Hatar honom så mycket!
Ville bara skriva av mig anonymt och få råd o tips!
Jag hatar min man sååååå mycket att jag kräks.
Vi har varit ett par jätte länge sedans ungdomstiden och varir gifta i 6 år.
Vi försöktw få barn länge och till slut blev jag gravid och fick en underbar son förra året ( 2015 ).
Innan jag blev gravid så hade vi så klart småbråk men de gick att lösa. Vi levde ett normalt svensson liv , båda har jobb, bor i en fin lägenhet osv osv.
Allt började under förlossningen. Min barndomsvän och HAN va med på förlossningen.
Jag blev igångsatt och när jag väl fick verkarna så blev jag ett monster. Klarade inte av värkarna fick panik osv. Bm gav mig då med min tillåtelse morfin spruta. Jag blev så lugn men kände vart enda värk men jag va så svag att jag knappt kunde röra mig. Ville bara ligga själv och gå in i verkarna och låta kroppen göra sitt och jag bara följa med. I 7 timmar låg jag så. Andades bara med näsan, munnen va jääääättte torr. Under hela denna tiden hade HAN sprungit ut för att röka, prata med sin mamma i telefonen, kommit in o sattit sig i stolen o klagat på att han va trött och inte orkade mer. Klagat på att han inte kan sova för att jag gör konstiga ljud. Han hade tittat på mig och frågat om jag vill ha vatten och då jag inte ville/kunde prata så hade jag bara lyft handen och råkat nudda glaset så att vattnet hade spilts. Då sa han till mig jätte högt på
vårt språk - Jag hoppas att din mamma knullas och du döööör - !!!!!!!!
Sen somnade han i 5 timmar utan att bry sig. Ville inte ens gå upp när BM sa till honom att sonen är snart ute.
Jag födde min underbara son, direkt efter att jag födde, läkaren hade precis sytt mig, hade inte sovit på 48 timmar, så sa han att han var trött och skulle hem o sova. Min vän stannade med mig en stund men hon va tvungen att gå hem för hon har hund och var tvungen att vila för hon skulle jobba. Så där blev jag själv med ett nyfött barn, ingen sömn, jätte öm.
Han kom några timmar senare. Kom in, sa hej, satte sig en stund. Frågadr hur jag mådde. Sen sa han att han va tvungen att gå för att jag måste hem till mina
föräldrar och äta mat.
Jag fick sömn nästa dag när jag blev släppt och min mamma kom
och tog hand om
min son. Sov bara några timmar. Jag var en zombi. Han äcklades att byta blöja, jag fick gå upp på natten med feber och kallsvettningar och byta blöja och ta hand om min son. Han brydde sig inte.
Och neej han var inte depremerad. För han va huuur glad som helst när väl vår son inte grätt ; då tog han honom och så. Han va noga o säga till
mina föräldrar att inte pussa på honom. Men hans bästa kompis rökte framför minnnn sonnn och han sa inte ett ljuuuuud. Och han blev sur för att " jag skämde ut honom " när jag tog vår son borttt från hans vän. 2 veckor efter att jag fött slog han mig för att vår son grätt och jag väkte honom
för att hjälpa mig.
Gaaah får damp när jag skriver.
Varje dag bråkar vi, jag har bett honom att gå ut, har hämtat skiljmässo papper, sagt till honom att jag inte vill veta av honom, att jag inte har känslor för honom att jag verkligen hatttar honom . Men han vääägrar lämna !!! Han river skiljmässo papprerna, han säger att han älskar mig o blablaaaaaa.
Vet inte va faaan jag ska göra asså för att få bort honom. Hattttar han sååååååå mycket !!!!!!!
