• AnkiC

    När blir det lättare? :'(

    Jag tycker inte att man ska bara säga hejdå och gå iväg. Ditt barn har sorg för att du måste gå. Vad behöver en person i sorg? Jo någon som delar sorgen. Ge hen kramar och närhet vid lämning och visa att du sörjer också och kommer att sakna ditt barn. Visa att du önskar att du slapp gå ifrån ditt barn. Tänk själv om du var ledsen för nåt och din partner bara flinar och försöker övertala dig att allt är bra eller att strunta i känslorna genom att börja prata om roliga saker eller bara säga hejdå snabbt och gå iväg. Att ditt barn sörjer är sunt. Att ditt barn visar känslorna är bra för då vet pedagogerna vad barnet känner och kan bemöta utifrån rätt känsla. Du och pedagogerna bör låta ditt barn ha sina känslor ifred och sörja färdigt. Känslor är inte farligt. Som någon sa är inskolningen viktig. Om ditt barn fått en lång och trygg inskolning och fått knyta an till någon pedagog så är ledsna känslor inget skadligt. Är ditt barn ledsen hela dagen eller endast vid separationen? Är de det senare så är det bara bra. Det är nog mest jobbigt för dig som förälder. Barn som bara studsar rakt in utan att visa det minsta ledsenhet nån gång är mer skrämmande anser jag. De barnen håller sina känslor för sig själv, visar dem på destruktiva sätt eller är distanslösa.

  • AnkiC
    Fennyxx skrev 2016-02-19 17:32:55 följande:
    Vi tycker nog olika här. Bekräftar man för mycket så förstärker man ju känslan hos barnet att det är något ledsamt och katastrofalt på gång. De gånger mina barn varit ledsna vid lämning har de fått kram, gos och hejdå från mig, och därefter omedelbar avledning från någon av pedagogerna. Tycker det har funkat bra.
    Fast om barnet känner så är ju känslan sann. Barn vill få bekräftelse för sina känslor. Någon som förstår och kan sätta ord på dem. Om de blir förstådda kan de gå vidare. Är det bättre att förneka det barnet känner?
  • AnkiC
    Fennyxx skrev 2016-02-19 19:02:48 följande:
    Nej, jag menar inte att man ska förneka eller ignorera sott barns känslor. Däremot tror jag inte att man måste förstärka och spinna igång på alla känslor. Barn behöver vår vägledning för att tolka världen och lista ut vilka situationer som är verkligt farliga. Om mitt barn tex inte vill ta en spruta måste jag övertyga henne om att det är ok. Blir hon irrationellt rädd för en krukväxt kan jag inte förstärka det utan får tala om att den faktiskt inte är farlig. I en dagislämningssituation tycker jag att man ska kommunicera att det är ok, även om man tycker det är jobbigt. Inte panik och ångest vilket inte hjälper barnet ett dugg.
    Jag tror inte barnet är ledset för att hen ska vara på förskolan så därför behöver man inte övertala barnet att det inte är farligt. Att barnet är ledset för att föräldern går är ju bara faktum och kan inte förklaras bort som nåt ofarligt. Att få känslan bekräftad och bli förstådd däremot och få dela känslan med någon gör att man känner sig mindre ensam med känslan. Min erfarenhet är att det blir mindre panik då. Många gånger handlar panik och ångest om att barnet söker efter förståelse.
Svar på tråden När blir det lättare? :'(