Hur påverkas ett barn av att bli bortlämnad?
Fairydust skrev 2016-02-13 22:23:23 följande:
Det låter ju som att han bara vill jävlas med dig.
Inlägg från: Anonym (Jaså...)
|
-
Låter det verkligen inte som.
-
Min ex-fru är den sista jag skulle be vara barnvakt på mina veckor. Handlar inte om att jävlas, bara att min vecka är min vecka och då ska hon inte finnas där.Anonym (4barn) skrev 2016-02-13 22:47:01 följande:
Förstår dig TS. I detta fall där du erbjudit dig att ha eran son så tycker jag absolut inte att det finns en anledning att lämna honom till andra. Han är dessutom rätt liten ff så han skulle må bättre av att vara hos dig då. Jag är skild och jag är och vill vara den som pappan i första hand ber om hjälp med barnen.
-
Vilket hat. Men det kan jag ta. Alla är vi inte av samma åsikt.
Vad är det som säger att barnet har det bäst hos mamman? Vilken syn har pappan på saken? Gör han det bara för att jävlas? Är han orolig att hos ska utnyttja att hon haft barnet mera vid en senare tvist? Är han av den uppfattningen att barnet har det bättre hos någon annan?
Det finns väldigt många faktorer att ta in innan man kan döma någon, vilket merparten av er gjort.
Min situation är en helt annan, där mitt ex sagt att jon inte kan fortsätta hjälpa mig på mina veckor. Därav är hon den absolut sista jag kontaktar.
Men fortsätt hata bara... -
Ja och det förstår jag. Jag syftar på att vi vet endast vad TS säger. Vi har ingen aning om vad pappan tänker. I hans huvud så är kanske det bästa för barnet att inte vistas hos mamman på hans veckorFairydust skrev 2016-02-14 09:39:08 följande:
Jamen...du är ju du som sagt i en helt annan sits.
Det går ju inte att jämföra riktigt.
Mamman här vill ju hjälpa till för barnets skull.
Kan vara något TS sagt eller gjort vid något tillfälle. Jag hat som satt ingen aning. Men Ni har varit väldigt snabbt att döma endast utifrån en sida, igen. -
Absolut ingen undanförklaring. Min vecka är min vecka och eftersom jag bestämmer då så frågar jag inte mamma. Ja, hon har sagt att hon inte kan hjälpa till längre och det var det som utlöste detta i mig. Men jag har inga tvivel på att hon ändå skulle ställa upp i nödfall MEN JAG RINGER ABSOLUT INTE HENNE ÄNDÅ! Punkt. Ingen undanförklaring. Kunde inte bry mig mindre vad folk tycker.Anonym (miun) skrev 2016-02-14 11:53:09 följande:
Haha jasså? Det var ju inte va du sa i ditt tidigare inlägg. Där sa du att du inte frågade henne pga att det va din vecka och hon inte skulle finns där då. Men när folk tycker du är självisk och inte tänker på barnet så heter det plötsligt att mamman inte vill hjälpa till. Hur ska du ha det?
-
Jadu... Vi får nog vara överens om att vi inte har samma syn på detta. Jag anser fullt ut att det är min vecka med barnet, inte tvärtom. Sätter alltid barnen först, oavsett vad. Men jag kontaktar ändå inte mamman!Anonym (miun) skrev 2016-02-14 12:38:18 följande:
Det är inte din vecka. Det är BARNETS vecka med dig. Om du behöver barnvakt nån gång ibland i några timmar är en sak. Men här handlar det om en 3 årig liten pojke som varannan vecka får bo i 3 olika hem på 5 dagar. Det är inte okej. Barnets bästa går före allt annat, skit samma vems veckan det är.
Det finns föräldrar som helt enkelt avsäger sig allt ansvar. Barn far illa hemma pga olika omständigheter. Det gör inte mina barn och det har absolut inget att göra med deras mor. Jag bestämmer på min vecka 100% och de mår mina barn bra av. Modern kommer inte ens i ekvationen.
Sedan kan jag till viss del hålla med om att TS barn kanske inte ska slussas runt på 4 olika ställen under 1 och samma vecka. Dock finns det omständigheter som Ni som endast tagit TS sida glömt.
Och nu till det hårda. TS, om man väljer att separera ska får man tänka på att levnadsförhållanden kan komma att ändras drastiskt för ens barn. Eftersom ditt ex är tvungen att jobba natt så kan det bara jobbigt men han har absolut ingen som helst skyldighet att lämna barnet till dig de nätter han jobbar. Om han tycker det funkar bra för barnet hos farmor och farfar och hans nya vill ställa upp och ta hand om barnet ocj han tycker att även det funkar bra för barnet så BIT IHOP! Du har inte ensamrätt på att avgöra vad som är bäst för barnet. Och om du sedan hotar med en vårdnadstvist så kommer du bara göra saker så mycket värre. För.mär du kallar till ett samarbetssamtal så har du faktiskt påbörjat processen.
Du kommer inte vinna i rätten. -
Ok. Men du frågade om du kunde få rättslig hjälp och att du funderar på att kalla till ett samarbetssamtal...Anonym (Orolig) skrev 2016-02-14 16:37:22 följande:
En vårdnadstvist är inte vad jag är ute efter.
Å han är inte tvungen till att jobba natt utan det har han valt själv..
Nåja, ska han börja jobba natt för att det blir bättre ekonomiskt? Annars förstår jag inte varför han frivilligt skulle byta...
Hur som helst så förstår jag om det är jobbigt, för bägge parter. Även fast jag har en ganska hård linje jag går efter.
Jo just ja. Om han har möjlighet att frivilligt välja jobba natt, finns det inte möjlighet för han att börja jobba skift? -
Har aldrig eller skulle aldrig försöka hindra mina barn från att träffa deras mamma, oavsett om det är min vecka eller inte. Jag säger att JAG inte skulle ringa henne. Vill hon eller de prata så är det bara till att ringa. Vill de träffas så är det bara till att bestämma något. JAG skullle dock inte initiera något. Fel? Kanske.Anonym (miun) skrev 2016-02-14 17:32:49 följande:
Du säger att dina barn har en bra mamma. Men du tror att dina barn mår bra av att du varannan vecka helt utesluter henne ur deras liv? Allt du skriver handlar ju om dig, inte barnen.
Som sagt jag har själv barn och är skild från deras pappa. Men vi pratar med barnen när vi vill, oavsett vems vecka det är. Alla större saker som rör barnen diskuterar vi tillsammans oavsett vems vecka det är. Jag kan träffa barnen när dom är hos han om jag eller främst barnen vill och tvärtom. När jag jobbar natt så är dom självklart hos honom eller med han nya fru i deras hem. Behöver jag eller han barnvakt så hör vi självklart med varnadra först och främst. Barnen har två föräldrar och allt borde lösas mellan oss så långt det bara går alltid, sen nya parters, släkt och vänner.
Ditt sätt att tänka kommer jag aldrig förstå, det är ju bara själviskt. (Självklar annorlunda om mamman vägrar eller barnen hellre vill vara nån annanstans.)
-
Läs mitt inlägg direkt ovanför ditt så kanske du förstår exakt vad jag menade. Just detta som du citerat var kanske lite dåligt formulerat.nevermind skrev 2016-02-14 18:33:44 följande:
Inte FINNAS?!?!