Nyktra Missbrukare.

Hej!
Jag har träffat en person som är föredetta missbrukare. Har genomgått behandling men tagit återfall.
"Problemet" är att personen stänger av, blir okontaktbar när den mår dåligt eller har ångest. Vägrar kontakt.
Hur mycket ska man orka själv? Har sagt att jag finns men personen vill inte.

Jag är tillsammans med en ex missbrukare som Hållt på mycket under många år med heroin som han slutade med 2003 och efter det har det vart Subitex? Och piller av olika slag. Han håller sig nu nykter går på 12 steg men har nydligen blivit utkastad pga att an tagit återfall och även druckit vid fler tillfällen. Jag älskar honom verkligen och ser verkligen hur han kämpar vissa dagar är bättre än andra. Jag är så tacksam att han gör det här för min skull. Jag har krävt det av honom pga att hans missbruk ställt till det för mig många gånger. Jag försöker stötta honom, dom dagar jag ser att han är extra nere och mår dåligt försöker jag påminna honom att jag verkligen är tacksam för allt han gör och att jag älskar honom.

Han har vid vissa tillfällen tagit återfall, han har tagit piller i kanske 2 dagar och sen skärpt till sig igen. Det ända problemet är att han blir så jävla elak mot mig när han ätit piller, smutskastar mig, berättar för mig hur värdelös jag är, hotar mig och att få gå därifrån kommer inte på fråga för han blockerar dörren. Vet inte hur man ska orka med det, hur många gånger ska man ge honom en andra chans hur många gånger ska jag behöva sitta och lyssna på hans smutskastning och vara rädd. Han har många gånger sagt att jag är de bästa som hänt honom, att han aldrig skulle klara sig utan mig, jag är den enda anledning han har att hålla sig nykter. Att om jag skulle lämna honom så skulle han inte vilja leva, han skulle knarka ihjäl sig osv får så dåligt samvete kan inte lämna honom hur skulle han klara sig då.

Vet inte hur jag ska tänka och hur jag ska göra

Bra behövlig vettig tråd.

En medelålders kvinna här, rock n roll lev fort dö ung.. Typ. Inte förrän den senaste tiden jag har börjat fatta mitt missbruk och även så gärna vill bli av med den! Vill lämna plats åt allt det andra livet har att ge, den nyktra sidan då..

Men.... En lugnande tablett där, några shottar whiskey här.. Oj, ett gram kola och en tablett för att sen somna.. Några små bloss på majan bara..... Samtidigt som jag är säker på att när jag börjar terapi och träna så kommer jag kunna "lägga av". Hm, borde inte min dotter på 13 månader ha varit tillräckligt isf?!

Nu kan man säga iaf att jag börjar om varje dag även om det kan gå hur lång tid som helst utan något.. För jag vet att vipps kommer den dagen av "bara" något... Jag blir sjukt häpen över hur sjäöva tanke till själva intaget av substansen knappt registrerats.

Tack för att du skriver!!! Jag har dammsugit, läst bok & tagit ett långt bad. Min man vet om allt men är inget vidare stöd. Har 2 barn & försöker verkligen orka vara normal men skyller på "influensan" jag hade när jag hade den fysiska avtändningen....

Imorrn blir nog lättare när hela dagen är inplanerad....

Hej, det går men är otroligt jobbigt. Från att va helt ok så kommer både fysiska antändnings symtom ( tror det egentligen sitter psykiskt) & depression & ångest. Jobbar min heltid & får vardagen att gå runt men inte mer.

Tänker att jag borde gå i terapi men drar mig för allt jobbigt.

Hur går det för alla andra i tråden, både medberoende & missbrukare???

Har varit ren i snart sex månader från amfetamin, xanor och smärtstillande, hade trappat ner benson i nästan 10 månader när jsg blev gravid ,då va de bara att sluta med allt. Nu går jag med väldigt mycke ångest och panikattacker och bara fått tid på psyk 2 gånger under min graviditet fast jag ville oftare. Är väl bara att stå ut antar jag. Skulle aldrig utsätta mitt barn fär droger, så suget är inte så stort

Hej! Jag är ingen missbrukare, tvärtom. Från att aldrig själv haft problem med varken alkohol eller annat, haft väldig kontroll så har jag för två år sen blivit nykterist.
Mina föräldrar hade alkoholproblem och förmodligen därför jag haft stenkontroll på min egen konsumtion, livrädd för att bli som de. Men anledningen till att jag valde bort den lilla alkoholen jag drack till inget alls var för att jag träffade mitt livs kärlek som visade sig haft missbruksproblem hela sitt vuxna liv.
Han tog sig ur missbruk med narkotika själv för 8-9 år sen. Men har alltid tagit till alkohol, även rökt på ibland men inte sett sig själv som missbrukare. Han har levt familjeliv de senaste 7 åren när vi sågs.
Får försöka göra en lång historia kort men efter ett riktigt fall till botten och även återfall och jävligt jobbigt även för mig så insåg han att detta inte direkt tog honom framåt i livet.

Jag har stått vid hans sida hela tiden och gör fortfarande. Jag tror på honom, att han kan och vill. Jag har läst på mkt, vi har pratat väldigt mycket och jag har kommit fram till för min egen skull att jag står vid hans sida så länge jag vet att han själv vill, så länge jag vet att han kämpar. Och det gör han. Förmodligen lite varje dag.

Jag fixade då han fick hjälp, en dag när han låg på botten. Han var tacksam för hjälpen och det har fått honom att inse mkt.
Att leva med de dåliga dagarna, ta emot ångest och deppiga dagar. För de kommer. Jag tror och vet att missbruket beror på undanryckta känslor. Och en uppväxt där det är ok att dricka eller ta tabletter för att orka.

Vet inte vad jag vill säga med detta egentligen då jag inte är missbrukare .. Men lever med en som kämpar. En som kommit långt. Vi är särbos och det jobbigaste är såklart när svackor kommer och jag inte är där. (30 mil ifrån) Men å andra sidan har jag inte heller haft det lätt och går själv ta ansvar för mitt mående..

En liten sak som stör mig dock är att han ff har kontakt med en av sina äldsta vänner, han har inga andra kvar nästan men denna vän missbrukar något dagligen. Oftast röker på.. De ses inte men delar ett annat intresse och har kontakt därför. Han menar på att han måste ha kontakt med någon men jag mår dåligt över denna kontakt då det har varit med honom han sätter igång, jag har blåögt trott att han åkt och hälsat på och det har visat sig att de rökt på och druckit då han även ljugit för mig, fått mig att tro att han ibte gjort något, detta har hänt i ett tidigare stadie i förhållandet men jag mådde fruktansvärt dåligt över detta.
Vet inte riktigt hur jag ska hantera att de har kontakt, det är ett känsligt ämne i vårt förhållande. Kan man umgås med sina fd missbrukarvänner? Som ff missbrukar. De träffas inte vad jag vet men pratar på telefon .,, min särbo vet vad jag känner men han vill behålla kontakten. Vill ha någon att snacka med ibland. Så länge de bara hörs på telefon så är det ok men skulle de ses så vet jag inte vart jag tar vägen. Orkar inte gå igenom all oro och ångest jag upplevt igen..