Besviken efter aurorasamtal

Men usch, vilket dåligt bemötande! Stackars dig. Upplevde mitt auroramöte precis likadant. Kände mig dessutom nedtryckt efter jag gick därifrån. Sa direkt efter mötet att jag ville prata med en läkare, och det fick jag. Det är INTE aurorabarnmorskan som bestämmer om du får snitt eller inte, det gör en läkare! Hon skickar remiss till läkare på din förfrågan.

Och jag fick förresten mitt snitt, trots att barnmorskan bemötte mig precis som din gjorde!

Tack för ditt svar, nu känner jag mig lite mer hoppfull igen. Hoppas verkligen att min gynekolog är trevlig! Var det svårt att diskutera snitt med läkaren?

Usch vad tråkigt att du blev så dåligt bemött. Tyvärr var det precis samma sak för mig och efter det valde vi att föda vårt andra barn i ett annat län där vi fick en helt annan hjälp. Vi fick till slut en väldigt bra förlossning vilket till stor del berodde på att vi kände oss trygga eftersom vi fått var med och planera hur det skulle gå till. Med en svår första förlossning (jag var väldigt nära att dö) är det inte så mycket begärt... Stå på dig och vänd dig till ett annat sjukhus om det inte känns bra!

Jag skulle också vilja komma till ett annat sjukhus efter den här upplevelsen. Problemet är att jag har väntat så länge i kön till auroramottagningen att bf närmar sig med stormsteg, så jag tror inte att jag hinner få en tid på ett annat sjukhus.

Ledsen att du fick ett så dåligt bemötande. Jag slapp gå på aurora samtal som tur är men läkaren jag fick träffa var också väldigt bestämd och försökte få mig att tacka ja "till att vänta och fundera lite till".

Han ville få mig att tvivla så jag fick verkligen säga ifrån med bestämd ton. Jag sa att jag vägrade föda vaginalt och att jag tar hellre riskerna med KS. Att han kunde fortsätta prata med jag tänkte inte ge mig.
Läkaren kunde inte göra något annat än att ge mig en tid för KS, fick den på en gång.

Tillägg:

Jag hade med mig min man som stöd och vi pratade hela tiden om hur vi båda upplevde den första förlossningen och att KS var något som vi båda ansåg var det bästa. Vet inte om det hjälpte, men det var skönt att ha hans stöd också.

Så skönt att det löste sig för dig! Min man skulle också ha följt med, men fick tyvärr inte ledigt från jobbet. Jag hade verkligen behövt hans stöd idag.

Jag tyckte ärligt talat att mötet med barnmorskan på Auroramottagningen mest var bisarrt och fruktansvärt obehagligt. Vad jag än sa konstaterade hon käckt att "det kan du inte veta förrän efteråt", vilket kändes idiotiskt eftersom mina skäl för att inte vilja genomgå en förlossning bl.a. var oro för att en förlossning skulle förvärra fysiska besvär som jag haft 10-15 år samt risken för barnet kopplat till mina fysiska förutsättningar (påverkar inte min förmåga att ta hand om barnet, men medför ökade risker just i förlossningssituationen). Enligt henne skulle man bara utgå från att allt givetvis skulle gå bra trots att oddsen inte direkt var jättebra. Var helt knäckt när jag gick därifrån, men efter att ha träffat två läkare som gick helt på min linje beviljades jag snitt. Bm på Auroramottagningen fortsatte dock försöka övertyga mig om att jag ändå skulle föda vaginalt och tryckte på att jag ju var stark och hade bra stöd. Hur det skulle hjälpa mot fysiska komplikationer kunde hon dock inte förklara.... Hon läste även Socialstyrelsens (?) rapport om ks som fan läste Bibeln och lyfte bara fram alla risker med ks, medan vaginal förlossning framstod som helt ofarligt. Så, summa summarum, få inte panik än. Läs på om risker med kejsarsnitt vs vaginal förlossning så att du är förberedd inför nästa möte. Kanske är ks bäst för dig, kanske inte- ett vettig respektfull dialog förtjänar du definitivt.

Tack för ditt svar, anonym! Jag tycker att det är tråkigt att kejsarsnitt måste framföras som så riskfyllt och vanlig förlossning som ofarligt, för så är det ju inte.