Dyspraxi /öppen nasalitet

Min dotter fick diagnosen oral dyspraxi vid fyra års ålder. Hon hade som ett eget språk och var ett väldigt argt barn, antagligen för att ingen förstod vad hon sa.
Vi bytte dagis till ett med extra resurser, talpedagog kom 2 ggr i veckan och ägnade sig åt bara mitt barn. Vi fick övningar att göra hemma och även en karta med bilder för att hon lättare skulle göra sig förstådd. Alla på hennes avdelning använde tecken som stöd och det lättade enormt för alla runt henne och henne!
När hon började skolan kunde hon prata men har problem än idag med bokstaven R.
Hon har haft talpedagog 1 gång i veckan sen hon började skolan. Hon fyller 11 i sommar.
Jag sa i början att hon var ett argt barn, men när talet kom blev hon ett annat barn. Idag är hon lugn, jättegod och glatt barn.

Ja, talet blev bättre med åldern och mycket övning. Vi hade ju otroligt bra hjälp på hennes dagis. Vi hade 'tungsagor' som vi läste på kvällen med övningar till texten. Sen hade vi övningar med tandborsten för att öva på känseln och att kunna styra tungan dit hon ville. När hon märkte att det gav resultat blev hon mer beslutsam att öva mer.
Jag var oxå nervös när skolstart närmade sig då man blev orolig för mobbing lr hur fröken skulle bemöta henne. Hon blev ofta behandlad som yngre i och med att hon pratade som en bebis nästan men det "lossnade" våren innan. Det var som att hon bara kom på hur..