Så himla trött...

Jättetråkigt att ni befinner er i den här situationen, men jag vill nog ändå gratulera till att ni snart påbörjar IVF :) 

malre har skrivit fantastiskt bra om äggplock tycker jag. Oroa dig inte så mycket i förväg. Det finns många saker i livet som inte är så trevliga, äggplocket är en av dessa saker men det är heller inte så farligt. Ska jag vara ärlig tycker jag att det är en större plåga att laga en tand hos tandläkaren. Jag har sällan känt mig så sedd och omhändertagen som vid äggplocket. Jag var jätterädd, så jag fick även lugnande utöver det smärtstillande. Då var det verkligen ingen fara alls. Inte trevligt, men ingen fara heller. Och det gick fort. Jag har inget direkt minne av att det gjorde ont någonting under plocket, jag tror att de först hade på bedövningsgel innan de använde lokalbedövningen, så det var mest en känsla av att något trycktes in. Ingen direkt smärta, bara inte trevligt. 

Mitt bästa råd är att vara öppen med din klinik hur du känner. Berätta hur rädd du är så kan de hjälpa dig på bästa sätt. Kanske kan du också få lite lugnande innan? Inte för att det egentligen behövs, men som en trygghetsåtgärd? 

Och oroa dig inte för sprutorna. De jag fick (Gonal-f) har så tunn nål att det inte känns att man sticker alls. Min BM tipsade om att sätta nålsudden mot stället man ska sticka sig på några sekunder innan man sticker in den. Då domnar nerverna av, så det lilla stick du möjligen kunnat känna känns inte alls. Jag fick snarare självförtroende av att sticka mig, jag kände mig grymt modig :D 

Det positiva i det hela är att det finns goda chanser att det leder till ett barn. Så fort äggen är plockade börjar den riktigt spännande resan. Har du tur tar det sig snabbt eller så får du åtminstone flera embryon till frysen så man inte behöver plocka igen. 

Stort lycka till, och undrar du över något är det bara att fråga :) 

Man känner sig verkligen ensam :( Men som du själv skriver - egentligen är man inte det. Vi är många, men tyvärr ganska osynliga. 

Jag gjorde via landstinget (Sahlgrenska). Min erfarenhet av just dem är mycket god. Vi har alltid fått all den hjälp vi kunnat önska, både omvårdnadsmässigt och medicinskt. De har varit generösa med både möten, mediciner och psykologhjälp. Alla besked har skett muntligen, antingen under ett fysiskt möte på kliniken eller via telefon. Vi har även haft möjlighet att genomföra behandlingarna i vårt tempo. När vi väl gjort vårt äggplock har vi liksom inte behövt vänta på återföringar för att de haft mycket att göra, utan vi har fått köra på när det passat oss. 

Jag kan ju inte lova att du får samma upplevelse där du kommer att behandlas, men jag tror inte att du behöver oroa dig för att få för lite :) Är du orolig för att inte smärtlindras tillräckligt - säg det till dem så de kan lugna dig och kanske tänka extra mycket på att fråga dig om det känns bra :)