Gravida från Tempar/Fertility Friend
hoppitossa skrev 2016-10-20 14:42:16 följande:
Vi har ett ma. Är helt förstörd.
Inlägg från: sagoskog
|
-
Nej :'( så orättvist. Massor av kramar<3
-
Åh Eagel! Vad pirrigt det blev nu :) heja dig och lycka till <3 Jag är lite avundsjuk faktiskt. Inte på de jobbigaste delarna kanske ;) . Men sånna här stunder får man inte många av i livet och nu ligger det precis framför dig :)
-
Min sambo är cykelnörd (stigcykling, downhill etc), men håller på med nästan all typ av träning (löpning, styrka, inlines, skidor, skridskor etc). Cyklingen tar dock den mesta tiden. En cykeltur handlat om minst 4 timmar. Sen ska det skruvas med cyklarna, internetta om cykeldelar, shoppas cykeldelar och inte minst snackas med cykelkompisarna om cyklar, cykling och cykeldelar. Ibland är jag så trött på cyklar att jag inte vet vad.. Men jag prioriterar faktuskt att han får cykla och träna. Han är en mycket mer harmonisk människa när han får utlopp för energin och det är även bra för vår relation. Däremot så kan han inte göra allt det ovannämnda i en stöt. Då finns det inget utrymme kvar för oss i familjen. Och du är väl där det blir fel ibland. Men det finns positiva sidor med det här stora intresset också. Han dricker nästan aldrig och springer inte på krogen. Under vår relation har varit ute en gång utan att det varit jag som tvingat med honom ut. Det var på hans kompis svensexa och han var hemma kl 23 :) Sen behöver jag knappast oroa mig för ev. älskarinnor :P Det skulle svida alldeles för mycket att behöva prioritera bort ännu mer cykeltid;)Loppan84 skrev 2016-10-20 19:50:15 följande:
Bara kul med långt svar, tycker det är väldigt intressant att höra hur andra har det. Ja men just det, hade glömt att tvillingarna var så stora - då är de ju i skolan ganska länge på dagarna och kan tom hjälpa till lite hemma :)
Det där med din man låter bekant - min man är också väldigt glad i jobbet och är cäldigt mycket ute och löper och åker längdskidor (typisk norrman alltså). Nu har vi ju inte barn så ska inte döma honom på förhand men jag tror inte han har förstått att han kommer bli tvungen att korta ner sina löp/skidturer ordentligt när bebis kommer. Klart han kan träna lite med 2-milsturer på kvällsrna efter jobb kan han ju glömma - då kommer han ju inte se bebis alls plus att det nog är skönt för mig att få lite sällskap då ;) Som sagt ska inte döma honom på förhand så vi får se hur det går hehe
Har du och din man pratat om hur det kommer se ut med fritidsintressen etc efter att bebis kommit? I vårt fall har ju nästan allt gått "för lätt" och jag har mått "för bra" för att det ska bli en kännbar förändring. Hade det varit tuffare, eller om det kanske blir tuffare länge fram, så blir det nog naturligt en större förändring prioriteringar. -
Jag hade ju värkar med 7 min emellan i över 12 timmar innan det drog igång på allvar. De gjorde dock inte skitont. Så det slet liksom inte ut mig. Du borde kunna få en sovdos för att kunna vila lite? Det brukar dessutom göra att FL drar igång på allvar efteråt.eagle87 skrev 2016-10-21 10:44:47 följande:
Blev hemskickad är bara i latensfssen.... har dock så sjukt jävla ont O har inte fått ngn sömn allsv
-
Det är väl där skon klämmer för min sambo och alkohol. Han är liksom inte beredd att offra en potentiell cykeldag på att vara bakis :)Loppan84 skrev 2016-10-21 10:01:02 följande:
Haha känner igen det där med nörderiet men också hemmatypen, min man är heller inte ute ofta och går han ut dricker han aldrig mer än 2-3 öl typ för att han inte vill bli bakis. Det goda med det onda.
Nja vi har väl pratat lite om hur vi ska används tiden med så båda får lite tid att balansera - för jag vill också gärna träna sen. Alltså precis efter förlossningen är väl en sak då kommer jag ju va hemma ändå så då kan han väl få träna men behöver ju inte vars borta i många timmar varje kväll - men efter några månader när jag kan då längtar jag otroligt efter att börja träna igen. Gick ju på Bikramyoga 3-5 ggr/vecka innan jag blev gravid plus vanlig träning på gym, så jag är också lite nördig och längtar ju otroligt efter att bara få ta tag i det där och komma i form igen. Blir lite orättvist om en av oss ska kunna fortsätta träna som vanligt och den andra ingenting. Så tanken är väl att vi ska kunna ha 1-2 pass i veckan när vi gör vår grej (han får ta lång löp- eller skidtur och jag bikram för bägge tar minst 2,5 timmar hemifrån pga bikram är 90 minuters yogapass och en liten bit att köra plus minst halvtimme nedvarvning och eftersvettning). Och så får man försöka ha 1-2 pass i veckan med mer effektiv träning och då kan jag tex tänka mig att köra dynamiskt styrkepass hemma eller att man tar en snabb explosiv löptur på 5 km eller liknande. När bebis är 6-7 månader kan man ju också löpa och åka skidor med vagn/pulka och den har han redan valt ut haha
För mig hade det varit helt sjukt om han fortsatte träna som vanligt och jag skulle sitta hemma sjävl med bebis när det är jag som förlorat både kropp och form under graviditeten - han sprang ju maraton i somras så inte som att han är i dålig form utan är väl egentligen jag som har störst behov av träningen nu hehe
Låret som ni har en väldigt bra plan. Och klart ni båda ska få utrymne att träna. Jag kommer också vilja träna längre fram. Men just nu fixar jag inte att vara borta så länge från Ylva, så det är väl bara hemma träning eller t.ex. mamma-barn gympa som är aktuellt.
Min sambo är en miljon gånger mer vältränad än mig. Däremot behöver han förbränna för att hålla jämna steg med mitt frossande :P -
Denna gång fastnade i kan-inte-sluta-titta-på-henne stadiet i nästan 2veckor. Så underbar känsla. (Dock vill jag inflika att det är helt ok och normalt även om man inte känner så direkt. Det gjorde jag inte med tvillingarna. )eagle87 skrev 2016-10-21 23:41:39 följande:
Kan inte sluta titta på han
Ja kan inte kissa O amning e svårt så ska stanna en natt
Har lagt bilder på Fb
Bra jobbat Eagel :) Han är så fin! Hoppas allt kommer igång och att ni får komma hem när ni känner er redo. Själv avskyr jag bb :/ massa kramar till er alla! <3 -
Ni omföderskor.. Såhär ser min mage ut nu. Vänster är med aktiverade muskler och höger är helt avslappnad. Tror ni det kommer dra ihop sig mer av sig själv eller är det bara träning som gäller nu?
-
Känner absolut igen! Vet ju inte vad som ligger bakom din irritation osv. Men kan ju skriva hur jag upplevde det. Mitt mående blev ju mycket bättre under den sista trimestern. Men visst hade vi sämre perioder då med. Oroade mig också för att det skulle förstöra förlossningen. Kändes som jag inte ens ville ha honom med när jag var riktigt arg. Men tror den ilskan till 90% var frustration över att FL aldrig startade och lite oro över hur allt skulle gå som kom ut på det viset. Så när det väl hände så rann det liksom av mig. Där i början så är det ju mest pirrigt och förväntansfullt och i ett senare skede så kan jag garantera att man har annat att tänka på. Min sambo var ett jättebra stöd. De flesta män, t.o.m. de värsta, blir nog ett bra stöd. Det finns liksom inte något utrymme för något annat under en förlossning. Jag däremot.. som ha haft två väldigt intensiva förlossningar på bara lustgas. Har ju varit golvad från den aktiva fasens start. Jag har nog inte sagt många ord till männen och minns dem faktiskt knappt. Jag var ju förberedd på detta inför denna förlossning. Så jag hade pratat med min sambo om att jag troligtvis inte kommer bry mig om honom alls. Utan hans jobb var att "vakta" mig. Dvs se till att jag verkade ok (inte typ svimmade eller började blöda massor), sånt som jag själv kanske var för borta för att märka. Sen förlossningen har vi inte bråkat en enda gång, konstigt nog.Loppan84 skrev 2016-10-22 12:05:07 följande:
En annan sak... är så arg på min man just nu. Sista 2-3 dagarna tål jag knappt och se honom och han blir bara mer och mer mentalt frånvarande. Ond cirkel där alltså :( har startat en egen tråd för att be om tips för jag är rädd att detta ska förstöra förlossningen - just nu har jag väldigt svårt att se att jag kommer vilja ha honom nära mig som stöd och det känns ju inte bra alls samtidigt kan jag inte stänga av ilskan jag känner mot honom :( om nån här inne har upplevt nått liknande så säg gärna hur det blev när det väl drog igång isåfall. Gick ilskan över så ni kunde vara nära och ni fick bra stöd?
-
Haha, men gullet <3 jag ser ingen skillnad på de där bilderna och något put vet jag inte vart det isf skulle finnas :) Men jag förstår dig med att man är olika petiga med vissa kroppsdelar. För mig är också magen väldigt viktig. Bristningarna på rumpan stör mig knappt alls, hängigheten i brösten är inte jättekul men ingen katastrof. Men det lilla rynket jag har över naveln (som knappt är synbart för andra) har jag ständiga funderingar på att operera. Tror det är för att min mage har goda förutsättningar att vara riktigt snygg, medans brösten och rumpan inte skulle kunna bli bättre än halvdana (och brösten lär det vara riktigt kört för efter amningen). Känner mig därför väldigt nervös för magen nu Den var ju nästan dubbelt så stor förra gången, men då var jag ju också 9 år yngre. Känns dock som musklerna redan repat sig ganska bra nu. Det är nog mest fett- och hudöverskott som putar nu. Jag ligger ju fortfarande 9kg + och nästan allt på mage, höfter och lår. Hur går det med din vikt? Går det bra att amma utan att du tappae allt för mycket? Kan du äta som vanligt?Symetrical skrev 2016-10-22 18:53:23 följande:
Jag personligen upplever att min mage är "putigare" nu efter den här förlossningen jämfört med förra. Vad jag minns var den nästan helt som vanligt två månader efter förra fl, men nu upplever jag den inte alls platt (så länge jag inte aktiverar magmusklerna) såhär 7 veckor efter. Kör mammamage för fullt, men ser verkligen fram emot att börja mamma/baby-gympa nu nästa vecka!
-
Jag framstår som värsta sexgalningen i den här tråden :P Men det är väldigt viktigt för mig med den typen av närhet. Dock har det inte alltid varit så så jag förstår till 100% att man kan känna annorlunda (särskilt under grav och efter fl). Min sambo och jag är på ungefär samma plan där, förutom att han oftare är mer sliten från jobb och fritidsintresse än jag :B men det är skönt att vi är hyfsat lika.
Men nu behöver jag verkligen er hjälp! Vi har haft sex ett par gånger. Fast inte samlag. Jag har fortfarande avslag så det är uteslutet ett litet tag till. Det finns dock en annan grej som är i vägen.. Jag vågar inte känna eller titta efter där nere/inne! Det borde vara ok. Jag blev inte sydd, var bara ömm de första dagarna, kunde knipa strålen direkt (testade först dagen efter FL) och det känns inte konstigt. Men jag är så jäkla rädd att jag ska upptäcka något fel. Typ att det känns stort, framfall eller vad det nu skulle kunna vara. Jag tänker varje dag att "ni ska jag känna efter".. men sen fegar jag ur och skjuter upp det. Det är så löjligt. Jag saknar riktigt sex extremt mycket. Vill gärna ha möjlighet så fort avslaget gett sig. Så jag vill ju ha det här ur världen! Min hur ska jag komma över den här spärren? Det är 2,5 vecka sedan förlossningen nu.