Bonusmammor

Det är väl främst i trådar där styvmamman inte kan acceptera att där finns barn och biologisk mamma med i bilden.

I trådar där styvmamman vill minska på barnens umgänge med pappan, från VV till VH.

Jag är själv biologisk mamma och bonusmamma. Jag tar aldrig åt mig av vad folk skriver, då jag vet att jag inte är en av de bonusmammorna det talas om.

Jag har rent mjöl i påsen! ;)

Hehe Jaa när det kommer såna bonusmammor så förstår jag att folk reagerar.

Men jag menar även när det är helt obefogat, som en bonusmamma som tycker nått är fel på barnet för den beter sig underligt eller att en bonusmamma helt enkelt inte älskar sitt bonusbarn helhjärtat blir det otroligt dålig stämning. Jag menar alla kan inte älska sina bonusbarn, man behöver inte heller tycka om dom, så länge man respekterar dom.

Och tänk om det i vissa fall faktiskt är så att något är fel på barnet? Jag har läst flera trådar där biomammor ber om hjälp att förstå varför sitt barn beter sig som den gör, och då är alla väldigt hjälpsamma och berättar om egna erfarenheter, men när en bonusmamma ber om hjälp, då borde hon istället lämna sin partner, eller inte lägga sig i för det är föräldrarnas ansvar osv osv det finns många exempel där bonusmamman inte menar illa men får onödigt mycket hat bara för att dom är just bonusmammor..

Faktum är att det står med i föräldrabalken att vårdnadshavarna SKA främja umgänge för barnet med närstående. (6 kap. 15 § tredje stycket)

Dvs personer som står barnet nära och som betyder mkt för barnet. Detta kan vara en farmor, moster, kusin, bonussyskon, bonusförälder osv. Om föräldern inte uppfyller denna lag kan den närstående gå till socialnämnden som kan väcka talan om umgänge. Så jo, det går faktiskt.

Jag vet även bonusföräldrar som haft vh eller tom vv efter separation med föräldern. Själv separerade jag en period med min man när min bonus var yngre. Jag hade umgänge både hemma hos mamman och hos pappan då båda ansåg att jag var då stor del av barnets liv att det var barnets bästa att fortsätta ha mig i sitt liv.

Jag och pappan hittade senare tillbaka till varandra och då kändes det extra bra att inte ha släppt barnet under den perioden.

Men ja. Det var ngt som annars gjorde separationen extra jobbig. Jag förlorade ju inte bara den man jag älskade utan även ett barn jag kommit att älska. .

jag som är både biologisk mamma och bonusmamma anser, att om barnen vill kalla mig mamma så får de det! Förstår inte er som säger att man inte kan ha två mammor. Nej, rent biologiskt har man ju inte det men känslomässigt kanske barnen tycker om båda två. De vet vem som är den riktiga mamman men om de tycker det är ok att kalla även mig för mamma, kanske det är enklare för de yngre barnen, så kommer inte jag stå där med pekpinnen och säga "nej förstår ni barn, man kan bara ha en mamma, så ni får inte säga det till mig". Snacka om att hämma relationen, om nu barnen skulle vilja säga mamma till mig. 
Nu gör de inte det, de säger mitt namn och jag kallar inte mig själv för deras mamma heller, men OM så vore det helt ok.

Jo det är numera en lag. Eller anser du att föräldrabalken är rekommendationer?

Och jo. En bonusförälder eller mormor kan gå till socialnämnden som kan väcka talan om umgänge.

www.socfamratt.se/vardnad/umgaenge/797-barnets-behov-av-umgaenge-med-naerstaende

"I föräldrabalken slås uttryckligen fast att vårdnadshavaren har ett ansvar för att barnets behov av umgänge med närstående så långt möjligt tillgodoses (6 kap. 15 § tredje stycket). I den mån ett bristande umgänge beror på att vårdnadshavaren inte tar sitt ansvar är det en viktig uppgift för socialtjänsten att försöka få vårdnadshavaren att se till barnets behov.

Om umgänge begärs av någon annan än föräldrarna, får talan om umgänget föras av socialnämnden (6 kap. 15 a §). "