Terapi eller inte?

Beklagar verkligen det som hänt! Jag tror ang. terapi att det bara ev. kan hjälpa de som verkligen tror att det kan hjälpa. Och dit hör de som vill prata, och "älta" saker som hänt. Jag är som du-jag tror inte man kommer nån vart med prat ang. saker som inte går göra nåt åt. Jag har blivit uppmanad många gånger att söka psykologhjälp för vår barnlöshet/mina missfall, men vad sjutton skulle det hjälpa? En sån kan inte ge mig barn. En psykläkare/terapeut kan inte ge dig ditt barn tillbaks. Både du och jag är kanske mer såna som helst sörjer i det tysta och sen försöker gå vidare. Det har hänt, går inte ändra, varför "peta i såret" som du säger.  Andra tänker säkert annorlunda, men man måste göra det som känns rätt för en själv. Att motvilligt gå med på terapi fast man inte vill ger garanterat inget-man kommer bara sitta där och vara "motvalls". Låt maken gå om han känner att det ger honom nåt.