Mår dåligt av att amma.

Jag hatade att amma trots att det funkade helt ok. Kände mig deppig, låst, fast i en kropp som inte kändes som min. Tyckte det var bökigt, kladdigt, kändes obekvämt att göra det inför folk. Tyckte aldrig det var mysigt alls. Planerade hela mina dagar kring att slippa amma inför någon okänd... Höll ut med delamning (ammade och gav flaska efteråt så hon skulle bli ordentligt mätt) i 4,5 månad och slutade sen amma helt på dagtid - vilken skillnad!! Det var som att jag kom ut ur ett mörkt moln, livet kändes mycket enklare och jag mycket gladare och friare. Jag fortsatte av rädslan av att vara en dålig mamma, jag kunde ju faktiskt amma, "bara" ville inte. såhär i efterhand var jag nog en sämre mamma när jag ammade än nu när jag inte gör det :)

Blir det fler barn för mig kommer jag aldrig "stå ut" så länge. Visst, det är jobbigt för alla i början med sår och allt, och det kan säkert vara härligt efter ett tag för de flesta. Vill man verkligen så går det säkert att få ordning på det. MEN - känns det hemskt så sluta, det blir (minst!) lika härliga barn på ersättning som amning. Lycka till TS vad du än beslutar dig för!

Vi körde färdig ersättning på tetra på nätterna - bara att micra 20-30 sek så är det klart. Inget kladd, inga kläder att knäppa upp/dra upp, ingen mjölk som läcker och bebis som skriker för hon inte får rätt tag direkt... Kunde aldrig ha sjal eller liknande över för var tvungen att se till att hon låg rätt hela tiden och inte släppte taget titt som tätt. Ett sånt där förkläde hade min lilla bara gallskrikit under.

Men det är väl så, funkar amning bra och man själv inte får superångest av det så tycker man själv att det är det allra smidigaste. Men för mig har ersättning varit det smidigaste, skönaste och enklaste!