Hon tillfredställer mig, men vill aldrig ha sex gemensamt

Din sambos och din syn på sex skiljer sig åt.

Vad jag kan utläsa så ser du sex som något som borde binda er samman, man skall åtrå varandra. Din sambo ser det på ett helt annat sätt, ni är ett par med delat boende, vad mer behövs egentligen?

Det är inte fel på henne, det är inte fel på dig men du måste inse att hon kan inte förstå dig, hon kommer inte ändra sig lika lite som att en färgblind kan träna upp sitt röd/gröna seende.

Strunta i dystergökar som säger att inga kvinnor egentligen är kåta. Det är bittra människor som själva är frustrerade på sin eller partnerns lust.

Det bästa är att hitta en partner med samma syn på sex och de finns!

Det näst bästa är att gemensamt finna en kompromiss som funkar och som båda respekterar.

Det sämsta är att skylla på sin partner eftersom denna är "frigid" eller "sexgalning".

Din sambo delar inte din syn på sex, kan ni hitta en kompromiss som ni båda respekterar?

Om inte, välj om du vill bli bitter eller lämna...

Jag har själv gjort resan från bitterhet i ett sk "vitt förhållande" till ett lyckligt förhållande med en underbar sexig kvinna.

Det är din syn och du saknar totalt förståelsen för hur TS funkar. För vissa av oss så är sex den ultimata bekräftelsen på förhållandet. När sexlivet funkar så är det inget problem, när det inte funkar så blir det ett stort problem.

Precis lika obegripligt och förnedrande som det vore för dig att "ställa upp" dagligen mot din vilja är det att bli avvisad eller att få sin lust och längtan klassad som ett problem.

Klart att TS får mer och hetare sex som singel än en oengagerad handtralla och dessutom finns det en god chans för honom att träffa någon som kan ge honom det han söker där sex är en komponent bland många

enligt din erfarenhet?

Enligt vissas erfarenhet är jorden platt.

Du menar att TS skall stanna kvar i ett förhållande eftersom du (mycket förenklat) inte tror att han någonsin kommer få ligga?

Enligt min erfarenhet kommer din man att skilja sig från dig när han äntligen träffar en kvinna som bejakar sin sexualitet. Det har flera av mina kompisar och jag upplevt.

Här är min historia, den liknar din till att börja med.

Min exfru var helt perfekt, vacker på sitt sätt, intelligent, rolig, kulturell, intressant, hade ett riktigt häftigt arbete.

Jag var starstruck!

Sedan var det där "lilla problemet" med att hennes lust försvann en vecka efter att vi flyttade samman. Jag antog att det var hennes stressiga arbete/att jag inte diskade eller dammsugare tillräckligt ofta eller någon annan anledning. Jag antog att hon hade samma lust som jag, jag menar, jag var en bra älskare och alla tidigare flickvänner var på min nivå.

Kvittade vad jag hittade på, vi hade sex allt mer sällan och alltid på mitt initiativ.

Sedan började barnverkstaden och då blommade det upp och jag trodde att nu hade lusten normaliserats (jo tjena!). Efter varje barn blev det mer sällan.

Jag var förbannnad, jag grät, jag bönade och straffade. Inget hjälpte. Varje gång jag tog upp det slutade det med bråk.

Nu efteråt inser jag att hon aldrig förstod mig eller hur viktigt sex var för mig. För att göra saker värre så förstod jag inte hennes kärlekshandlingar. Äktenskapet blev bittert.

Att skiljas var det bästa vi gjorde näst efter barnen.

Jag tror att din sambo älskar dig och ert liv, hon har bara ett annat sätt att visa det.

Tyvärr så är ni väldigt olika på det sexuella planet och det är som du måste ta ställning, vill du leva så här om 10år? Var ärlig, sex är väldigt viktigt för många, det är aldrig "bara sex" om det är viktigt för dig.

Om du beslutar dig för att du inte vill separera; Du måste sluta tjata, sex är inte intressant för henne. En välskött trädgård kan mycket väl vara hennes bekräftelse på er tvåsamhet.

Om du inte vill vara utan sex och närhet med din partner så är separation nog det mest kärleksfulla ni kan göra.