Inlägg från: Anonym (miun) |Visa alla inlägg
  • Anonym (miun)

    Hur påverkas ett barn av att bli bortlämnad?

    Jag och barnens pappa är separerade. Barnen bor hos mig men jag jobbar natt och har inget nattdagis. Så när jag jobbat lämnar jag barnen hos deras pappa (vi bor nära) så då äter dom kvällsmat där, myser lite och sover sen där. Pappan lämnar dom på dagis innan han börja jobba och sen hämtar jag dom vid 15-tiden när jag vaknat.

  • Anonym (miun)
    Anonym (Orolig) skrev 2016-02-13 21:15:17 följande:

    Han kliver på, på söndag och kliver av på fredag morgon. Så han är ledig från fredag morgon till söndag kväll..


    Men varför kan han inte lämna barnet hos dig på kvällen så han får sova hos dig istället för flickvän/farmor och sen lämnar du på dagis på morgonen och han hämtar när han sover färdigt. Han får ju inte mindre tid med barnet men barnet slipper hoppa tunt bland massa folk.
  • Anonym (miun)
    Anonym (Kolin) skrev 2016-02-13 18:28:07 följande:

    Han vill ha sin son o jobbscheman styr man sällan över


    Ne men det spelar ju ingen roll för pappans tid tillsammans med sonen om han sover hos mamman eller flickvän/farmor.
  • Anonym (miun)
    Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-14 01:53:23 följande:

    Min ex-fru är den sista jag skulle be vara barnvakt på mina veckor. Handlar inte om att jävlas, bara att min vecka är min vecka och då ska hon inte finnas där.


    Så det är viktigare att stenhårt hålla på "din" vecka än att barnet mår bra?
  • Anonym (miun)
    Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-14 09:26:27 följande:

    Vilket hat. Men det kan jag ta. Alla är vi inte av samma åsikt.

    Vad är det som säger att barnet har det bäst hos mamman? Vilken syn har pappan på saken? Gör han det bara för att jävlas? Är han orolig att hos ska utnyttja att hon haft barnet mera vid en senare tvist? Är han av den uppfattningen att barnet har det bättre hos någon annan?

    Det finns väldigt många faktorer att ta in innan man kan döma någon, vilket merparten av er gjort.

    Min situation är en helt annan, där mitt ex sagt att jon inte kan fortsätta hjälpa mig på mina veckor. Därav är hon den absolut sista jag kontaktar.

    Men fortsätt hata bara...


    Haha jasså? Det var ju inte va du sa i ditt tidigare inlägg. Där sa du att du inte frågade henne pga att det va din vecka och hon inte skulle finns där då. Men när folk tycker du är självisk och inte tänker på barnet så heter det plötsligt att mamman inte vill hjälpa till. Hur ska du ha det?
  • Anonym (miun)
    Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-14 09:55:04 följande:

    Ja och det förstår jag. Jag syftar på att vi vet endast vad TS säger. Vi har ingen aning om vad pappan tänker. I hans huvud så är kanske det bästa för barnet att inte vistas hos mamman på hans veckor

    Kan vara något TS sagt eller gjort vid något tillfälle. Jag hat som satt ingen aning. Men Ni har varit väldigt snabbt att döma endast utifrån en sida, igen.


    Inte vistas hos mamman på pappans veckor? Är det dåligt för barnet så hade det ju vart dåligt på mammans veckor också och då borde pappan verkligen se till att göra nått åt det.

    Ett barn borde alltid vara hos sina föräldrar först och främst (sen är det själklart okej med barnvakt ibland och det hade även vart annorlunda om pappan bodde tillsammans med flickvännen och hon hade barnet när han jobbade) sen om det inte går så får man ju lösa det så gott det går. Men att slänga runt ett sånt litet barn mellan massa olika folk när det finns en förälder tillgänglig och villig så kan jag inte förstå att man inte väljer det.
  • Anonym (miun)
    Anonym (K) skrev 2016-02-14 11:17:04 följande:

    De flesta kanske var fel tänkt av mig. Men om barnet får tolv av fjorton nattningar och morgnar ihop med mamman så känns det rimligt att utöka pappatiden på något sätt.


    Man hade ju kunnat gjort nått sånt här;

    Vecka 1 pappa hämtar på dagis fredag och har sonen till söndag kväll.

    Vecka 2 samma

    Vecka 3 pappa hämtar på dagis torsdag och lämnar på kvällen innan jobbet

    Och så snurrar det på så. Då borde ju pappan få mer tid tillsammans med pojken än om han ska ha honom varannan vecka och lämna bort honom hela tiden på sin vecka och pojken slipper hoppa runt.
  • Anonym (miun)
    Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-14 12:25:52 följande:

    Absolut ingen undanförklaring. Min vecka är min vecka och eftersom jag bestämmer då så frågar jag inte mamma. Ja, hon har sagt att hon inte kan hjälpa till längre och det var det som utlöste detta i mig. Men jag har inga tvivel på att hon ändå skulle ställa upp i nödfall MEN JAG RINGER ABSOLUT INTE HENNE ÄNDÅ! Punkt. Ingen undanförklaring. Kunde inte bry mig mindre vad folk tycker.


    Det är inte din vecka. Det är BARNETS vecka med dig. Om du behöver barnvakt nån gång ibland i några timmar är en sak. Men här handlar det om en 3 årig liten pojke som varannan vecka får bo i 3 olika hem på 5 dagar. Det är inte okej. Barnets bästa går före allt annat, skit samma vems veckan det är.
  • Anonym (miun)
    Anonym (Jaså...) skrev 2016-02-14 16:22:03 följande:

    Jadu... Vi får nog vara överens om att vi inte har samma syn på detta. Jag anser fullt ut att det är min vecka med barnet, inte tvärtom. Sätter alltid barnen först, oavsett vad. Men jag kontaktar ändå inte mamman!

    Det finns föräldrar som helt enkelt avsäger sig allt ansvar. Barn far illa hemma pga olika omständigheter. Det gör inte mina barn och det har absolut inget att göra med deras mor. Jag bestämmer på min vecka 100% och de mår mina barn bra av. Modern kommer inte ens i ekvationen.

    Sedan kan jag till viss del hålla med om att TS barn kanske inte ska slussas runt på 4 olika ställen under 1 och samma vecka. Dock finns det omständigheter som Ni som endast tagit TS sida glömt.

    Och nu till det hårda. TS, om man väljer att separera ska får man tänka på att levnadsförhållanden kan komma att ändras drastiskt för ens barn. Eftersom ditt ex är tvungen att jobba natt så kan det bara jobbigt men han har absolut ingen som helst skyldighet att lämna barnet till dig de nätter han jobbar. Om han tycker det funkar bra för barnet hos farmor och farfar och hans nya vill ställa upp och ta hand om barnet ocj han tycker att även det funkar bra för barnet så BIT IHOP! Du har inte ensamrätt på att avgöra vad som är bäst för barnet. Och om du sedan hotar med en vårdnadstvist så kommer du bara göra saker så mycket värre. För.mär du kallar till ett samarbetssamtal så har du faktiskt påbörjat processen.

    Du kommer inte vinna i rätten.


    Du säger att dina barn har en bra mamma. Men du tror att dina barn mår bra av att du varannan vecka helt utesluter henne ur deras liv? Allt du skriver handlar ju om dig, inte barnen.

    Som sagt jag har själv barn och är skild från deras pappa. Men vi pratar med barnen när vi vill, oavsett vems vecka det är. Alla större saker som rör barnen diskuterar vi tillsammans oavsett vems vecka det är. Jag kan träffa barnen när dom är hos han om jag eller främst barnen vill och tvärtom. När jag jobbar natt så är dom självklart hos honom eller med han nya fru i deras hem. Behöver jag eller han barnvakt så hör vi självklart med varnadra först och främst. Barnen har två föräldrar och allt borde lösas mellan oss så långt det bara går alltid, sen nya parters, släkt och vänner.

    Ditt sätt att tänka kommer jag aldrig förstå, det är ju bara själviskt. (Självklar annorlunda om mamman vägrar eller barnen hellre vill vara nån annanstans.)
  • Anonym (miun)
    Anonym (Orolig) skrev 2016-02-14 20:16:47 följande:

    Mina jobbtider går inte att jämföra med hans.

    Han jobbar mkt å har alltid gjort, nu känner han att han behöver det pga ekonomin.

    Den veckan jag har sonen jobbar jag 2-3 dagar bara, jobbar typ 6-16 om dagarna, min sambo lämnar barnen på dagis och skola. Så hämtar jag.

    Vissa dagar jobbar jag 10-18, då lämnar jag. Plus att vi får tid på morgonen, men som sagt, det går inte att jämföra. Jag jobbar nog betydligt mkt mindre än vad dom flesta gör när de har barn. Veckan jag inte har sonen jobbar jag som vanligt.

    Jag har alltid vart hans första val när det gäller barnvakt, men inte i den här situationen.

    Nej han börjar kring 22 tiden, å slutar 05:30. Då ska han åka till dåvarande barnvakt, hämta upp sonen, lämna han på dagis. Åka hem och sova till ca kl 15:30, åka å hämta från dagis, åka till barnvakten, äta, umgås. Så lägger sig grabben vid 19. Å vad han gör den tiden mellan 19:30 och 22 vet inte jag.. Men sonen sover.


    Jag kan dock inte förstå hur han kan välja att sova så länge när han har så lite tid med pojken. Jag jobbar natt, men 22-07, är hemma ca 07.30 somnar vid 08. Sover jag länge så går jag upp 14 och hämtar 15 men oftast en timme tidigare. Min tid tillsammans med mina barn är viktigare.
Svar på tråden Hur påverkas ett barn av att bli bortlämnad?