Besviken efter aurorasamtal

Jag har aldrig varit med om en förlossning, när mitt barn kom till världen skedde det med ett planerat kejsarsnitt, ändå kan jag så väl förstå att du är orolig för en upprepning av den förlossning du redan gått igenom. Mitt kejsarsnitt blev väldigt traumatisk, vilket jag försökt och fortfarande försöker bearbeta genom samtalsterapi.

Bemötandet från världen har i mitt fall alltid varit väldigt gott, eftersom jag precis som de önskar är en kvinna som vill föda vaginalt. Min paniska rädsla för ytterligare ett kejsarsnitt har dock fått mig att så otroligt väl förstå vilket trauma en förlossning (oavsett om den är vaginal eller genom kejsarsnitt) kan vara och jag tycker att det är så fruktansvärt att höra hur rädslor inte tas på allvar.

Att få barn är en otroligt omvälvande upplevelse och att i onödan få den kringgärdad av oro och ångest är så meningslöst.

Detta med att kejsarsnitt skulle vara till ondo för barnet gör mig verkligen arg! När jag mot min vilja skulle genomgå kejsarsnitt fick jag massa information om hur riskfyllt detta va både för moder och barn?vilket för mig kändes som ett hån och ytterligare bidrog till att jag kände mig värdelös. Att som förlossningsrädd utsättas för denna information är precis lika vansinnigt. Visst stämmer det att en perfekt vaginal förlossning där varken den födande eller barnmorskor arbetar under stress är bättre än ett kejsarsnitt, men hur ofta är det så? Om man som blivande mamma känner sig stressad kan ett kejsarsnitt utifrån barnets synpunkt definitivt vara till godo!

Personligen hoppas jag aldrig mer behöva vara med om ett kejsarsnitt, men det är för min egen skull! Mitt barn som förlöstes med kejsarsnitt är fullt friskt och har varit från den stund han plockades ut ur mig.