Hej!
Precis som rubriken lyder så undrar jag hur ni gjorde som var så illamående att ni inte kunde gå till arbetet. Sa ni att ni var gravida? Jag vill inte berätta förrens efter v 12 men vad säger man om man mår konstant illa på jobbet eller måsta stanna hemma. :(
Jag berättade första dagen jag mådde illa. Då trodde jag att jag skulle kunna fortsätta jobba men ville förklara varför jag gick iväg och åt oftare och kanske skulle komma senare på morgonen. Och tur var det för redan dagen efter blev jag så dålig så jag inte kunde arbeta. Har fått tabletter som är mot extremt illamående (Pimperan) men de hjälper bara lite mot just kräkningarna. Är efter 2 1/2 vecka fortfarande sängliggande och har nu blivit sjukskriven i ytterligare 5 veckor. Känns bättre att vara ärlig på jobbet än att ljuga, förr eller senare kommer det ju ändå fram.
Jag berättade första dagen jag mådde illa. Då trodde jag att jag skulle kunna fortsätta jobba men ville förklara varför jag gick iväg och åt oftare och kanske skulle komma senare på morgonen. Och tur var det för redan dagen efter blev jag så dålig så jag inte kunde arbeta. Har fått tabletter som är mot extremt illamående (Pimperan) men de hjälper bara lite mot just kräkningarna. Är efter 2 1/2 vecka fortfarande sängliggande och har nu blivit sjukskriven i ytterligare 5 veckor. Känns bättre att vara ärlig på jobbet än att ljuga, förr eller senare kommer det ju ändå fram.
Jag skyllde på magkatarr första veckorna, det var ingen som frågade något mer om det. För mig har lergigan hjälpt jättebra, men det är såklart olika. Annars är kolsyrat vatten och att äta ofta och lite som hjälper. Ang att berätta för chefen och känna att denna blir besviken tycker jag är så himla tråkigt! Många kvinnor vill ju ha barn och man ska inte behöva känna att man är illojal bara för att man kommer vara borta ett tag. Förhoppningvis så är det ju dig och din kompetens som chefen vill ha, så då får de väl tillsätta vikarie under föräldraledigheten. Tror inte man hade tänkt så om det var en man som skulle gå på pappaledighet tex. Känns som man som kvinna ska ha dåligt samvete för att man inte alltid kan prestera på topp eller vara på plats konstant, men
man skapar ju ett nytt liv liksom! De borde knäböja inför en istället... ;)
Jag skyllde på magkatarr första veckorna, det var ingen som frågade något mer om det. För mig har lergigan hjälpt jättebra, men det är såklart olika. Annars är kolsyrat vatten och att äta ofta och lite som hjälper. Ang att berätta för chefen och känna att denna blir besviken tycker jag är så himla tråkigt! Många kvinnor vill ju ha barn och man ska inte behöva känna att man är illojal bara för att man kommer vara borta ett tag. Förhoppningvis så är det ju dig och din kompetens som chefen vill ha, så då får de väl tillsätta vikarie under föräldraledigheten. Tror inte man hade tänkt så om det var en man som skulle gå på pappaledighet tex. Känns som man som kvinna ska ha dåligt samvete för att man inte alltid kan prestera på topp eller vara på plats konstant, men
man skapar ju ett nytt liv liksom! De borde knäböja inför en istället... ;)
Tror du inte att hon blir ännu mer besviken om du väntar med att berätta?
Tack snälla för era berättelser.
Jag hoppas såklart att jag ska slippa må illa men jag var sängliggandes sist jag var gravid. Den gången gjorde jag abort i 6e veckan och var arbetslös.
Nu vill jag behålla barnet men har samtidigt fått ett löfte om en bättre tjänst på jobbet. Min chef kommer bli så besviken på mig att jag är gravid :(
Tror du inte att hon blir ännu mer besviken om du väntar med att berätta?
Alltså att chefen blir besviken är absolut inte ditt problem - släpp det. Du ska fokusera på dig själv och vad som ät bäst för dig och barnet just nu, ingenting annat. Vi kan omöjligtvis styra över andras reaktioner, och det är ingen idé att lägga energi på. Det kommer gå bra, grattis till din graviditet :)
Hej jag har valt att berätta nu i vecka 6, mådde väldigt dåligt i min tidigare graviditet så jag ville förbereda min chef på att jag var gravid. Hade hyperemesis (extremt grav illamående) ca 70% risk att få det igen om man haft det tyvärr
Hej jag har valt att berätta nu i vecka 6, mådde väldigt dåligt i min tidigare graviditet så jag ville förbereda min chef på att jag var gravid. Hade hyperemesis (extremt grav illamående) ca 70% risk att få det igen om man haft det tyvärr
Jag fasar också för chefens reaktion. Att jag liksom "ställer till det". Det är hemskt att man ska oroa sig och bry sig om något så egentligen oviktigt som jobbet.
Funderar också på att berätta i hyfsad tid för att vi ska kunna lösa mitt arbete medan jag är borta.
Ja jag ska berätta. Kommer nog bara må sämre om jag inte gör det. Jag mådde jätte illa redan i vecka 5 förra gången jag var gravid och blev då sängliggandes. När började du må illa och hur länge höll det på? Fanns det nåt som hjälpte dig? Hur gjorde du med ditt arbete? Mår du inte illa nu i v 6 ?
Pimperan är starkare tror jag. Fick Lergigan Comp först men det hjälpte inte alls. Pimperan hjälper inte heller men det hjälper betydligt bättre iaf.
Jag började må illa i v 8 (7+0), nu är jag i v 10 (9+2) och har det har inte blivit det minsta bättre. Var hos läkaren i torsdag och blev sjukskriven i 5 veckor till.
Mådde illa och ständiga kräkningar vid v 5. Kräktes på jobbet heeela tiden. Jag arbetar på förskola, så det funkar inte riktigt att kräkas inför föräldrar och barn hela tiden. Förutom det så klarade jag inte av att utföra mitt uppdrag som förskollärare.
Jag berättade för kollegorna på avdelningen hur det stod till. De var jättegulliga och gjorde allt för att underlätta för mig. Var hemma några dagar, kom inte upp ur sängen. Väl tillbaka på arbete fortsatte kränkningarna i samma stil. Berättade då för övriga kollegor. En av dem sa att jag borde söka hjälp hos läkare (sjukskrivning), för mitt och barnens bästa. Jag tog hennes råd och blev sjukskriven 1 vecka. Berättade i samma veva för min chef om illamåendet, kränkningarna och vad det berodde på. Han sa på skämt "Ja, skyll dig själv". Han skojade givetvis, och berättade om sin fru som varit sjukskriven hela graviditeten pga samma som jag. Så han förstod.
När veckan gått var jag inte bättre. Fick diagnosen hyperemesis gravidarium. Sjukskriven 1 mån i taget, och nu har det resulterat i att jag måste vara hemma graviditeten ut (är i v 26). Chefen har tagit det med lugn och stöttar mig, likaså alla kollegor. Hade så inte varit fallet, så hade jag inte kunnat göra något åt deras "missnöje". Min och mitt barns hälsa är viktigast. Så är det bara.
Pimperan och konstant liggläge gör att jag får behålla det mesta jag äter (men det är inte så mycket). Men jag mår fortfarande konstant illa och kan inte sitta upp annat än när jag äter. Spyr fortfarande ibland, vissa dagar är sämre än andra. Träffade ju läkaren förra veckan, konstigt att hon inte gav mig andra tabletter om det nu finns. Får ringa och fråga. Tack för tipset!