dagen klädde jag på mina och tänkte igentligen kan jag ju bara släppa ut dem och leka i snön på gården. Gjorde så, men hade inte insett att efter 2 minuter så drog ena iväg mot parkeringplatsen. Den andra följde raka vägen efter. Försökte förmana dom att vända om, men icke! Lyfter upp den ena (ostbåge), medan den andra smiter förbi mig. För snabbt tillbaka nummer ett på "rätt väg". Springer hämtar nummer 2..och på vägen tillbaka möter jag nummer ett som igen är på väg mot parkeringen. 

Kommer säkert skratta åt det om en tid, men när man står där helt svettig och ber till Gudarna att ingen bil ska komma medan får undan barn nummer ett...just då är det inte så kul. Och man inser att det var en dålig ide och nästa gång tar vi pulkan och går till lekparken med staket runt :)

Det är inte samma sak att ha barn med 1,5 års mellanrum. Inte i närheten.

Och en väldigt stor skillnad är att det slitage som man redan har i bagaget av att ha skött om tvillingar från 0-2 år gör sin del för orken man har kvar också. Och det upplever du aldrig med barn med 1,5 års mellanrum. Inte en chans. Du har inte slitit ut dig på samma sätt med en liten bebis som du gjort med två bebisar.

Och mammor klagar ju ofta på hur trötta dom är efter första året med en bebis, hur tror ni man mår efter första året med 2 bebisar? :) Menar, det är orealistiskt att jämföra. (Och jag har gått igenom det med enling innan twinsen)

Jo det vet jag, för det är exakt det jag har :) Först ett barn, sedan tvillingarna tätt inpå. 

Exakt därför jag har rätten att berätta att det är en extrem skillnad att ha en bebis eller två. Även rätten att berätta att en 3 åring kan så extremt mycket mer än än 1,5 åring. Och att man kan resonera på ett helt annat sätt med ett liiiite äldre barn.
Och även rätten att berätta att tvillingarna är extremt mycket mer jobb med än med barn nummer 1, trots den lilla ålders skillnaden.

Skillnaden är väl den att du efter några timmar lämnar ifrån dig barnen, och får återhämta dig.

En stor del av det som gör tvillingar "jobbigt" är långtids slitaget. Alltså det att du haft en enorm arbetsbörda under lång tid, och orken inte är riktigt som den var ett år innan, eller två år innan. 

Men visst har du rätt, planera bra så går allt enklare. Och har man inte kunnat multitaska innan twinsen, så kan man det definitivt efter ett par år med twins.

Men man kan bli en smula..irriterad på vissas råd (från dom som inte har tvillingar), för att man vet att rådet är inte ens i närheten igenomtänkt eller utförbart. Och man skulle gärna vilja låna ut barnen för det momentet till personen så dom fick se hur det skulle se ut om man tog just det rådet. Som tex. Någon föreslog att inte klä på alla kläder om man ska till postlådan med twins på 2 år, ge dom en filt runt sig....

Hmm..Tjoho vaf kul med en filt! Den kan man slänga i närmaste snöhög medan brorsan tjoar på bedvid. Sedan slänga sig på filten som ligger i snön, medan brorsan tjoar på bredvid..Skulle högst sannolikt vara en kamp fram till postlådan, och filtarna skulle legat vid vägkanten :)

Det är som inte genomförbart vid den åldern med två. Man får då 2 barn+två filtar att hålla reda på..

Ska jag ha tvillingarna till postlådan enkelt. Då tar jag sovpåsarna av dun, mössa+ halsskyddet+strumporna på och sätter ner barnen i påsen, och sedan tar jag pulkan. Men det börjar gå dåligt det nu med när dom fått ålder och insett dom enkelt kan smita..

Hör att du aldrig haft en tvillingvagn :) Den står liksom inte innanför dörren där hemma (ryms inte in genom en standard dörr), och högst troligtvis inte heller i något rum nere i källaren, utan på den plats man kan hitta där den ryms in.

Så då får man först gå och hämta den, var lämnar man barnen då? Och när man fått det gjort, då ska man bära ner två, sedan hämta posten, bära upp två. Och då igen lämna dem för att föra tillbaka vagnen så den inte blir stulen. 

Bra ide :)