Oroar du dig?

Nä jag oroar mig inte. Jag har aldrig orkat göra det. Tar för mycket energi.

Jag bodde i Umeå när Hagamannen var lös och nä inte ens då begränsade jag mig eller orkade oroa mig nämnvärt.

Har blivit riktigt skrämd en gång på ett joggingspår och då var det en älg, då sprang jag klart resten av den rundan i bebyggelse men rundan efter var jag tillbaka i skogen. Det är ju där jag vill vara oavsett älgar eller andra faror. 

Har heller aldrig riktigt orkat bli kränkt över klåfingriga karlar. Inte så att jag vill att de ska ta mig på rumpan men händer det så är det betydligt mer pinsamt för mannen i fråga än mig. Säger oändligt mycket mer om honom än mig. Brukar räcka att påtala det så ser de rätt förvånade ut och sen när de tänkt till så brukar de se rätt skamsna ut. Ingen jag har mött som tänkt i de banorna förut, men det brukar bita bra.