Bonusmammor

Fast vad du kallar någon när du talar till den och hur du definierar personen är ju två skilda saker.

Min mamma har varit tillsammans med en och samma person sen jag var 2 år gammal. Denna man tilltalar jag (och har alltid gjort) vid förnamn och han definieras som "mammas sambo" trots att jag är uppväxt och bott ihop med denna människa betydligt mer än jag gjort med min pappa.

Min pappas första fru, även mamma till min lillebror, tilltalar jag vid förnamn och omnämner antingen som "pappas exfru" eller "min styvmor".

Pappas nuvarande fru kommer inte vara något annat än "pappas fru" och tilltalas vid namn.

Det Brumma skriver om sin bonusdotter (och i övrig text så som jag tolkat den) är att tilltal, tex förnamn, är en sak (och Brumma förklarade för sin bonusdotter att dennes mamma nog skulle bli ledsen när bonusdottern ville tilltala Brumma som mamma) men att definitionen är något annat och i definitionen så har inte tex biomamman någon rätt att bli sårad om barnet omnämner sin bonusförälder som tex mamma. Vid definieringen av en bonusförälder så är det barnets definition som väger tyngst men när det gäller tilltal så ska allas åsikt respekteras.

Men fortfarande, det är INGEN som sagt att barnet ska få kalla någon något mot dennes vilja. Men, även om man kallar sin bonusförälder vid förnamn så kan man DEFINIERA denne som en förälder, att den har en föräldraroll för barnet. Och DET kan ingen ta ifrån barnet.

Person A blir tillsammans med person B som har barn C. C vill kalla A för mamma, A säger att barnet ska säga A men att det inte betyder att C inte får tycka att A är som en mamma (eller pappa om det nu är så). 

Och fortfarande, ingen anser att barnet ska få kalla någon för mamma/pappa mot dennes vilja utan just respektera dennes önskemål. Men barnet får fortfarande anse att personen är som en mamma/pappa.

Nämn ETT inlägg där det står att det är ok för barnet att kalla en bonusförälder för mamma/pappa mot dennes vilja!

Inte konstigt att du hittar på saker och ting om vad folk skrivit om du "läser mellan raderna" istället för att läsa vad som faktiskt står. Det enda man kan tolka i en text är de faktiska rd som de facto står där, inte nåt hittepå i nån obskyr andemening som inte finns där. Det är liksom det som är det bra med text, det som står är det som står och inget annat. Det finns inte nyanser i uttal och kroppsspråk som när man pratar med någon ansikte mot ansikte. Det enda man kan utgå ifrån är vad folk faktiskt skriver.